Nordic Ocean Watch är en ideell miljöorganisation som arbetar för att ta hand om havet. De har intervjuat Tångbloggens egen Tant Tång, professor emeritus Lena Kautsky, som Månadens Havshjälte och tagit reda på hur hon ser på havets utmaningar, om hennes år på Askölaboratoriet och vad som inspirerat henne till att arbeta med Östersjön. Hela intervjun finns att läsa HÄR!
Publicerat i Nyheter | Märkt alger, Askölaboratoriet, Östersjön, forskning, intervju, Lena Kautsky, Månadens Havshjälte, Nordic Ocean Watch, Tant Tång, tång, Tångbloggen | Leave a Comment »
Igår var det äntligen möjligt att köpa tång på Göteborgs fiskauktion!
En viss skepsis var väntad, men efterfrågan var glädjande nog i linje med var vi på Tångbloggen upplevt.
Sockertaren (Saccharina latissima) som Cassandra Köbbel och Anna Wångmar från Ten Islands Sea farm tagit med gick åt. Maxpriset för ett halvkilo färsk tång blev 850 kronor. Helt otroligt! Men nu är verkligen bästa säsongen för späd, krispig sockertare som vuxit till sig under vintern. Den har en god umamismak och ska skördas innan det blir för ljust och varmt.
Vi hoppas att det i och med detta går att handla tång hos de bättre fiskhandlarna i landet framöver, och att vi kommer kunna se fler arter av makroalger på fiskauktionen.
Publicerat i Nyheter | Märkt alger, Anna Wångmar, äta alger, Cassandra Köbbel, fiskauktion, Göteborg, Göteborgs fiskauktion, köpa alger, makroalger, Saccharina latissima, sockertare, Sockertång, Svenska alger, tång, Ten Islands Sea farm | 10 Comments »
Musselodling i Sverige har en ganska lång historia som startar för sådär 45 år sedan. En huvudperson i Sverige, som var med om att starta den första odlingen av blåmusslor i mitten av 1970-talet var Joel Haamer. Då var odling av blåmusslor en näring som man hoppades mycket på längs svenska västkusten. Efter att ha åkt runt till andra länder och undersökt olika sätt att odla blåmusslor startades en odling nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium, vid Lindholmen, i Strömstad. Detta blev också ett studieobjekt under de marinekologiska kurserna från Stockholms universitet under många år. Här fick studenterna undersökta hur mycket växtplankton som musslorna tog upp när vattnet passerade genom odlingen och hur botten under odlingen blev allt mer rik på organiskt material. Bilden undertill har tagits fram delvis med hjälp av flera grupper av studenter på marin ekologi och vattenbrukskurser.
Här ges en närmare beskrivning av bilden och omsättningen av energi i och runt en odling. Under de stora blå tunnorna hänger de långa repen med blåmusslor. Musslorna filtrerar växtplankton och organiskt material. Från musselrepen ramlar musslornas spillning/fekalier ner på botten under odlingen (ca 20%) tillsammans med döda och levande musslor (ca 10%). Under odlingen samlas ål och plattfisk som kan ta tillvara det som ramlat ner. Kvar att skörda är ca 20 procent av den totala energin, där ungefär 4 % är bundet i skalen. Varje gång som musslorna leker släpper de ut stora mängder larver som kan bli mat till bland annat sillyngel. Och en stor del av energin går åt till livsprocesser som andning och att filtrera vatten. Vid nedbrytningen av plankton och organiskt material bildas närsalter som sprids från odlingen och även från det sedimenterade materialet under odlingen. På så sätt förs en del av näringen tillbaka till växtplanktonen och fastsittande algers tillväxt i området. Delar av näringen kommer på detta sätt att återcirkuleras och kan användas för produktion av nya växtplankton, som sedan blir till ny mat åt musslorna.
Under odlingen, som såg ut som en pelarsal med de långa repen fulla med blåmusslor, lite sjöpungar och en och annan sjöstjärna, fanns det en och annan ål som simmade runt och åt av nedfallna musslor.
I boken ”Musselodling – havets hängande trädgårdar” som gavs ut 1977 beskriver Joel Haamer i detalj hur man bygger en odlingsanläggning, var den bör placeras och hur den skall skötas. Den innehåller också kapitel om odlingens miljöpåverkan. Och avslutas såklart med ett recept på hur du kan anrätta musslorna, t.ex. musselodlarens bästa sopprecept! Odlingen av musslor utvecklades vidare under 1980-talet tillsammans med tekniker att skörda och idéer om hur man skulle utveckla marknaden för svenska blåmusslor. Forskningsrådsnämnden i samarbete med Havsresursdelegationen publicerar 1985, rapport om ”Musslor och ostron – En ny näringsgren för svenska västkusten”. Framsidan på rapporten visar på ett av problemen om man samlar mycket musslor i en odling! Detta är fortfarande mycket frestande för ejdrarna som ser det som en toppenplats att hitta en massa god mat.
Ett år som fastnat på många sätt i minnet hos många av oss är 1988, när giftalgsblomningen slog till på västkusten och ställde till med problem för musselodlingen. Den medförde att de aktiviteter som gjordes för att att få oss svenskar att äta odlade svenska musslor kom av sig. Det blev inte bättre av att Abba, som konserverar många olika produkter, gjorde ett mångårigt avtal med Korea om att köpa in musslor. Så odlandet i Sverige avstannade eller slutade att utvecklas vidare under många år. Men nu har odling av många arter som makroalger och musslor kommit igång i svenska vatten igen. Så hur ser utvecklingen av blåmusselodlingen ut idag?Detta berättar vi mer om i nästa del om odling i svenska vatten.
Publicerat i Fakta, Funderingar, Nyheter | Märkt 1977, 1988, ål, återcirkuleras, band, Ciona intestinalis, ejder, energi, fältkurser, flytbojar, Forsknignsrådsnämden, giftalgsblomning, Havets hängande trädgårdar, historia, Joel Haamer, Korea, långtidsprojekt, Lindholmen, musselfekalier, mussellarver, musselodling, musselrep, musselskal, musselspillning, Musslor och ostron, Mytilus edulis, närsalter, organiskt material, plattfisk, sediemtn, sillyngel, sjöpungar, sopprecept, Stockholms universitet, Strömstad, Svenska västkusten, Sverige, Tjärnö marina laboratorium, tunnor, växtplankton | 1 Comment »
Uppmärksamheten kring fynden av den amerikanska trågmusslan (Rangia cuneata) i media har gett resultat! Nu har det kommit in flera nya rapporter om förekomst av den amerikanska trågmusslan som vi tidigare berättade om att den hittats vid Brandalsund och Torpa (Havsbadet och Näsets udde). Rapporterna finns i Artportalen dels vis Farstanäs och två lokaler vid Mörkö och har lagts in av Rolf Wahlström som räknat förekomst hittade vid stranden. Dessutom har jag inventerat två lokaler på Farstanäs och två lokaler på Mörkö. Spaningen efter fler lokaler går vidare.
I morse fick vi se resultatet från TV inspelningen vid Brandalsund för ett tag sedan där Nils Kautsky berättar om musslan och svarar på frågan om hur den kom hit- ”den tog båten till svenska vatten”. Han föreslår också att de är goda att äta och resultatet visas finns dokumenterat när krögaren Niclas Rynell på restaurangen Lilla Styrbjörn gör den god pastarätt med musslor. Det finns också en till video när Länsstyrelsen kommenterar musslans spridning och andra nyinvandrade marina arters möjliga påverkan på alg- och djursamhällen i Östersjöns bräckta vatten.
Ser fram emot fler rapporter och funderar på vad vi från Tångbloggen skall be om hjälp att söka efter för art eller arter? Men tror att det får vänta till lite senare på året när det hunnit bli lite varmare i vattnet.
Publicerat i Fakta, Funderingar, Nyheter | Märkt alg och djursamhällen, Amerikansk trågmussla, Artportalen, Östersjön, ballastvatten, brackvatten, Brandalsund, efterlysning, krögare, Länsstyrelsen, Mörkö, nyinvandrade arter, pastarätt, Rangia cuneata, recept, Södertälje, spridning, SVT, SVT Nyheter, tillaga musslor | 4 Comments »
Tycker du att alger är spännande? Är du intresserad av att få veta mer om hur alger kan vara nyttiga för oss människor? Nu har inbjudan till den andra Seaweed for health (Alger för hälsan) konferensen kommit ut.
Många spännande ämnen och fyra intressanta keynote-talare, däribland Dr. Susan Brawley som bland annat arbetat med blåstång i Östersjön.
Varför inte boka in tre dagar med virtuellt vetenskapligt alg-häng i väntan på sommaren och bättre badtemperaturer?
Dear everyone with a scientific and/or commercial interest in seaweed bioactives and health The 2021 Seaweed4health online conference will be on May 18-20 CET. (Changed from May 17 due to public holiday)
Keynotes
Dr. Yimin Qin– Director of State Key Laboratory of Bioactive Seaweed Substances at Qingdao Bright Moon Seaweed Group Ltd, China. An overview of the applications of bioactive seaweed substances in health products.
Dr. Susan Brawley– Professor of Plant Science in the School of Marine Sciences at the University of Maine. Ecologicial Influences on the Food Value of Different Algae.
Dr. Theo Niewold– Lead Science Officer Human & Animal Health and Wellbeing at The Seaweed Company, Ireland. Immunology, health and seaweed: Mechanisms and implications.
Dr. Maria Hayes– Research Officer Natural Products Chemistry. Teagasc Food Research Centre, Dublin, Ireland. Seaweed solutions for preventative healthcare: benefits and caveats concerning seaweed nutrients and bioactives.
We now have to make an online conference interactive by bringing: · Cooking session with pre-shopping list · Seaweed bingo · Poster session success will be repeated · Seaweed collection video- Send in your best seaweed collection video or a photo collage.
Registration: Registration is now open. You will receive a link to the computer that register, but if you use this computer in a meeting room you and your colleagues can all join the virtual meeting, and watch it on a large screen.
Topics Topics will be on seaweed for cosmetic and antiaging, protein, animal health, vira, flavour, quality, preservation and control of bioactive compounds among other topics.
Mark the dates: Conference will be on May 18-20 CET. Abstract submission Monday March 15. Submit here
Get updates on the website www.seaweed4health.org, follow us at Facebook group “Seaweed for Health Conference”, twitter: #seaweed4health, Instagram: @seaweed4health
We hope to see you online
Organizers and S4H board: Susan L. Holdt and Ditte B. Hermund (Denmark), Stefan Kraan and Michela Caprani (Ireland); Professional Conference Organizer: Henrik Dyhr|Crone & Co
Publicerat i Nyheter | Märkt Algbingo, alger, alger är nyttigt, anti-åldrande, äta alger, bioaktiva ingredienser, djurvälfärd, ekologi, hälsa, hälsokost, healthcare, immunologi, inbjudan, innehåll alger, interaktiv matlagning, konferens, kosmetika, Maria Hayes, poster session, protein, registrera, samla alger, samla tång, smaksättning, Susan Brawley, tång, Tångkonferens, Theo Niewold, video, virtuell konferens, Yimin Qin | Leave a Comment »
Det är en fantastisk tid när dygnen blir längre och längre och solen börjar värma, även om nätterna fortfarande är kalla. Gjorde ett besök på västkusten och favoritstränderna vid Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation. Det har varit några kalla veckor med mycket is och lågvatten.
Utmed delar av stränderna syntes stråk av pollen. Vilka arters pollen är jag inte säker på, men det kan vara hassel som jag sett har kommit långt på soliga skyddade platser. Ser kanske inte så rent och fint ut, men är ett tecken på att våren startat på land och pollen sprids för fullt. Lite jobbigt för pollenallergiker.
När vi kom ut på sandstranden på Saltö låg de första delarna av snorkelstigen helt torrlagd. Längst ut vid klippan låg det kvar små fläckar med is som tydligt visade att botten varit fryst. Frost och is har påverkat bottenlevande musselarter och överlevnaden hos strandkrabbor (Carcinus maenas) och snäckor. Och snorkelleden, som är kul att följa på sommaren, låg torrlagd långt ut från stranden där den startar.
Det har varit lågt vatten och kallt under längre tid, vilket gjort att många arter som lever i dessa miljöer har dött och flutit iland på stränderna. Det var ganska många musselskal som fortfarande innehöll musselköttet, och strandkrabborna luktade illa där de låg på stranden eller uppe ibland stenarna, delvis i solen. När det varit så kallt har de inte ätits upp av alla små mikroskopiska nedbrytare. Men nu kommer processen igång med solen och värmen.
Närmare vattnet strax under de större stenarna har en massa skal av stora nätsnäckor (Tritia nitida) och vanlig strandsnäcka (Littorina littorea). Stor nätsnäcka är asätare. De tar hand om dött material på sedimentbotten utanför på sommaren, medan vanlig strandsnäcka är betare och äter små alger.
I nästa nivå som ligger närmast vattnet finns en blandning av de mindre arterna av Littorina spp. som vivipar strandsnäcka, (Littorina saxatilis) och trubbig strandsnäcka (Littorina fabalis/obtusata). De sitter vanligen på tång, stenar eller kan krypa runt på sedimentet. Den kalla perioden tillsammans med lågt vatten har resulterat i att massor av snäckor har dött.
Efter att ha hittat så mycket döda snäckor uppspolade utmed stranden och inga sittande på stenar eller i tången, började jag fundera över vilken påverkan detta kommer att få på bete av fintrådiga alger och nya små groddplantor hos blåstången i vår och till sommaren. Det är en stor areal utanför den grunda sandstranden på Saltö där överlevnaden av snäckor troligtvis är låg och det bör kunna gå att se en effekt av lågt betestryck under kommande säsong. Det borde alltså bli mycket nya tångbebisar när ingen är där och äter upp dem. Ser fram emot att följa upp om det stämmer och kanske jämföra med en strand vid Svallhagen, där vattendjupet är lite större och dödligheten av snäckor inte varit lika stor, dvs det ligger inte några stora mängder med snäckskal på stranden. Men det gäller att vänta på att det blir varmare i vattnet, för ännu så länge är det ingen större aktivitet hos betande snäckor.
Om de betande snäckorna vore igång, skulle de tunna ljusgröna bladen av strutsallat (Monostroma grevillei) inte ha någon chans. De skulle bli uppätna direkt. Tyvärr är de så små, bara 3-5 cm långa, så trots namnet knappast lönt att samla till en lyxig sallad! Strutsallat växer också i Östersjön och är ett tydligt tecken på att våren närmar sig med stora steg.
Nu är det dags att åka tillbaka hem och ta en tur till de närmaste stränderna och se om jag kan hitta lite mer och större strutsallat. De växer ju grunt och kan bli upp till ca 15 cm. Har jag tur lovar jag att berätta hur denna vårprimör från havet smakar.
Publicerat i Fakta, Funderingar, Nyheter | Märkt alger, asätare, östersjön, båtar, betande snäckor, Carcinus maenas, Crepidula fornicata, fältstation, flyter, frost, Göteborgs universitet, groddplantor, infryst, is, knivmussla, lågvatten, Littorina fabalis, Littorina littorea, Littorina obtusata, Monostroma grevillei, musselskal, Nassarius nitidus, ostronpest, pollen, Saltö, sandstrand, skyddade platser, snorkelled, stor nätsnäcka, strandkrabba, strutsallat, Svallhagen, Tjärnö marina laboratorium, torrlagd, trubbig strandsnäcka, vanlig strandsnäcka, västerhavet, västkusten, vårart, vårgrönsak, vårprimör, vårtecken, Vykort | 1 Comment »
Tema under en tid nu kommer att handla om vattenbruk, speciellt algodlingar i kombination med mussel- och fiskodlingar. Algen – slemtråd, som vi valt till månadens alg i mars är inte någon art som odlas så vitt jag vet men den används faktiskt i olika recept runt om i världen. Slemtråd är en vanligt förekommande alg som sitter grunt i vattenlinjen på sommaren och den går utmärkt att äta. Slemtråd heter Nemalion helminthoides (synonym N. multifidum) på latin och har ibland fått namnet turkisk spagetti på grund av att grenarna är smala och runda som spagetti. Färgen på grenarna är brunlila och plantan blir ca 5–20 (–30) cm hög och gaffelförgrenad.
Ibland kan den vara mer förgrenad, vilket får den att se mer buskig ut. Vid basen är grenarna lite tjockare, ca 1–2 mm i diameter och smalnar av uppåt där de blir ca 0,5–1 mm i diameter. Plantan sitter fast med ett 1–5 mm brett platt fäste. Den förekommer utmed stränder i tempererade områden på sommaren. Här hos oss på västkusten är den vanlig på sommaren. Som för många alger förekommer gametofytstadiet på sommar under långdagsförhållanden och det mikroskopiska tetrasporofytstadiet under kortdagsförhållanden på vintern. Den styrs alltså av hur många timmar ljus det är per dag. Tidigare placerades det mikroskopiska stadiet i ett annat släkte, Audouinella, innan det blev klart att det bara var ett annat stadium i livscykeln av slemtråden.
Detta recept kommer från en bok författad av Judith Cooper Madlener publicerad 1977. ”The seavegetable book – foraging and cooking seaweeds” innehåller både beskrivningar av arter och förslag till hur man kan tillaga dem på bästa sätt.
Det syns att jag använt denna jätteintressanta bok om alger och tillagning väl under åren. Många arter finns inte i svenska vatten men går att hitta i affärer idag.
Judith föreslår att man plockar slemtråd genom att rycka loss den från klippor och stenar. Det kan vara bra att göra det när vattenståndet är lågt, för de sitter ofta i vattenlinjen och lite vågexponerat, så man inte halkar i sjön. Det är också lätt gjort att man skär sig i fingrarna, för den sitter just på samma nivå som bältet med havstulpaner. I Italien används den i en maträtt och är känd som spagetti turchi dvs turkisk spagetti. Har inte hittat något italienskt recept utan det blir till att prova sig fram.
Men i Japan kallas den för Umisomen vilket betyder havsnudel. Den används färsk, soltorkad eller saltad. Är den torkad skall den blötläggas innan den kan användas i soppor och sallader. Den art man använder mest i Japan är brunalgen Nemacystus decipiens, på japanska lokalt kallad Mozuku, en art med en liknande konsistens men i recepten anges att det går bra att istället använda slemtråd.
Det är enklast att använda slemtråd i en sallad. Först ska du blanchera algen genom att hälla hett kokande vatten över algerna, låt algerna rinna av och svalna. Skiva gurka tunt och lägg i algerna. Gör en valfri dressing. Passar bra med en blandning av risvinäger och lite honung, sojasås eller bara lite pressad citron.
Till sommaren skall jag ut och samla slemtråd och experimentera med att göra en god sallad och bjuda mina vänner på.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt äta alger, Judith Cooper Madlener, Månadens alg, månadens art, mozuku, Nemacystus decipiens, Nemalion helminthoides, Nemalion multifidum, rödalg, recept, sallad, slemtråd, The seavegetable book – foraging and cooking seaweeds, turkisk spagetthi, umisomen | 2 Comments »
När jag var liten brukade min moster, bosatt i New York, skicka torkad eller friterad nori till mig. Ni vet, den där algen som lindas runt maki-rullen när man gör sushi. En bra present eftersom det knappt väger någonting och jag blev väldigt förtjust i den härliga sältan som alger har. Men i mitten av 80-talet var det inte många som ens visste om att man kunde äta alger. En viss ifrågasättning av förstånd och förnuft från klasskamrater skedde när jag på en skolresa hade torkade alger som snacks medan de andra hade kexchoklad. Och sen blev jag ju som jag blev. Idag kan jag köpa nori-chips på närmsta asiatiska butik eller välsorterad livsmedelsbutik. Vilken lycka!
Så i dagens inlägg tänker jag presentera svensk algodling i stora drag. Och för enkelhetens skull håller jag mig till makroalger, sådana man kan se med blotta ögat, i detta inlägg.
För den inbitne läsaren av Tångbloggen behövs ingen förklaring av vad makroalger är. Men eftersom vi ständigt ökar i läsarantal, så kan den som undrar läsa på om det här.
Att vi äter alger är inget nytt. De har länge ingått i massor av olika produkter, bland annat som konsistensgivare. Men att äta alger som de är, eller med en lätt tillagning, har börjat trenda i media först på senare år. Ibland ser vi hur algerna beskrivs som superfood, eftersom de innehåller många olika vitaminer och mineraler som är nyttiga.
Det finns många olika goda arter av alger. Några av våra favoriter från svenska vatten är grönalgerna havssallat (Ulva lactuca) och tarmalg (Ulva intestinalis) och rödalgen söl (Palmaria palmata) som ibland kallats för havets bacon.
I dagsläget är det främst brunalgen Saccharina latissima, skräppetare men oftast kallad sockertång, som odlas i Sverige. Den kan bli meterlång och ser ut som ett glänsande, brunt krokodilskinn där den vajar i vattnet. Just odling av sockertång har vi skrivit om vid flera tillfällen på Tångbloggen. Odling av makroalger sker idag på västkusten, där salthalten är tillräckligt hög.
Man ”sår” de mikroskopiskt små algerna på rullar av snöre inne i bassänger med bra förhållanden av ljus, temperatur och näring. Lite som att dra upp plantor i ett växthus tidigt på våren. Fast med Saccharina sår man efter sommaren, för de växer till under vintern. När de växt till sig några centimeter lindar man snöret med bebisarna runt ett tjockare rep, fäster putteflöten i det och hänger ut det i sin tångodling. Och där vajar de i vågorna och växer till. Du behöver varken vattna eller gödsla.
Algodling kallas ibland för “blå fånggrödor” eftersom de inte gödslas, som grödor på land, utan tar upp näring ur vattnet. En algodling kan därför vara till stor nytta i havsområden där man har problem med övergödning. Dessutom så hjälper ju alger till att producera syre genom sin fotosyntes. Och syre är ju något vi alla behöver. Då kanske du undrar varför man inte odlar alger i hela Östersjön för att lösa övergödningsproblematiken där? Tyvärr så är det inte många av de arter man odlar idag som klarar av att växa i Östersjöns låga salthalt, annars hade algodlingar nog guppat längs hela Östersjökusten. Men visst finns det möjligheter. Utmaningarna ligger delvis i att hitta lämpliga arter, men också system för odling som fungerar, ger bra avkastning och klarar av en kall vinter med is om så behövs.
Men man kan såklart även odla alger som inte passar till livsmedel. De kan istället användas till rötning för biogas, nya plastmaterial eller som gödsel till landbaserad odling. Och vi har ju tidigare berättat om möjligheten att minska kossornas pruttande med tillsats av rödalger i deras foder. Det är nog bara fantasin som sätter stopp för vad man kan använda alger till.
I Danmark har man kommit lite längre med odling och användning av makroalger. Förutom sockertång skördar de även havssallat och söl. På tang.nu kan du se på fina bilder från olika projekt och träna upp din danska.
Finns det då någon som odlar alger ”på riktigt” i Sverige? Vi har ofta fått frågan om var man kan köpa svenska alger. Tidigare har vi berättat om Catxalot, som ordnar tångsafari och skördar samt säljer ”vild” tång. Men det finns faktiskt två kommersiella sjöbönder som har kommersiella odlingar. Den ena är Nordic Sea Farm, utanför Strömstad, som äntligen fått till en hemsida med försäljning av sina produkter. Smaskens!! Än så länge marknadsför de endast sockertång, men vi hoppas på att de utökar sortimentet med fler goda arter. På sidan finns såklart även några recept med tång. Det finns även recept hos Bohus Sea Culture, som har sin odling utanför Gåsö strax söder om Lysekil. De säljer inte online ännu, men listar sina återförsäljare så du kan hitta deras produkter.
Vi hoppas såklart att algodling ska bli en näring som fler vågar satsa på inom en snar framtid. Och det borde ju gå hand i hand med politikernas vision för att öka vattenbruket, både de svenska och uppe på EU-nivå. Sedan 2017 har Sveriges nationella livsmedelsstrategi signalerat till livsmedelssektorn att den bör bli mer hållbar, samt att den inhemska matproduktionen behöver ökas. I linje med detta uttalade mål fick centrumbildningen “Blå mat- Centrum för framtidens sjömat” nyligen pengar från forskningsrådet Formas.
Centrat är nationellt men har en stark förankring i Västra Götalandsregionen, då många av företagen och forskningsinriktningarna är kopplade till den marina miljön. Centrumet ska bedriva en behovsdriven forskning i samverkan med näringen inom sjömatens hela värdekedja från primär produktion till process- och produktutveckling, samt skapande av hälsosam svensk sjömat. Vi kommer självklart att följa upp hur det går och rapportera om det här på Tångbloggen.
Men det behövs ju sjöbönder som odlar och kunder som köper produkterna också. Varför inte låta 2021 bli året då du antingen provar alger för första gången, eller lär dig ett nytt alg-recept? Det finns ju så mycket gott man kan laga där alger ingår som grönsak eller krydda.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt algbonde, alger, algodling, aquakultur, äta alger, blå fånggrödor, Blå Mat -, Bohus Sea Culture, dulse, havsbonde, havssallat, hållbarhet, kelp, laga mat, lågtrofiskt vattenbruk, livsmedelsstrategi, Nordic Sea Farm, odlingssystem, prova alger, recept, Saccharina latissima, Söl, sockertare, svenska algodlingar, Tarmalger, tång, tångbonde, tångodling, Ulva intestinalis, Ulva lactuca, Ulva sp, vattenbruk, våga prova alger | 2 Comments »
Vi har fått en fråga från en av våra läsare som bor på Österlen. Så här kommer ett försök att besvara varifrån de kommer när vi hittar dem på en strand. Lecakulor framställs av lera som bearbetas och som hettas upp vid hög temperatur och ökar i volym. En kubikmeter uppgrävd lera blir fem kubik. Lecakulor används för en massa ändamål. De är lätta, med en porös insida med en massa små luftfyllda hålrum och en tätare yta. Materialet i kulorna tål frost och är värme och ljudisolerande vilket gör att de har ett brett användningsområde.
Ett vanligt användningsområde är att blanda in dom i jorden och fylla blomkrukor men de används också till ballast (fyllning) i betong och som broelement till havs. Genom att blanda in dem i odlingsjord får man en lucker och fin jord. Ett lager av lecakulor kan hjälpa till att bevara fukten i jorden och minskar samtidigt mängden ogräs.
Eftersom lecakulor flyter bra, betyder det att om t.ex. odlingsjord med inblandade lecakulor hamnar i vattnet kommer de inte att sjunka till botten utan kan driva långa sträckor. Att de används vid bygget av broelement till havs låter också som en möjlig spridningsväg eller att de under en transport tappas över bord av misstag. När de väl flutit iland så kommer det att ta mycket lång tid för att bryta ner en lecakula. Så de kommer att kunna ligga kvar och hittas sommar efter sommar. Samma sak gäller för t.ex. slaggprodukter som också ligger kvar och inte bryts ner som organiskt material t.ex. tång, blad och kvistar. Hur högt upp på stranden som de hamnar beror på vindar och vågor och hur lätta de är. Kan vara intressant att kolla på var de hamnar. Annat skräp som plast kan hamna både högre upp och längre ner på stranden.
Publicerat i Fakta, Funderingar, Nyheter | Märkt ballast, betong, blomkrukor, broelement, bryts inte ner, faller i sjön, flytförmåga, hamnar, HaV, lecakulor, odlingsjord, plastskräp, skräp, sommar, strand, stränder, tappas, transporter | Leave a Comment »
Vi fick nyss en fråga från en av tångbloggens läsare som handlade om att använda olika arter av tång till att fläta med. De två arter som fungerar bäst att fläta med och göra t.ex. ett armband eller en peruk med långa flätor är brunalgsarterna sudare, Chorda filum och gullsudare Halosiphon tomentosus. För att samla material blir det till att vänta till sommaren. Men jag hittade några bilder från västkusten, Tjärnö marina laboratorium, som jag samlade i somras. Den arten som är mycket vanlig är sudare och trådarna blir långa och ganska tjocka. Sudare är också vanliga i Östersjön på många grunda bottnar med lite småstenar där de växer ut under våren och sommaren. Men här blir trådarna smalare och kortare på grund av den låga salthalten.
När sudare sitter fästa vidriktigt små stenar kan man låta dom sitta kvar så attdet blir en fin dekoration t.ex. i kanten på en skål. Sen är det bara fantasin som sätter stopp på vad de flätade algerna kan användas till. Min blev en stor skål att förvara mina strandfynd i. Tidigare har vi visat ett litet armband flätat av några trådar och en bomullstråd. De går också att använda i matlagningen. Torka av trådarna med papper så att du blir av med en del av de fina som trådarna som sitter på ytan och klipp sen tråden i små bitar och strö över riset.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt armband, Östersjön, Chorda filum, fläta alger, gullsudare, Halosiphon tomentosus, Månadens alg, månadens art, sargassosnärja, sommar, sudare, Tarmalger, Tjärnö marina laboratorium, västkusten | 1 Comment »
Tångbloggen 