För några dagar sedan försvarade Maria Schück sin avhandling ”Floating treatment wetlands for stormwater management, plant species selection and influence of external factors for heavy metal and chloride removal in a cold climate”. Det handlar alltså om fytoremediering, att det går att använda växter för att ta upp tungmetaller och anra föroreningar ut mark och vatten. Ett mycket viktigt och spännande forskningsområde.
Avhandling vid Stocholms universitetet, Institutionen för ekologi, miljö och botanik.Maria gräver upp växter till sina forskningsexperiment.
Detta skedde med bravur! Vi på Tångbloggen vill passa på att gratulera till en avhandling som omfattar hela processen, från att vara i fält och gräva upp experimentmaterialet till att testa hur effektiva de är på att ta upp föroreningar i laboratoriet och under fältförhållanden i konstgjorda flytande våtmarker.
Samspelet mellan miljöfaktorer och valet av växter är avgörande för hur effektivt upptaget av olika metaller blir.
Bland annat visar Maria på viktiga faktorer som påverkar arternas upptag av tungmetaller och hur bra de tål att växa i vatten med förhöjd salthalt, som orsakats av att man saltar vägbanan på vintern.
Halvgräset jättestarr har en lång växtsäsong vilket gör den mer effektiv på att ta upp metaller Den flytande våtmarken till vänster har varit placerad i skuggan jämfört med den till höger. Resultat: Mindre rotbiomassa.
Andra viktiga faktorer är om arten har en kort eller lång tillväxtsäsong och om den bildar stora mängder rötter, vilket ökar upptaget av metaller. Eller om växterna t.ex. skuggas under stor del av dagen t.ex. under en bro, vilket också leder till mindre tillväxt och produktion av biomassa.
Olika arter är olika effektiva, vilket innebär att innan valet av art bestäms bör dagvattnets sammansättning av metaller och klorid analyseras.
Här flyter en liten experimentell våtmark och genererar forskningsdata.
På den sista bilden syns en av Maria Schück´s flytande våtmarker. Självfallet måste storleken eller antalet av flytande våtmarker anpassas efter mängden dagvatten som tillförs området för att kunna vara effektiva. Och det finns mer utvecklingsarbete att göra kring frågor som hur den flytande våtmarken skall skördas och hanteras. Men Maria Schück har genom sin avhandling gett ett viktigt bidrag till ämnet. Igen, STORT GRATTIS MARIA från oss på Tångbloggen. Vi önskar dig lycka till i ditt fortsatta arbete med att bidra till att öka kunskapen om hur vi kan använda växter till att rena vatten.
Deltagandet i medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar ökade under 2022 jämfört med 2021. Speciellt stort deltagande fick vi på Uppgift 3 som innebar att undersöka när blåstången, Fucus vesiculosus blir mogen och färdig att släppa ut sina ägg och spermier i vattnet.
Vår hypotes, hur vi tror att det ligger till, är att de mildare vintrarna som medför mindre is kan få tångens förökningstoppar att växa till och utvecklas tidigare, eftersom vattnet då värms upp snabbare på våren. Resultaten från sommarens bidrag indikerar att detta kan stämma. Mognaden verkar ske tidigare än vad den gjorde för 25 – 30 år sedan. Men årets undersökning startade lite sent, vi kom igång först i maj och då var de flesta bestånden redan mogna. Därför räknar vi med att skicka ut ett upprop om hjälp igen nästa år. Men denna gång hoppas vi att våra tångdetektiver längs landets kust kan ge sig ut redan i slutet av april, när kanske inget är moget, och sedan följa upp med ett besök eller två fram till i maj-juni, beroende på var utmed kusten ens lokal befinner sig. Första nymånen kommer att vara den 1 april och fullmånen som kan vara intressant för förökning blir den 16 april.
Visst ser det både läckert och spännande ut med mätglas och bägare fulla av mogna förökningstoppar.
Ett bord står dukat med skålar fyllda med förökningstoppar från hon- och hanplantor. De är färdiga att blanda ihop och så ut på närmaste klippa. Här kan du höra inslaget i Sveriges Radio, som spelades in då bilden togs.
Totalt i år har vi sammanställt och publicerat 9 rapporter här på Tångbloggen där vi tagit upp intressanta bidrag som kommit in. De finns även att läsa på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. Det finns även ett gästbloggsinlägg skrivet av Louise Albertson, som undersökte ett antal lokaler utmed Skånes kust och hur mogen blåstången var där. Dessutom har vi fått in en större undersökning av Frida Ahnström. Hon gjorde en längre tur med sin segelbåt och kollade tång på 15 platser från Lisö till Blå Jungfrun. Imponerande! Den undersökningen kommer också att resultera i ett gymnasiearbete. Ett intressant fynd som gjordes var att bestånden på Blå Jungfrun var höstförökande medan övriga som observerades var sommarförökande.
Vid bryggan på Räfsnäs, i Norrtälje kommun, undersöker jag ca en gång per månad hur djursamhället i tången ser ut. Efter det extrema lågvattnet skadades många av de grunt växande tångplantorna. Men även om många av de stora skotten kommer att vissna och försvinna till våren, finns det gott om nya grenar som växer ut från fästskivan. Och det var fortfarande fullt av snäckor, tångmärlor och tånggråsuggor i plantorna i slutet av september. Hittade också två små stensimpor (Cottus gobio) i en av de större plantorna.
Till höger syns två bruna och döende plantor som skadats av att ligga torra.Många smådjur finns kvar i blåstången.Gott om nya skott som bildas från fästskivan.
Ofta kan de medskickade fotografierna ge oss ytterligare information, sådant som den som tagit bilden kanske inte noterat. Talesättet ”En bild säger mer än tusen ord” stämmer verkligen och det är därför vi uppskattar alla fina foton som kommer in till Algforskarsommar.
Vi har fått många fina fotografier på mängder av smådjur som deltagare både räknat till antal och fotograferat i samband med Uppgift 1, ”Livet i en tångruska ”. I år har det kommit in flera fynd av elegant tångräka (eller kortfingrad tångräka som den också kallas), Palaemon elegans, som verkar vara på spridning norrut i Östersjön. Vi behöver följa och få in mer information om hur djursamhället och påväxten förändras på olika platser utmed vår långa kust, för att kunna hitta storskaliga förändringar över tid och förstå vad dessa kan bero på.
Ett område som vi fått rapporter ifrån två år i rad är ett antal öar utanför Ronneby. Rapportören heter Hans Kyhlbäck. Han mäter även salthalt och temperatur på platsen, tillsammans med studier av vilka arter som förekommer i blåstången. Att göra återbesök på samma lokal gör informationen som vi får in extra värdefull. Då kan vi jämföra mellan olika år och få en bättre bild av platsen och hur den varierar mellan olika år. Vilka förändringar orsakas av en varm sommar, en kall vår eller en lång lågvattensperiod, till exempel.
När vintern är över och sol och värme kommit tillbaka hoppas vi att Du gärna tar Dig till en strand full med tång och deltar i Algforskarsommar 2023.
Stort Tack för alla bidrag! Vi hörs till våren.
Bästa hälsningar från Algforskarsommars projektledning
I dag var Tångbloggen tidigt ute med att skriva om havsspyan, Didemnum vexillum, en sjöpungsart som hittats i svenska vatten. De första fynden var på ostronskal funna vid Kosterhavets nationalspark. Kändes extra roligt för mig när jag slötittade på Efter Fem i TV 4 och får se min kollega Ellen Schagerström i rutan därhän berättande om denna nya invasiva art som nu även finns i norra Bohuslän.
Det var helt oväntat så det var tur att jag hann på fram mobilen och fota denna nya sjöpungsart som just kommit till våra kuster. Ellen gav en bra snabb introduktion till artens förekomst, spridning och möjlig påverkan på ekosystemet. Vill du veta mer läs inlägget på Tångbloggen.
Eftersom jag är på väg till västkusten och Tjärnö, nära Strömstad, kommer jag självklart hålla ögonen öppna och se om det går att hitta fler exemplar. Kanske på något japanskt jätteostronskal eller varför inte i den närmaste båthamnen?
Tog en tur ut med båten för några dagar sedan. Nu är augusti snart slut, så det gäller att ta tillvara dessa härliga soliga dagar. På utsidan av skären vid Vattungarna, som ligger långt ut i havet utanför Kapellskär, växte ett vackert grönt bälte av grönslick, Cladophora glomerata. Vilken härlig färg! Den varierar från blekgrönt till mörkare klart grön. Och ett fin-fint blåstångsbälte utan någon annan påväxt än tångludd, Elachista fucicola. Ett tecken på att havet är rent och ser ut som det skall.
Grönslicksbälte och blåstångGrönslicksbälte med ett band av korvsnören
När jag tittade närmare så ser det lite mer gulbrunt ut på vissa ställen. Det visade sig vara korvsnöre, Scytosiphon lomentaria som växte kanske lite mer skyddat från vågorna. De har fått sitt namn för att den ogrenade tråden kan bli avsnörd, så att det ser ut som små korvar i en lång rad. Det var inte speciellt tydligt när jag tog hem lite och fotograferade på en tallrik och sedan pressade några exemplar till mitt herbarium.
Med lite förstoring syns de bruna ogrenade trådarna av korvsnörePressade trådar av korvsnöre, Scytosiphon lomentaria
Korvsnöre är en av de marina alger som klarar av att leva i Östersjön, trots den låga salthalten. Dessutom går den att plocka och äta. Måste erkänna att jag inte har provat att äta den så jag vet inte hur den smakar. Får testa nästa gång vi är ute och kan plocka lite med hem.
Insidan av ön. Vad är det som sitter precis under ytan?Ser ut som en lite grenad borste?
På andra sidan av ön ligger ett smalt skyddat sund. Spännande att se vad som kunde växa där! Där fanns inte mycket grönslick utmed strandlinjen. Det såg snarare ut som lite grönt, löst sediment på klippytan. Kunde först inte förstå vad det var som såg ut att stå upp i vattnet direkt från klippan utmed strandkanten. Ser ut som en rotad vattenväxt… Men den kan ju inte fästa sig på klippan?
När jag plockat upp slingorna visste jag vad de styva bladen som sitter i kransar var – hornsärv, Ceratophyllum demersum. Färgen var mörkgrön-rödbrun, men kan variera beroende på ljustillgång.
Flera slingor av hornsärv fotat i en liten hink.En krans med blad från hornsärv
Bladen till hornsärv är en till två gånger gaffelgreniga, med små taggiga utskott i kanten på bladet. Hornsärven är flerårig och övervintrar som små plantor. Troligtvis kan det ibland bli mycket grumligt i det grunda sundet, vilket den klarar bra. Den förökar sig ju huvudsakligen genom att bitar lossnar som sedan kan rota sig på nytt eller bara fortsätta att driva runt.
Hornsärv förekommer över hela världen och gynnas av näringsrikt vatten. Den finns också i en helt annan miljö än i ett sund skyddat av vågor i ytterskärgården. Vi har den nämligen i vår artrika damm som vi byggt för över ett år sedan på tomten.
Vår damm. Den får sitt vatten via avrinning från taket när det regnar. Det finns tre små dammar ner till den stora dammen, där den översta har lite mer fintrådiga alger och den nedersta är ganska näringsfattig.
Måste göra en artlista på alla vattenväxter som trivs tillsammans i dammens grunda och varma vatten. Får bli ett nytt inlägg på Tångbloggen snart –även om det inte handlar om Östersjöns bräckta vattenmiljöer.
Idag togs beslut om att sätta upp 22 nya invasiva arter på listan för invsiva arter inom EU. Enligt Maria Widemo, enhetschef på Naturvårdsverket, är bättre att arbeta förebyggande. Med detta menas att se till att arterna inte tar sig hit och att eventuella problem kan förhindras innan de blir problem, som ofta blir dyra att lösa. Det finns flera arter av landlevande växter, som här på bilden syrenslide och japansk träddödare, som vi har i våra trädgårdar och som nu finns med på listan. I och med detta kan vi komma att sätta in åtgärder för att förhindra att dessa sprids i Sverige.
Från MorgonTV i SVT där Maria Widebom berättar om EU-förteckningen över invasiva arter.
Av dessa arter är det 10 stycken som lever i vattnet. En är en marin brunalgsart, asiatisk klynnebändel, Rugulopteryx okamurae, som vi har skrivit om tidigare här på Tångbloggen. Det finns inte mycket uppgifter att hitta på Havs- och vattenmyndighetens hemsida om arten. Inte heller på Artportalen. Det beror på att den inte finns i Sverige…ännu. Så för den som är intresserad av att få veta mer om denna art, som har invaderat och skapat stora problem i bland annat Medelhavet, finns självklart ett inlägg här på Tångbloggen om dess förekomst och spridning. Den liknar arten klynnebändel, Dictyota dichotoma, en sällsynt art som förekommer på svenska västkusten, och det var många år sedan jag såg den senast.
Det är fullt av vårtecken på land, allt ifrån fågelsång och de första vårblommorna. Hittade blåsippor och tussilago för en vecka sedan. Detta vykort får bli fyllt av foton på fina fynd i strandkanten. Det är extra lätt att följa våren nu när det är soligt och lugnt väder dvs högtryck, som är typiskt för tiden i mars. På västkusten vid Tjärnö, där vi har vårt sommarställe, var det gott om vårtecken redan för ett par veckor sedan i slutet av februari.
På vänster bild växer rödalgen Vertebrata lanosa, en planta som kommit drivande från Norge. På höger bild syns förökningstoppar som håller på att släppa sina orange spermier där den ligger torrlagd på stranden.
Att trubbig strandsnäcka klarar av att krypa runt på stranden när det bara är några grader plus i luften ger förhoppningar om att nästa gång vi kommer till västkusten kommer det att krylla av liv i tångbältet.
En vackert gul trubbig strandsnäcka är ute och kryper på sanden. Bredvid ligger några plantor av brunbindel, Petalonia fascia, som var Månadens alg- februari 2020 och på en liten sten bredvid har vi en blåstångsplanta.
Högtrycket gör det som sagt lätt att hitta alger i vattnet. Jämfört med hur långt förökningstopparna på blåstång kommit på västkusten har inte utvecklingen kommit lika långt här vid min strand, nära Kapellskär i Östersjön.
Blåstång med förökningstoppar ligger ilanddriven på stranden.
Vid min strand på Räfsnäs följer jag hur vattenståndet sjunker allt mer och nu börjar det bli risk för att de små nya unga tångplantorna kommer att torka ut på badsteget till badhytten.
Till vänster täcker fortfarande vattnet steget med små plantor. Till höger är den mycket nära torrlagd och på steget ovanför har algerna torkat in.
Men i det grunda vattnet syns vårarterna tydligt. De tunna bladen av strutsallat, Monostroma grevillei och liten grönkudde, Acrosiphonia arcta är båda typiska vårtecken vid stränder i Östersjön.
Till vänster syns tre små plantor av liten grönkudde och runt stenarna i mitten och till höger växer den goda vårprimören strutsallat.
Nästa inlägg på Tångbloggen kommer att handla om hur mycket smådjur som finns i de tångruskor som jag följer vid min brygga. Undrar om även snäckorna börjar vakna till. För den med riktigt skarpa ögon kanske ser damsnäckan på fotot ovanför? Den ligger i övre kanten en liten bit in från vänster.
Februari månads alg är rödalgen Vertebrata lanosa (tidigare Polysiphonia lanosa), som inte finns i svenska vatten annat än fastsittande på drivande knöltångsplantor, som guppat in från Norge. Det är en av många arter inom släktet som förut hette Polysiphonia, där vi beskrivit flera tidigare på Tångbloggen. Flera av Polysiphonia arterna hör nu till Vertebrata spp. och kallas på sevenska för slickar. Lanosa är latin och betyder ullig. Följaktligen kallas den i ”Danmarks Havsalger” för uldtottet ledtang, och i boken ”Havets djur och växter” har den fått ett svenskt namn, nämligen ulltottslick. För dem av er som kollar i floran är det värt att notera att det skett en förväxling av namnet på sid. 246 av illustrationerna!
På norska kallas den grisetangdokke (gristångsdocka) för att den nästan alltid växer på knöltång eller grisetang, som Ascophyllun nodosum heter på norska. Genom att den närmast är en obligat parasit på knöltång är ju det ett utmärkt kännetecken för arten. Eftersom den ännu inte fått ett fastställt svenskt namn, vilket görs av artnamnskommittén, passar vi på Tångbloggen på att föreslå att den skall heta knöltångslick eller bara tångslick.
Vertebrata lanosa sittande på ett skott av knöltång med tre förökningstoppar.
Den bildar täta, rundade mörkröda 3 – 7 cm stora, styva, tofsar som sitter på knöltång Ascophyllum nodosum.
Kännetecken är att det finns många pericentralceller. De ser du om du skär en tunn skiva av algen och kikar under lupp.Falskt gaffelförgrening hos Vertebrata lanosa
Så tills att ett svenskt namn är klart så kör vi på Tångbloggen med det latinska namnet. Vertebrata lanosa har krypande rhizoider som växer ut från basen och tränger in i värdalgen, som för det mesta är knöltång. Detta gör att den kan betraktas som en parasit. De upprätta skotten är falskt gaffelförgrenade, se bilden ovan. Arten har (12) – 20-24 stycken pericentralceller och segmenten är kortare än breda. Genom att den saknar barkvävnad syns segmenten tydligt. Den saknar hårskott. Vertebrata lanosa är flerårig och har fertila skott hela året. Gametofyt och tetrasporofyt är isomorf, dvs de ser likadana ut.
Eftersom den är ätlig och används i matlagningen har den fått namnet ”tryffelalg, eller ”tryffeltång”. Till exempel serverades gästerna på årets Nobelfest, tryffelalg i huvudrätten. Detta är förvirrande då även grönalgen, tarmalg, Ulva intestinalis, eller andra arter av tarmalger går att hitta under detta namn om man letar på nätet. Ett exempel är ett pilotprojekt på Gotland på fältstationen Ar som 2019 startade försök att odla tarmalger. Detta algodlingsprojekt är en del i ett större projekt som handlar om att ta upp näring ur den övergödda Östersjön och hitta nya användningsområden. I Ar samarbetar Blått Centrum med Kungliga Tekniska högskolan, KTH, som även leder projektet.
Artdatabankens algkommitté som arbetar med olika checklistor och utbredning av alger i svenska vatten hade möte för några dagar sedan. Då kom frågan upp om att registrera officiella svenska namn på bland annat Vertebrata lanosa och Grateloupia turuturu (förra månadens alg). Förslagen är nu inskickade till den svenska Artnamnskommittén, placerad på ArtDataBanken. Så med lite tur kan vi till sommarens studier av alger utmed svenska västkusten använda det svenska namnet och inte bara det latinska.
Vi från Tångbloggen vill framföra våra hjärtliga gratulationer till Åsa Austin som idag försvarat sin avhandling ”Aquatic vegetation in coastal ekosystems- The role of biotic integrations and environmental change for ekosystem functions and resilience in the Baltic Sea” med bravur! Såhär i Corona tider får det bli på avstånd – men det var ett nöje att höra på presentationen och diskussionen med opponent, professor Matthew Bracken,University of California, Irvine, US och och en internationell betygsnämnd bestående av Prof. Alf Norkko (University of Helsinki, Finland), Prof. Irmgard Blindow (Greifswald University, Germany) and Dr. Patricia Prado (Institute of Agrifood Research and Technology, Spain).
Åsa presenterar avhandlingen och sina frågeställningarFiguren visar hur vegetationen påverkar grumlighet i vattnet och hur sediment ansamlas och sjunker till botten inne i vegetation så att vattnet blir klarare.
Avhandlingen har många bra figurer som beskriver vilka funktioner och processer som Åsa studerat i de fyra artiklarna som ingår i avhandlingen. De gör den lättläst och pedagogisk, precis som Åsa’s presentation under disputationen.
Från oss på Tångbloggen var det extra intressant att höra flera ställa frågor och konstatera att den frilevande formen av Fucus vesiculosussom kan bilda större eller mindre inslag inne ibland den rotade vattenvegetationen har en viktig funktion för att minska uppgrumling av sediment från botten. En annan viktig funktion jämfört med många vattenväxter är att den frilevande blåstången finns kvar året runt jämfört med växterna som till stor del vissnar ner under vintern. Då blir tången en plats för små kräftdjur och annan fauna att hitta skydd och mat i under vintern.
Några frilevande blåstångsplantor liggande på botten mellan kransalger. Foto: S. Qvarfordt.
Tyvärr kunde vi inte vara med på plats och skåla – så vill vi härmed utbringa ett fyrfaldigt HURRA, HURRA, HURRA, HURRA! från Lena och Ellen.
Sedan vi startade med månadens alg i januari 2017 har vi hunnit presentera hela 60 arter av makroalger. De flesta inhemska men också några främmande nykomna arter i svenska kustvatten. Planen för 2022 är att presentera flera marina arter som förekommer utmed den norska och danska kusten. Kanske också från lite längre bort, beroende på om Tångbloggen kommer iväg på någon längre resa under året.
Vi startar med en rödalg, Grateloupia turuturu, som inte fått något svenskt namn ännu. På engelska heter den Devil´s tongue weed, på norska Djevel-tunge. Att den fått namnet ”Devil´s tongue weed” beror nog på att den liknar en röd till rödbrun långsmal tunga. Algen växer ut ifrån en liten fästskiva med 1-6 stycken brett lansettlika, ljusa till mörkt rödbruna blad. Bladen blir ca 60 cm långa och 2- 20 cm breda. De är lite slemmiga och mjuka. Kanten på bladet kan vara lite vågigt men de kan också bilda små utskott, vilket ses som blad i kanten på det stora bladet. Arten växer bra i näringsrikt vatten, den verkar föredra mellan 22 till 37 promille salthalt men kan överleva 12-52 promille salthalt och klarar temperaturer mellan 4-29°C.
Grateloupiaturuturu, Devil´s tongue weed
Grateloupia turuturu’s livscykel är samma som för många rödalgsarter. Tetrasporofyten och gametofyten är isomorfa, dvs ser likadana ut. På gametofyten sitter karposporofyten där karposporerna bildas. De syns som små svartaktiga prickar.
Grateloupia turuturu har en för rödalger typisk livscykel. Tetrasporofyten och gametofyten är lika i formen.
Grateloupia turuturu har sitt ursprung i östra Asien, t.ex. Kina, Japan, Korea och delar av östra Ryssland. Genom den globala sjöfarten och olika aktiviteter som t.ex. odling av skaldjur har G. turuturu spritt sig över världen. Den finns upptagen på listor över invasiva främmande arter som kan förändra algsamhället dit den kommer genom att t.ex. konkurrera ut inhemska makroalger. Den finns nu spridd i många nya områden, främst i Australien, Nordirland, Storbritannien och nordöstra USA.
Till England kom den 1969 och finns nu spridd i södra och sydvästra Storbritannien och nordöstra Irland,(t.ex. hittades den i Carrickfergus, Co. Antrim; oktober 2017). Det senaste är fynd från Norge, där den nu förekommer i den yttre och mellersta delen av Oslofjorden. Den förekommer framförallt i hamnar och skyddade vikar, där den växer på små stenar på relativt grunda bottnar. Eftersom vanliga lokaler är marinor och hamnar kan det vara läge att leta efter den i t.ex. Strömstad som nästa lokal.
Grateloupia turuturu äts i Japan. Innehållet av protein varierar under året mellan ca 15-27,5 % torrvikt. Andra rödalger med högt protein innehåll är Palmaria palmata, söl, (8-35% torrvikt) och Porphyra tenera (33-47 % torrvikt) den Porphyra art som även kallas nori. Intressant är att innehållet av proteiner är lika högt som i proteinrika grönsaker som t.ex. sojabönor (35% torrvikt). Rödalger innehåller också generellt mer protein än gröna och bruna makroalger. Det gör dem intressanta som mat för oss människor och som foder till boskap och fiskodlingar.
Detta är en akademisk ritual att spika upp avhandlingen och på Institutionen för ekologi, miljö och botanik görs det på en bred planka utanför lunchrummet. Det är många avhandlingar och lite trångt att hitta en plats. Med hjälp av sin handledare Johan Eklöf och sina två barn fixade Åsa spikningen med elegans.
Det är en stor spik så det gäller att hamra in den med kraft.
Spikningen skall ske minst tre veckor innan doktorsavhandlingen försvaras offentligt. Avhandlingen ”Aquatic vegetation in coastal ecosystems. The role of biotic interactions and environmental change for ecosystem functions and resilience in the Baltic Sea” handlar om hur komplexa biotiska faktorer och miljöförändringar påverkar vegetationen på grunda bottnar I Östersjön.
Gäddnate och öronmanet pryder omslaget.
Självklart kommer Tångbloggen att rapportera mer från själva disputationen som sker Fredagen den 21 januari, kl. 9.30.
Tångbloggen 