Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘spridning’

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i. Fast denna månad är det ett släkte som flyter fritt på vattenytan. Du vet säkert vilka det är.

Juli månads vattenväxt är släktet andmat, Lemna. Den art som ganska vanlig och förekommer i grunda, näringsrika och lugna utsötade brackvattensvikar är korsandmat, Lemna trisulca. Korsandmat hör till gruppen flytväxter, så bästa platsen för att leta efter korsandmat är inne ibland vassen eller där det är riktigt lugnt vatten och gärna rinner ut lite sötvatten.

Släktet Lemna är världens minsta fröväxt. Frukterna är nötter men den blommar mycket sällan och nötterna är ingen viktig spridningsväg. Förökningen sker nämligen i första hand vegetativt genom delning. Andra arter som förekommer i näringsrika sjöar, dammar och diken mm är kupandmat, Lemna gibba och andmat, Lemna minor och såklart också korsandmat, Lemna trisulca. 

Kupandmat, Lemna gibba.

Kupandmat, Lemna gibba är ganska vanlig i mycket näringsrika välgödslade som till exempel gårdsdammar, diken och vatten där kor går runt och trampar.  Kupandmat förekommer ofta tillsammans med andmat. Det som kännetecknar kupandmat är att den undertill är välvd så att den flyter lite ovanpå vattenytan. Bladen är ca 2-5 mm stora.

Andmat, Lemna minor.

Andmat, Lemna minor har små ovala blad, ca 2-5mm stora, med små luftutrymmen som gör att de flyter bättre och med 1-2 cm långa rötter. Alla tre arter fastnar lätt i fjädrar eller fötter hos fåglar och kan spridas till nya miljöer. De tillväxer snabbt om förhållandena är lämpliga. På hösten när temperaturen sjunker under 6-7 0C bildar t.ex. andmat små övervintringsorgan fyllda med stärkelse, turioner som sjunker till botten. Där ligger de till nästa vår när ljuset och värmen kommer tillbaka då de börjar tillväxa och flyter upp till ytan igen.

Korsandmat, Lemna triscula.

Korsandmat, Lemna trisulca är den största arten och blir ca 5-15 mm. Bladen är gulgröna tunna, bitvis nästan genomskinliga skiva med tre nerver och ett skaft. Tittar man noga i lupp kan syns det att ovansidan på bladet har korta hår. Blommor sitter i kanten på skivan. Korsandmat sitter ihop i stora sammanhängande sjok av 3- 50 individer eller ännu fler.

Studier har visat att andmat kan ersätta sojabönor i kosten för ankor och som kosttillskott för kycklingar och hönor istället för fiskmjöl. Genom att den är snabbväxande och tar upp stora mängder kväve och fosfor från gödsel har den just odlats i Asien av denna anledning för att sedan användas som foder till ankor.

Det finns andra som använder andmat också. Hittade ett jättefint hus som en nattslända byggt av bland annat korsandmat. Vet inte vad det var för art trots att den visade upp sig när jag la huset i lite vatten. Men för en korrekt bestämning behöver jag få hjälp av en expert. Nu släppte jag istället ut den i vår damm.

 

 

Read Full Post »

Vy över viken vid Askölaboratoriet.

Det pratas mycket om våren hela tiden och när kommer den. Finns det några vårtecken i vattnet? På land har många av vårblommorna har redan dykt upp. Samtidigt kommer det lite snö då och då. Det är ju fortfarande bara april månad. Gjorde ett besök på Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation förra veckan och kollade såklart på hur långt blåstångens förökningstoppar kommit.

På klippan syns en svag skiftning närmast ytan av grönslicksbältet som börjat växa till.

Hittade några drivande plantor med ganska stora förökningstoppar som jag plockade upp och snittade för att kolla hur mogna de var. Temperaturen i vattnet var knappt 3 grader. I luppen gick det att se att det fanns oogon, äggsamlingar, men de var fortfarande helt bleka och inte mörkt olivgröna som de kommer att bli när de är mogna.

Samtidigt som jag samlade in blåstångsplantorna följde också några små spiggar och tånggråsuggor med. En av storspiggarna, Gasterosteus aculeatus, hade flera stora cystor av fiskparasiten Glugea anomala som förkommer både i söt-och brackvatten. Cystorna syns för blotta ögat och innehåller en stor mängd mikrosporidier som är jättesmå, mindre än 10 µm långa. Spiggen får antingen in parasiten genom att det finns sporer i vattnet som den råkar svälja eller genom att äta smådjur som är infekterade. Väl inne i fisken sprider den sig i vävnaden och tillväxer snabbt. Infekterade spiggar simmar sämre, magrar och dör till slut av de 4-8 mm stora cystorna. När en cysta spricker sprids parasiten ut i vattnet och andra värddjur infekteras.

En angripen storspigg full med stora gränsande cystor av Glugea anomala.

Det finns också många blåstångsplantor som är helt ludna så här års. Det är brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis som övervintrat på de äldre delarna av blåstången. nNu när ljuset kommer tillbaka växer den snabbt till. På hemresan när jag tittade ner i vattnet vid kajen i Uttervik satt just en massa luddiga plantor nära ytan.

Överväxta blåstångsplantor vid kajen i Uttervik, nära Trosa.

Trådslicken kommer att vissna och lossna under våren och försommaren och tången kommer att se ren ut igen. Redan under maj månad kommer de nya tånggrenarna och förökningstopparna att växa till utan en massa fintrådiga brunalger. De har ett skyddande slem som hindrar bakterier, små kiselalger, fintrådiga alger och olika påväxtdjur som havstulpaner och mossdjur att sätta sig fast. Så även om tången kanske just nu ser lite luddig och överväxt ut är det inte något som kommer att hindra att den växer och lever vidare.

Read Full Post »

I dag var Tångbloggen tidigt ute med att skriva om havsspyan, Didemnum vexillum, en sjöpungsart som hittats i svenska vatten. De första fynden var på ostronskal funna vid Kosterhavets nationalspark. Kändes extra roligt för mig när jag slötittade på Efter Fem i TV 4 och får se min kollega Ellen Schagerström i rutan därhän berättande om denna nya invasiva art som nu även finns i norra Bohuslän.

Det var helt oväntat så det var tur att jag hann på fram mobilen och fota denna nya sjöpungsart som just kommit till våra kuster. Ellen gav en bra snabb introduktion till artens förekomst, spridning och möjlig påverkan på ekosystemet. Vill du veta mer läs inlägget på Tångbloggen.

Eftersom jag är på väg till västkusten och Tjärnö, nära Strömstad, kommer jag självklart hålla ögonen öppna och se om det går att hitta fler exemplar. Kanske på något japanskt jätteostronskal eller varför inte i den närmaste båthamnen?

Read Full Post »

Nere vid Medelhavets mynning, Gibraltarsund, har brunalgen Rugulopteryx okamurae ställt till rejält med problem sedan den först upptäcktes i området år 2015. Algen fastnar i fiskenäten, som fylls snabbt av alg istället för fisk.  Den påverkar även mängden fisk där den finns negativt, i vissa områden har fisken helst försvunnit sägs det. Och för de som lever på turismen längs stränderna Campo de Gibraltar och Ceuta är det minst sagt frustrerande att se stränderna fulla av tonvis med brunalger istället för betalande turister.

Den här arten ska du inte ta med dig hem från semestern annat än pressad i ditt herbarium. Bilden är lånad från http://www.algaebase.org.

Liftarens guide till världshaven

Brunalgen Rugulopteryx okamurae är tidigare känd som bland annat Dichtyota okamurae, Dictyota marginata, Dilophus marginatus och Dilophus okamurae. Arten har sitt ursprung i Asien och upptäcktes i Medelhavet för första gången 2002 i Thau lagunen, strax söder om Montpeiller på den franska medelhavskusten. Hur den kom dit vet vi inte, men det troligaste är att det som så ofta handlar om ”dålig sjöhygien”, där arten har kunnat lifta i ballastvatten med ett fartyg eller på skal av ostron som importerats för odling. Att arten har gått under så många olika namn tyder på att den lyckats väl med att sprida sig globalt. Den förekommer i flertalet av de asiatiska länderna men även i Australien, Tasmanien och Nya Zealand, längs Kaliforniens och Mexicos kust i Stilla Havet, och nu senast har den lyckats korsa Atlanten och ta sig in i Medelhavet.

Enorm utbredningsförmåga

Algens förökning i Gibraltarområdet bedömdes efter ett års studier som ”explosiv”. Den har sedan 2015 invaderat den Andalusiska kusten ända från Sancti Petri i Cádiz till Almería. Även om situationen i Gibraltar är allvarlig har den inte nått den omfattning som setts vid kusterna längs Tarifa och Algeciras.

Bara under 2015 plockades mer än 5 000 ton uppspolad biomassa av algen bort från stränderna i Ceuta. Det var för sju år sedan. Sedan dess har den spridit sig på solbelysta klippbottnar i subtidal-zonen (under lägsta tidvattengränsen) ner till ett maximalt observerat djup av 40 m. I Medelhavets klara vatten når ju solljuset mycket djupare än här hemma på svenska kusten. Därför kan makroalger växa mycket djupare här.

Den högsta täckningen (80–90 %) av R. okamurae i Ceuta observerades på mellan 10 och 20 m djup i lämpliga livsmiljöer, alltså på hårda bottnar med tillräckligt mycket solljus. På detta djup har även observerats en allvarlig negativ inverkan på lokala bentiska (bottenlevande) samhällen. Flertalet arter av både flora och fauna fördrevs nämligen av algens närvaro. Totalt mellan 5 och 30 m djup översteg täckningen av R. okamurae 70 % över en mängd olika substrattyper, som häll, block och sten.

Vissa alger är riktiga skurkar och slåss med otäcka kemikalier. Bilden är lånad från http://www.algaebase.org.

Konsekvenser av varmare vatten

Den katastrofala snabba förökningen ( det har kallats”blomning”, men…) av R. okamurae uppvisade en första geografisk expansion mellan åren 2015–2017 till det norra kustområdet av Gibraltarsundet (Tarifa-Gibraltar) och efterföljande förlängning i södra delen av Iberiska halvön, mot Atlantkusten under 2018 och Medelhavskusten år 2019. Den kraftiga förökningen kan ha koppling till temperaturtoppen som uppmättes i området i juli 2015, som i sin tur kunde vara kopplad till den globala uppvärmningen.

Göra det bästa av situationen

Nu försöker man hitta sätt att använda all den biomassa som spolas upp. Studier pågår där man undersöker möjligheterna att låta algen ingå i mediciner som motverkar tumörbildning av cancer, om den går att använda som kompost för odling samt mätningar på hur mycket näring den tar upp ur vattnet för att se om den kan motverka övergödning. Mer om algen och en intervju med Antonio Vegara, professor of Entrepreneurial Culture of Sea Algae in the Straits, finns här.

Read Full Post »

Uppmärksamheten kring fynden av den amerikanska trågmusslan (Rangia cuneata) i media har gett resultat! Nu har det kommit in flera nya rapporter om förekomst av den amerikanska trågmusslan som vi tidigare berättade om att den hittats vid Brandalsund och Torpa (Havsbadet och Näsets udde). Rapporterna finns i Artportalen dels vis Farstanäs och två lokaler vid Mörkö och har lagts in av Rolf Wahlström som räknat förekomst hittade vid stranden. Dessutom har jag inventerat två lokaler på Farstanäs och två lokaler på Mörkö. Spaningen efter fler lokaler går vidare.

Nu är den amerikanska trågmusslan ett vanligt inslag på stranden och i vattnet utanför efter en lång båtresa i ballastvattnet ända ifrån Mexikanska golfen.

I morse fick vi se resultatet från TV inspelningen vid Brandalsund för ett tag sedan där Nils Kautsky berättar om musslan och svarar på frågan om hur den kom hit- ”den tog båten till svenska vatten”. Han föreslår också att de är goda att äta och resultatet visas finns dokumenterat när krögaren Niclas Rynell på restaurangen Lilla Styrbjörn gör den god pastarätt med musslor. Det finns också en till video när Länsstyrelsen kommenterar musslans spridning och andra nyinvandrade marina arters möjliga påverkan på alg- och djursamhällen i Östersjöns bräckta vatten.

Ser fram emot fler rapporter och funderar på vad vi från Tångbloggen skall be om hjälp att söka efter för art eller arter? Men tror att det får vänta till lite senare på året när det hunnit bli lite varmare i vattnet.

Read Full Post »

Tiden går fort och nu är andra veckan av oktober över. Idag är en strålande höstdag och en tur runt hamnen i Räfsnäs, på Rådmansö i Norrtälje gav några fina bilder på livet vid bryggorna. Nyligen placerades en stor vågbrytande flytbrygga ut ytterst i hamnen. Resultat att det går att ta fina bilder från sjön över Räfsnäs hamn.

Räfsnäs hamn. Stora sjöräddningsbåten ute på uppdrag?

I helgen har många av de mindre båtarna tagits upp och vattnet ligger klart mellan bryggorna. Det finns gott om tångruskor på botten närmast bryggkanten och det driver många höstfärgade blad från de olika träden i närheten. Mellan några av bryggorna står ett stort stim med löjor.

Mellan de vackra drivande höstlöven är det ganska glest mellan skräpet på botten, en plastplatta från en båtdurk och en ölburk. Skulle ju vara ännu bättre om det var helt rent från skräp så klart. 

Vattenväxter, i det här fallet olika arter av slingor, Myriophyllum förbereder sig för att övervintra. De långa slingorna som producerats under sommaren börjar vissna och driver in till stranden i stora trassliga massor. Men tittar man noga så ser man att det kommer ut nya rötter från grenarna.

Det gäller bara att de ligger kvar i vattnet så kan de rota sig till våren på en ny plats. En ännu bättre spridningsmetod är de speciella övervintringsskotten, turioner, som två av våra fyra arter av slingor bildar. Kransslinga, Myriophyllum verticellatum och knoppslinga, Myriophyllum sibiricum, har båda denna form av spridningsorgan. De två andra arterna, dvs axslinga, Myriophyllum spicatum och hårslinga, Myriophyllum alterniflorum bildar inga speciella övervintringsskott. 

Det finns en art av slinga, storslinga, Myriophyllum aqaticum, som är listad på EU:s förteckning över främmande arter. 

Idag finns den i dammar och går att köpa i akvariehandeln. Det gäller att inte sprida den i naturen! Det som är en inhemsk art i en region kan bli en introducerad, invasiv, främmande art på en annan plats. 

Vår inhemska art axslinga spreds till Nordamerika på 1940-talet och blev där en invasiv främmande art som ställer till med problem i sjöar och floder.  I de Stora sjöarna har den spritts över stora delar. Det finns bra beskrivningar av vilka problem denna art ställer till med och har ställt till med i många vatten där den introducerats. På denna länk finns motsvarande information om Myriophyllum spicatum som problematisk introducerad art. 

Turioner, övervintringsskott hos kransslinga. Varje planta bildar massor av turioner som kan spridas och bilda nya plantor nästa år.

Read Full Post »

Klykalg, Codium fragile är en grönalg. Codium kommer från grekiskans kodeia, som betyder huvud eller liten boll och fragilis är latin och betyder skör. Den tillhör grönalgsordningen Caulerpales, en grupp som är vanlig i tropiska och subtropiska vatten. Arten Codium bursa gör verkligen skäl för släktnamnet Codium, dess form ser ut som en boll.

Codium fragile, klykalg, hittades första gången i Bohuslän någon gång på 1930-talet. Under de nu dryga 80 år som den funnits i våra vatten har den hunnit sprida sig längs svenska västkusten. Troligen kom den till Europa sittande på importerade ostron eller så kan den ha följt med fartygens barlastvatten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Klykalg växer på hårda bottensubstrat från ca 0,5- 5 meters djup, ofta på branta skuggiga bergväggar. Den är lätt att känna igen med sina klart gröna svamplika och gaffelförgrenad bål och lite uppblåsta grenspetsar. Den är fäst mot botten med en rund bottenplatta. Den blir några decimeter hög och har ca O,5 cm tjocka grenar täckta med färglösa hår som ger den ett ludet utseende. Det finns teorier om att klykalgen tar upp näring via håren och att den i näringsfattiga miljöer får mer hår och ett mer ludet utseende. I England har den fått namnet ”Dead man´s fingers”, vilket inte låter jättetrevligt. Klykalgen är ettårig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vävnaden hos klykalgen är speciell. Den består av långa, trådlika slangceller som innehåller massor med cellkärnor och saknar mellanväggar. Det är alltså jättelånga celler! Dessa trådceller är inte ihopväxta med varandra utan slingrar sig istället runt varandra, även om det för blotta ögat ser ut som att det är en sammanhängande vävnad. Det som bidrar till detta intryck är barkskiktet som består av uppsvällda blåsor, (utrikler), som växer ut ifrån slangcellernas spetsar. De uppsvällda blåsorna är fyllda med kloroplaster som ger klykalgen dess gröna färg, medan celltrådarna är färglösa. Vi rekommenderar verkligen att titta på klykalg under lupp om man har möjlighet!

Codium bilder Danmarks havslager , del 2

Ett uppslag Danmarks havsalger – del 2 där vävnadsstrukurer, förökningsorgan och utseende hos klykalg, på danska kallad plysalge beskrivs.

Klykalgen har han –och honorgan som sitter på sidan av utriklerna. Könceller bildas under sommaren då den förökar sig. Den kan också sprida sig vegetativt med fragment. Artnamnet fragile vittnar ju om att den lätt kan brytas av.

Klykalgen klarar att leva och växa vid olika salthalter från rent marina förhållanden till brackvattensmiljöer. Den förekommer också i hällkar och i områden med höga närsaltshalter. Den äts av bland annat tånggråsuggor, (Idothea sp.) och strandsnäckor (Littorina littorea). Den används faktiskt också som mat till ryggradslösa djur i vattenbruk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Visst ser den aptitlig ut? Många snäckor och kräftdjur tar sig gärna en tugga. Den används även inom det asiatiska köket.

Som med många andra algarter används klykalgen i Japan där den skördas på våren. Bland annat  i olika maträtter efter det att den först torkats eller saltas in. I andra delar av världen används den som förpackningsmaterial för fisk- och skaldjursprodukter.

Från mitten av 1970-talet har jag spenderat tid på västkusten, vid Tjärnö marinbiologiska station, nära Strömstad. Varje år har delar av tiden varit förknippad med kursverksamhet från Stockholms universitet på fältstationen.  Då, under 70- och 80-talet var det vanligt att vi under fältkurserna hittade klykalgen, eller kodium som den då brukade kallas, vid inventeringar runt de närmaste öarna. Den blev så vanlig att man undrade om den skulle tränga undan andra arter. Men det har inte hänt. Det finns liknande rapporter från andra områden att den var vanligare på 1960 – 70-talet och blev mindre vanlig på slutet av 1990-talet och framåt.

Detta att en art när den kommer till ett nytt område först i början sprider sig och blir mycket vanlig kanske dominerar på vissa miljöer för att sen bli mer som en av alla andra arter har observerats flera gånger. Så månadens alg, klykalgen, kanske inte är en så problematisk art som vi först trodde utan snarare bidrar till att öka den biologiska mångfalden utmed den svenska västkusten?

Read Full Post »

April månads alg är Sargassosnärja, Sargassum muticum, en art som kommit för att stanna på svenska västkusten. Det är en flerårig brunalg som övervintrar med ett litet kort förgrenat skott som blir runt 5-15 cm högt. Den har många egenskaper som gör att den snabbt kan sprida sig till nya vattenområden.

1 knivmussla med sargassum årsskottet

Ett övervintrande skott sitter på ett skal av knivmussla

På våren växer det ut nya långa skott från den övervintrande delen som snabbt bildar en stor förgrenad buske. De ser ut litegrann som små enbuskar och står rätt upp i vattnet nedanför bryggan vid Svallhagen.

2 Sargassum Svallhagen 20160815

Bruna sargassosnärja står på rad nedanför stenpiren.

Sargassosnärja kommer ursprungligen från Japan och Kina. Den fördes in till Frankrike med ostron på 1960-talet. De första plantorna upptäcktes lösdrivande 1985 utanför Strömstad på Tjärnö, alldeles nära fältstationen, och två år senare 1987 hittades de första fastsittande individerna. Eftersom den är samkönad (både hane och hona) och självbefruktande har den kunnat sprida sig snabbt utmed kusten. Zygoten sitter kvar ett tag på plantan och gror till en liten groddplanta innan den lossnar och faller till botten, där den fäster sig. En annan egenskap som har gynnat spridningen är att sargassosnärjan kan driva långt med sina många små 2-3 mm stora flytblåsor. Det betyder att på sensommaren –hösten, när de långa årsskotten lossnar, kan de driva iväg långa sträckor.

3 Sargassum muticum flytblåsor

Närbild av de många, små flytblåsorna hos sargassosnärja

Sargassosnärjan uppvisar flera egenskaper som är vanliga hos en nyintroducerad art, egenskaper som gynnar spridningen i den nya miljön dit den kommit genom t.ex. olika mänskliga aktiviteter. Många gånger kan en ny art som sargassosnärjan fylla eller skapa ett nytt habitat. En sådan miljö är exempelvis hamnar, där det inte växer så mycket på stenarna på 1-2 meters djup. I sargassosnärjan hittar sedan många arter av djur och alger både en plats som påväxt och skydd mellan de långa grenarna. Här finns mer att läsa om sargassosnärjan på västkusten och hur många djur och algarter som hittas i denna art som nu funnits i våra svenska kustvatten i över 30 års tid.

För några veckor sedan hade jag nöjet av att lyssna på Linda Eggertsen när hon försvarade sin avhandling ”Identification and implications of fish nurseries in tropical and subtropical seascapes” på Institutionen för ekologi, evolution och botanik, Stockholms universitet.

4 Lindas avhandling 20190315

Varför ta upp detta i beskrivningen av april månadsalg när avhandlingen handlar om tropiska miljöer? Jo, för att i artikel II i Lindas avhandling visar på de stora Sargassum beståndens betydelse för fiskyngel och att detta habitat har en större betydelse än habitat med de småväxta arterna av sjögräs, Halodule spp. och risken med att generalisera.  För fiskyngel spelar storleken nämligen en roll!

5 Sargassum trumps seagrasses

Det som återstår att undersöka nu är vilken påverkan sargassosnärja kan ha på fiskyngel i våra svenska vatten. Kanske något att studera vidare framöver?

6 Sargassum 2015-07-04

Read Full Post »

Igår den 8e juni var Tångbloggen på ArtDatabankens hearing om riskklassificering av främmande arter.

För att bevara vår rika biologiska mångfald måste vi skydda oss från invasiva arter. Invasiva främmande arter är växter och djur som introduceras i en ny miljö där de tar över. De kan störa hela ekosystem, orsaka ekonomisk skada och utgöra hälsorisker.

Gårdagens hearing rapporterade ett regeringsuppdrag från 2008 som utförs av Artdatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Syftet med hearingen var att informera om hur långt man har kommit i processen, hur processen med klassificeringen går till, vilka metoder och kriterier man har använt och ge möjlighet till frågor, kanske även svar.

Målet med arbetet är att ta fram en enda, enhetlig lista, med en likställd process för alla främmande invasiva arter i Sverige. Man vill framförallt arbeta förebyggande, med tidigt upptäckande, eftersom när det är för sent kan man endast gå in och arbeta begränsande och kontrollerande.

Den enhetliga listan ska vara ett underlag för riskhanteringen, bland annat för prioritering av övervakning och åtgärder, men även som underlag för uppföljning och rapportering.

Vad menas med främmande art?

”Främmande art är den art, underart eller lägre taxonomisk enhet som introducerats utanför sin historiska eller nutida naturliga utbredning. Definitionen inkluderar alla delar, gameter, frön, ägg eller andra propaguler som kan överleva och ge upphov till nya individer. ”

När blir då en art ”inhemsk”?

Nästan alla arter i Sverige har kommit hit, många med människans hjälp, efter istiden. Någonstans måste man dra gränsen för när en art klassas som inhemsk (svensk) och här har man valt att dra skiljesnöret vid år 1800, samma gräns som man använder i grannlandet Norge. Således kan arter som blivit införda och etablerade permanent i Sverige efter år 1800 riskklassificeras, medan de som etablerades i Sverige innan dess inte riskklassificeras. Vi har nämligen, tack vare Carl von Linné, en mycket god bild av vilka arter som funnits i Sverige innan dess.

Vem klassas som invasiv?

”Främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald, orsakar socioekonomiska skador eller skador på människors och djurs hälsa”

Men om en inhemsk, svensk art breder ut sig kraftigt, kallar man den ”Expansiv” istället för invasiv, för att hålla isär dem, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

IMG_1933

Artdatabankens experter har gjort en vetenskaplig bedömning av arternas effekt på biologisk mångfald. Man inledde med en screening av 5000 arter, allt inom djur och växter, alger och svampar som kommit till Sverige efter år 1800. På listorna (se länkarna) återfinns till exempel många trädgårdsväxter som kommit in de senaste 200 åren. Men håll i hatten och få inte panik! Det mesta i din trädgård ska inte förbjudas.  Merparten av alla dessa arter bedömdes vara ofarliga, men några få (preliminära listor på djur och växter, alger, svampar) gick vidare till att genomgå riskklassificering av experter inom just de artgrupperna.

Vilka arter ingick i screeningen?

  • Främmande arter funna i Sverige
  • Främmande arter som på något sätt klassificerats som invasiva i något av våra grannländer
  • Arter listade i EU´s förordning eller kandidater till förordningen
  • Arter som utpekats i ”Horizon scanning”

Arter som klassificerats som risker i Europa är ju inte alltid relevanta för en svensk riskklassificering, eftersom många till exempel inte överlever en hederlig svensk vinter. Arter som endast har en negativ effekt på odlade arter, produktionsarter, gick inte heller vidare, eftersom de hanteras via andra regleringar.

IMG_1932

När man har tittat på ekologiska effekter har man fokuserat på bland annat om arten utövar predation på inhemska arter (äter upp någon), om de korsar sig (hybridiserar) med inhemska arter med negativ effekt, spridning av sjukdomar och parasiter, och om det kan bli så kallade additativa interaktioner, när summan av delarna blir mycket större än delarna var för sig.

Rapporten ska ge en vägledning för hantering och uppförandekoder (kan man välja andra arter, finns det platser där man inte bör placera vissa arter, etc.). Det kommer även leda till föreskrifter samt fungera som en nationell förteckning över vilka arter som klassas som risker. Detta välkomnas av många, då det idag finns flera olika listor för olika organismgrupper.

Värt att notera är att ArtDatabanken INTE ska föreslå några eventuella åtgärder för arterna eller hur myndigheterna bör agera för varje art i detta projekt.

Kvar att göra är analyser av arternas effekter på ekosystemtjänster, samt att ytterligare arter kan komma att behövas riskkvalificeras, exempelvis på regionala nivåer, vilket är särskilt relevant för exempelvis vattenförvaltning.

Det finns mer att läsa om arbetet med listan på HaV och Naturvårdsverkets hemsidor för den intresserade.

Givetvis kan DU hjälpa till i arbetet med att motarbeta att invasiva främmande arter sprider sig. Rapportera dina iakttagelser via www.artportalen.se , du hittar listan, med bilder, på vilka arter som ska rapporteras HÄR.

Read Full Post »

Maj månads alg är ishavstång, Fucus evanescens. Det svenska namnet ishavstång avslöjar att den kommer från kallare havsområden. Arten har sitt sitt ursprung i Norra Ishavet, norra delarna av Atlanten och Stilla Havet. Åker du till Island, Färöarna eller till den norska kusten norr om Trondheim är den ett vanligt inslag i tidvattenzonen. Här kan den bli upp till 66 cm lång men hos oss blir den oftast inte med än 10-25 cm. Den är tydligt gaffelförgrenad och saknar mittnerv i toppen av grenarna, alternativt är nerven inte lika tydlig och upphöjd som hos blåstången. Ishavstång har aldrig flytblåsor.

IMG_1499

Ishavstångens långa förökningstoppar gör den lätt att känna igen jämte sågtången.

På danska kallas den ”langfrugtet klørtang” (långfruktig klotång) vilket syftar på de långa karakteristiska platta förökningstopparna som bildas på våren och finns kvar till hösten. Ishavstång är samkönad, d.v.s. förökningstopparna innehåller både spermier och ägg. Det betyder att det räcker med att en fertil individ driver in till en strand för att starta en ny population.

IMG_1496

De tydligt långsmala förökningstopparna guppar i ytan invid stranden i Pinneviken i Lysekil.

Ishavstång hittades första gången 1924, d.v.s. för snart hundra år sedan i Bohuslän. De först 20 åren spred den sig snabbt och nu finns den utmed svenska västkusten ner till Öresund. I Norge rapporterades de första fynden i Oslofjorden, 1894 och i Danmark, 1948. Den viktigaste faktorn för att ishavstång skall sprida sig vidare in i Östersjön är salthalten. Är salthalten lägre än 8-10 promille blir befruktningen dålig och ishavstången har svårt att etablera sig.

Troligen har arten transporterats hit via fartyg, kanske som förpackningsmaterial ungefär som du kan se olika arter av tång i fiskdisken idag.  De flesta lokaler är fortfarande i hamnområden, t.ex. i Strömstad där den funnits länge d.v.s. på samma ställe i närmare 50 år, eller i Pinneviken i Lysekil. Ishavstång växer på stenar, block och blåmusslor främst på skyddade lokaler. Efter den giftiga algblomningen 1988, där sjöstjärnor och många andra arter slogs ut, blev det en kraftig nyetablering av blåmusslor som efter ett antal år i sin tur blev ett bra underlag för ishavstång att fästa sig på. Vill du veta mer om ishavstång och på vilka lokaler den förekommer i Öresund kan du hitta information i en artikel av Wikström, von Wachenfeldt & Kautsky 2002 publicerad i den vetenskapliga tidskriften Botanica Marina 45(6):510-517.

 

Read Full Post »

Older Posts »