Hej Alla Algforskare – här kommer en speciell önskelista från projektet Algforskarsommar! Fota grönslick i en skärgårdsgradient från Stockholm till ytterskärgården i augusti!
Kommer du till någon av följande platser under sommaren så skulle det vara jätteintressant med en studie av hur grönslicken ser ut på en solbelyst klippa. Hur långa är tofsarna och vilken färg har de? Det som behövs är ett foto på fem tofsar (gärna lagda i lite vatten) och en måttsticka av något slag.
Platserna som står på önskelistan är från den yttersta skärgården och inåt till centrala Stockholm: Södra Hasselkobb, Sollenkroka, Nyvarp, Kovik, Hamndalen och Kastellholmen.
Foto från en artikel publicerad 1973 i tidskriften Oikos, supplement 15. Författare Mats Waern. Värt att notera de förändringar som sker i grönslicksbältet i augusti och september. Samtidigt är det små korta mörkgröns plantor närmast Stockholm och ljusa längst ut i skärgården.
Varför just dessa ställen? Jo därför att denna gradient, ifrån riktigt låga halter av fosfor och kväve i ytterskärgården till mycket höga närmast Stockholm undersöktes 1970 för 52 år sedan och då samlades tofsar av grönslick, Cladophora glomerata in från just dessa lokaler flera gånger under sommarmånaderna. Då, för länge sedan släpptes det mesta av vårt avloppsvatten ut orenat i skärgården och det gick att avläsa i färgen hos grönslick och hur långa tofsar som växte ut.
Nu renar vi avloppsvattnet i Henriksdals reningsverk och i många enskilda avlopp som har anslutits till mindre reningsverk. Tillgången på både kväve och fosfor har minskat markant.
Du kan läsa mer om dessa förändringar i tillförsel av näringsämnen i de årliga rapporterna från Svealands kustvattenvårdsförbund och om tillståndet och vad som sker i andra delar av Stockholms skärgård finns mycket intressant att läsa i Svealandskustvattens årliga rapporter.
Åtgärder att minska tillgången på näring i vattenmassan för algernas tillväxt har gett effekt i form av att blåstången idag kan växa på större djup i skärgården när den inte skuggas lika mycket som under 60-70-talet av stora algblomningar. Genom att delta som Algforskare i sommar kan Du bidra med att samla in grönslick från just dessa lokaler så att vi kan få en bild av om även den förbättrade reningen av avloppsvatten syns hos grönalgerna, dvs i grönslicksmattorna i vattenbrynet.
De röda prickarna visar lokaler där vattenprover tas för att följa förändringar i mängden fosfor och kväve mellan åren. Kartan visar lämpliga platser att kolla på grönslick på någon klippa i närheten.
Självfallet får Du gärna bidra med bilder på grönslick från andra delar av Stockholms skärgård – från den allra närmast stan och ut i öppen skärgård. Eller göra någon av de andra uppgifterna som beskrivs på Östersjöcentrums hemsida.
Önskar alla Algforskare en härlig augusti med många fina upplevelser utmed vår vackra Östersjökust.
Här är ett foto på en höstförökande blåstångsplanta från 2019 i september. Riktigt så mogna och tydliga förökningstoppar finns inte ännu, men de är på gång att utvecklas och går lätt att få syn på nu.
PS Glöm inte att kolla efter höstförökande blåstång när Du är vid någon strand. Deras förökningstoppar blir mer och mer utvecklade och lättare att se. Hälsar vi från Tångbloggen.
Det är alltid lika roligt att komma till västkusten efter att ha vistats en tid på ostkusten. Nu kunde jag inte låta bli att skriva lite om mina funderingar kring hur vi handskas med gamla och nya arter som kommit till Sverige på land och under ytan. Vad gör att vi hanterar t.ex. vresrosen (Rosa rugosa) som togs hit på 1780-talet, över 240 år sedan och det japanska jätteostronet,som spritt sig utmed Bohuskusten sedan 2007, på olika sätt? Den vanligaste frågan kring introduktionen av nya främmande arter är hur de påverkar den biologiska mångfalden. Kommer de att minskar artrikedomen på en plats eller kan den t.o.m. öka?
När det gäller det japanska jätteostronets (Magallana gigas) påverkan på artrikedomen så har den ökat, inte minskat. På ställen där ostronen bildar rev växer en mängd alger, som t.ex. blåstång, på skalen och det är en klart artrikare miljö än tidigare. Men de förändrar miljön och artsammansättningen blir annorlunda. Däremot ställer de till nya problem för oss människor genom att skalen är jättevassa och man kan skära sig mycket värre än på havstulpaner, som vi lärt oss att akta oss för på klipporna. Så det kan vara en bra åtgärd att, som någon på Saltö sandstrand gjort, att samla in levande ostron och lagt dom i en hög i skogsbacken.
På några av ostronen syns att de suttit fast på stenar med stora havstulpaner. Dessa ostron kommer ingen att skära sig i fötterna på.
Tillbaka till vresrosorna. Förra året genomfördes en stor insats för att rensa bort vresrosbestånden på stränderna i naturreservatet på Saltö. Det är ett projekt som startade 2020 och kommer att pågå ett par år. Från vad som går att se nu i juli 2021 så har stora delar av vresrosorna försvunnit från vissa av stränderna.
De mesta av vresrosorna är bortbända med rötterna och ligger i högar på stranden. Foto från oktober 2020.
Så varför görs denna satsning på att ta bort vresrosen från Saltö, en del av Kosterhavets nationalpark? Det är en art som kommer från Japan till Sverige ca 1780 med en av Linnés lärjungar, Carl Peter Thunberg. De första fynden i Sverige är från Stockholm och sanddyner i Halland för snart 100 år sedan. Numera är den vanlig från Bohuslän till Gästrikland på sandiga kuster men också på moränstränder på västkusten. Dessutom har vi själva aktivt bidragit till spridningen genom att plantera den för att binda sanden. Och nu pågår stora insatser för att ta bort den?
Skylten beskriver vilka åtgärder som sätts in för att ta bort vresrosorna på stränderna.
Som det står att läsa på skylten är målsättningen med projektet på Saltö att bevara den biologiska mångfalden, och påverkan på hotade arter. Men tänk om snår med vresrosor på en strand istället bidrar till att öka artrikedomen? Det brukar surra av mängder av humlor kring ett snår med vresrosor som inte finns bland de andra arterna på stranden. Och nypon är populär mat till många fåglar. Min fundering är om verkligen artrikedomen minskat på stränderna med vresrosor eller är den densamma eller t.o.m. kanske högre? Under alla år som vi gått runt på stränderna har vi inte sätt någon art försvinna, men det sker hela tiden förändringar och vissa år finns det mer Bohusmarrisp (Limonium humile) och strandaster (Tripolium vulgare) som blommar när rosen lämnat plats.
Bohusmarrispen blommade för fullt utmed stränderna.
Min promenad går vidare till Piren vid Svallhagen där sargassosnärjan (Sargassum muticum) står i täta rader som små enbuskar under ytan. Den kom hit till kusten ca 2007, för 14 år sedan.
Nedanför piren vid Svallhagen sitter en rad med sargassosnärja lite nedanför knöltång och blåstång.
Och i sundet är det fullt med japanska jätteostron. Båda arterna omskapar miljön där de växer och gynnar lite andra arter än innan de kom in till våra svenska vatten. Både sargassosnärjan och det japanska jätteostonet finns med i EU:s lista över främmande invasiva arter – men de har kommit för att stanna och kommer inte gå att rensa bort hur mycket vi än anstränger oss.
Däremot finns vresrosen inte på EU:s lista över invasiva arter. Och den har funnits jättelänge i Sverige. Så frågan är när en art blir inhemsk? Borde inte över 200 år räcka? Eller är det andra kriterier för hur vi skall hantera arter i det svenska landskapet?
Import och försäljning av vresros är förbjuden i Finland sedan 1 juni 2019 och befintliga bestånd tas bort senast till 2022! Diskussion pågår i Sverige om hur man skall hantera arten här framöver. Skall den också tas bort, och hur mycket skall tas bort? Alla vresrosor överallt eller bara t.ex. i naturreservat?
En ny bänk och iordninggjord grillplats finns nu för besökare på badstranden.
Självklart kan vi röja bort snår av vresrosor, återskapa gamla ängar som på Saltö och låta kor gå på bete som förr. Det är åtgärder som stödjer den biologiska mångfalden och artrikedomen, eftersom dessa miljöer är skapade av människans odling av marken för att hålla den öppen. Och som tydligt gått att se är hur fort dessa marker växer igen om vi inte ser till att hålla dem öppna. Hur utvecklingen blir på stränderna när åtgärderna är klara och genomförda blir intressant att följa under kommande år.
En av de andra stränderna med ett bälte av strandråg. Strandkanten till höger blir mer och mer ursvallad med åren som går. En annan naturlig förändring.
Det är mer och mer populärt att prova på att äta olika makroalger som växer i våra svenska vatten. Redan namnet på denna månadens alg låter ju som att det inte är något att prova på att tillaga. Det gäller ju också för många andra fintrådiga alger att de inte är speciellt aptitliga för oss människor. Men mjukt käringhår Desmarestiaviridis innehåller dessutom svavelsyra i cellerna! Det gör att den sällan har någon påväxt av andra algarter eller äts av djur som t.ex. sjöborrar eller andra betare. Tar man upp den ur vattnet blir den snabbt ljusgrön och dör. Inte torktålig alls. Den bör inte heller ligga i havsvatten tillsammans med andra alger, om du samlar in för att titta på eller ha till ditt herbarium, för svavelsyran läcker ur cellerna och skadar de andra algerna. Så lägg den alltid i egen bytta eller påse om du samlar. På grund av sitt innehåll av svavelsyra i cellerna har den även kallats för surt havsris. Låter inte heller så aptitligt. Det finns däremot många andra alger som är utmärkta att plocka och tillaga.
Så, hur ser den ut? Den blir ca 10-50 cm hög, med ca 0,5- 1 mm tjocka runda grenar. Den har en tydlig huvudstam med motsatt förgrening hela vägen ända upp till skottspetsen. Plantan är fäst mot botten med en skivformad fästplatta. Färgen är gyllenbrun till olivgrön som levande och blir ljusgrön när den dör.
Att den fått namnet mjukt käringhår beror på att den faller ihop som en tofs eller slick, när den tas upp ur vattnet. Det är den motsatta förgreningen som gör att den går lätt att skilja från andra fingrenade brunalger som trådslick (Pilayella littoralis) och molnslick (Ectocarpus siliculosus).
Vuxen planta med tydlig huvudstam.
Motsatta sidogrenar är ett kännetecken för mjukt käringhår.
Bilderna är från Danmarks Havsalger del 2. Författare R. Nielsen og S. Lundsten. Utmärkta floror för att lära sig mer om makroalger hur de ser ut och var de växer.
Mjukt käringhår är en ettårig, vår- och sommarart och har sin störta tillväxt i maj-juni. På hösten lossnar den, vissnar och försvinner. Den växer på stenar, skal eller andra alger från 1-2 meters djup ner till ca 20 meter. De stora plantorna som vi ser är sporofytgenerationen medan gametofyterna, precis som hos många andra brunalgsarter, är mikroskopiska. Så om det finns en massa mikroskopiska gametofyter kan det bli stora bestånd av mjukt käringhår nästa år och tvärtom, finns det bara några få gametofyter kommer det att vara få stora sporofyter som bildas nästa år. Därför kan det vara svårt att förstå hur en art som mjukt käringhår varierar mellan åren.
Den förekommer i Nordsjön in i Östersjön till Bornholm. Äldre rapporter finns om att den hittats lösliggande på botten i Öresund och på botten utmed kusten i södra Sverige.
Det kommer in fler och fler rapporter. Stort tack till alla flitiga Algforskare som bidrar till att samla in kunskap om livet i en tångruska och grönslicksmattorna i Östersjön.
De flesta rapporterna visar på förekomsten av sommarförökande blåstång utmed kusten. Men det har kommit in några rapporter på platser där det finns höstförökande blåstång. Fotot på denna sommarförökande planta kommer från K. Rilbe, Värmdö. Skulle gissa på att det är en honplanta.
En gren med sommarförökande toppar av blåstång. Finns inte några flytblåsor nära grenen. Foto: K. Rilbe
För att leta efter höstförökande blåstång kan det vara dags att kolla igen, om du var osäker förut på vad det är för sort som växer vid din strand. De kommer inte att vara mogna förrän om några veckor. Så här är några bilder på hur de höstförökande plantorna ser ut och hur förökningstopparna sitter precis ovanför flytblåsorna.
Två exempel på hur höstförökande blåstång ser ut. Foto till höger: C. Bollner, Bergkvara. Allt hänger ihop med var förökningstopparna sitter. Strax ovanför flytblåsorna.
Det sker stora förändringar under de olika årstiderna i sammansättningen av arter i en tångruska . Så här dags på året förökar sig många arter i Östersjön och efter förökningen dör de. En art som nyss förökat sig är tångmärlorna. Tångmärlor förökar sig i grönslicksbältet där de små tångmärlorna börjar med att växa till för att sedan flytta till blåstången när de blivit lite större. De kan då bli riktigt många och bara några få större finns kvar. Också tånggråsuggorna, när de vuxit till sig lite senare på sommaren, kan öka i antal. Det har inte dykt upp någon rapport med riktigt många tånggråsuggor ännu eller några plantor med stora betskador.
Det mesta som hittas är båtsnäckor. För den som kollar noga så finns det en lite större snäcka mitt i handflatan, en stor snytsnäcka. Den har ett lock att stänga öppningen med. Foto: K. Rilbe, Värmdö
De vanligaste smådjuren är båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis, som kan äta små groddplantor av blåstång, och vi finner även en del nattsländelarver som bygger sina hus av blåstångsbitar.
En art som äter mycket av de små kräftdjuren i tångbältet är spigg. I många områden har spiggen blivit jättevanlig och på sommaren kan det stå en spigghane och vakta boet i varenda tångruska. Men det kostar energi att vakta sitt bo och precis som med tångmärlor och tånggråsuggor så dör många spiggar efter leken. Det kanske ser lite läskigt ut med döda spiggar som flyter ibland tång och grönslick.
Två döda spiggar i lösdrivande grönslick och blåstång. En vanlig syn såhär dags på året när leken är över. Foto: A. C. Nyberg,Runmarö.
Men det kommer inte att dröja länge innan det syns en massa nya små spiggyngel som simmar runt ibland alger och växter vid bryggan.
Ett litet stimm med spigg i en vacker tångskog. Foto: S. Qvarfordt
Algblomning är när några alger, förekommer i stora mängder. Det kan också vara cyanobakterier som bildar blomningar. Vanliga arter på sommaren i Egentliga Östersjön är katthårsalgen, Nodularia spugmigena och knippvattenblom, Aphanizomenon. De startar sin blomning ute i öppet hav och driver sedan in till någon kust dit vinden för dem. Det ser ut som en vitgul till grönaktig sörja som rinner mellan fingrarna eller inte fastnar i ett såll. Är det större alger som grönslick eller trådslick så fastnar de i ett såll. Det kan såklart vara blandat med både mikroskopiska arter och större makroalger.
Det var inte konstigt att när något liknande dyker upp i viken utanför Tjärnö marina laboratorium, utanför Strömstad, kommer frågan ” Har cyanobakterierna kommit hit också? Eller vad är det för något som driver i ytan i viken?”
Till vänster i bild är det grönalger som driver i ytan och till höger den vitgråa lite slemmiga algblomningen.
Så det var raskt gjort att ta sig till kajen och samla in lite material. Det var ganska slemmigt och brunaktigt så det var lätt att konstatera att det inte var cyanobakterier som blommande. In på laboratoriet och kolla i lupp och mikroskop. Resultatet syns nedan. Det var aktiv produktion av syre i det tunna lite slemmiga materialet. Många små blåsor bestående av syre syntes i luppen. Algerna lever och håller inte på att dö. I mikroskopet syns små kiselalger av olika sorter som bildar långa trådar. Och mellan dem simmande massor med små flagellater, de ser ut som lite mörkare prickar på fotot. Och ännu mindre syntes små, små bakterier.
Vänster: Foto i lupp visar massor med syreblåsor producerade av algerna. Höger: Smala pinnar är kiselalger och små bruna prickar olika arter av flagellater.
Det gick inte att göra så mycket mer undersökningar, för nästa dag hade de försvunnit. Det är också typiskt för algblomningar att de förflyttas med strömmar och blåst. Så hur bildades de och var kom de ifrån? Det får bli mest av en gissning. Det hade varit lågvatten och de grunda delarna alldeles vid strandkanten låg torra ett tag. Sedan, när vattennivån stiger, kan den tunna algfilmen lossna och driva iväg för att ansamlas i en vik någonstans. Just den grunda ytan på sedimentet, som ser helt kal ut och utan liv, kan vara täckt av kiselalger, flagellater och en massa småkryp mellan sandkornen. Som sagt – detta är vad jag tror hände.
Hej alla Algforskare! Här kommer lite mer information om projektet och bilder som kommit in under de första veckorna.
Ett foto berättar en massa saker. Här kommer två bilder som kommit in från deltagare i Algforskarsommar. Den första bilden är från Norrpada, i norra delen av Stockholms ytterskärgård. Ett typiskt blekt och kortväxt grönslicksbälte. Tittar du noga på fotot så ser det ut som det finns en kal zon ovanför. Här kan det etablera sig någon lite brun fintrådig alg lite senare i sommar eller så kommer nästa generation av grönslick att breda ut sig här.
Vackert grönslicksbälte från ytterskärgården, Norrpada och under det ett tångbälte. Foto: Patrik Frid.
Nästa foto kommer från innerskärgården. Här syns påverkan av den längre lågvattensperioden tydligt, jämfört med ytterskärgården. Här syns ett kalt bälte/zon på klippan där inget växer. Där satt det före lågvattenperioden med stor sannolikhet grönslick som torkade in och har sen lossnat. Lite ligger kvar utanför över botten och ser lite grågrönt luddigt ut.
Tecken på uttorkning orsakat av en längre lågvattensperiod. Foto från Stortistronskär, Möja. Foto: Jan Cox.
Sen när jag tittar närmare på tången inne i vassen så ser mycket av plantorna bruna eller gulbruna ut. Det betyder att de varit torkade och nu lossnat och dör. Några ser ut att ha förökningstoppar, de är lite knottriga jämfört med flytblåsor som är släta och blanka. Båda är fyllda med syre och hjälper till med att få tångplantorna att flyta. De kan driva långa vägar och samlas ofta i någon vik i närheten. Vart de driver beror på vindarna och varifrån det blåst. Om du åker båt långt ute till havs har du säkert sett någon tångruska någon gång. Vet att jag har sett dom från färjan mellan Kapellskär och Mariehamn t.ex.
Det finns många alger som växer på andra alger som t.ex. blåstång. På fotot från Norrpada syns två tunna trådar av sudare, en brunalg som är vanlig på tång eller på små stenar och skal på mjukbotten. Längre in i skärgården finns det miljöer med massor med sudare, Chorda filum. I ett sund mellan två öar där vattnet strömmande var det så tätt att det var nästan svårt att få syn på blåstångsplantorna mellan alla sudare. Här kommer blåstången inte kunna lyckas med någon förökning utan de ägg och spermier som de släpper ut i vattnet kommer att fastna på trådarna av sudare långt innan de når en hård klippbotten.
Två små strån av surare överst på bilden
Massor med sudare!
Foto av Patrik Frid på en tångruska med Blåstången syns knappt mellan alla trådar av sudare
två små sudare och några båtsnäckor
från Norrpada
Vi har också fått in ett första foto på en tångplanta som kan vara en höstförökande ruska fast det ännu dröjer runt en månad innan det går att se de nya förökningstopparna ovanför de nya flytblåsorna.
Detta kan vara en lokal där det finns höstförökande blåstång. Värd att undersöka igen lite senare på året.
Fotot kommer från Ronneby, och vid Brödholmarna. Fotograf: Hans Kyhlbäck modifierat av Lena Kautsky.
Höstförökande blåstångsplantor ser ofta lite slitna ut. Det beror på att ovanför nästan alla toppar anläggs först flytblåsor och sen kommer det att bildas förökningstoppar. Sommarförökande plantor har istället många grenar som bara är vegetativa och därför ser grönare och friskare ut.
Stort tack för alla bilder och rapporter som kommer in till Algforskarsommar. Vi ser fram emot många fler rapporter och lovar snabb respons på frågor! Fortsatt glad algforskarsommar!
Havssallat, Ulva fenestrata (tidigare kallad Ulva lactuca, dvs. ”sallad”) är en tunn, platt bladformig grönalg som är två celler tjock och sitter fast på underlaget med ett litet skivformat fäste. Kanten är ofta lite söndersliten. Namnet fenestrata (fönster) har den fått för att det kan bildas hål i bladet, som små ”fönster”. Havsallatsbladen blir ca 10-30 cmstora. Havssallat växer på stenar eller ibland som epifyt på andra alger. Det är en av våra vanligaste grönalger. Färgen är klart grön till mörkgrön. Det finns andra Ulva-arter som liknar havssallat och de kan vara svåra att skilja från varandra. Arten strutsallat till exempel, är sladdrigare eftersom de består endast av ett cellskikt. I jämförelse med den är havssallat fastare, eftersom den är uppbyggd av två sammanvuxna cellskikt.
Den klart gröna havssalladen lyser upp tångbältet. Här sitter den på sten tillsammans med rosa skorplav.
Havssallat förekommer över hela världen: Europa, Nordamerika (väst- och östkusten), Centralamerika, Karibiska öarna, Sydamerika, Afrika, Indiska oceanöarna, Sydvästra Asien, Kina, Stillahavsöarna, Australien och Nya Zeeland.
Ulva fenestrata är mycket vanligt att finna på stenar och på andra alger runt de brittiska öarna, Frankrikes kust och Nederländerna. Utmed franska kusten i Bretagne, där vattnet har höga halter av nitrat från jordbruket. Det har lett till ”makroalgsblomningar”, dvs kraftig tillväxt av havssallat som när de spolas iland och bryts ner producerar metan, svavelväte och andra gaser. Det är en marin alg och det finns rapporter om lösliggande bestånd på grunda bottnar i södra Östersjön. Längre in i Östersjön är det den liknande arten Monostroma baltica Östersjösallat, som vi oftast hittar.
En isomorf livscykel betyder att sporofyten ser likadan ut som gametofyterna.
Livscykeln är typisk för många grönalger. Sporofyter och gametofyter ser morfologiskt likadana ut. Bladet eller bålen blir gulaktig och går lätt sönder i kanten när svärmsporerna släpps. Den diploida vuxna algen producerar haploida zoosporer via meios. Dessa zoosporer faller ner till botten och fäster sig på stenar, skal eller andra alger. Från dessa växer det ut haploida manliga eller kvinnliga individer som utseendemässigt helt liknar de diploida plantorna. När de haploida vuxit till sig släpper de ut könsceller som möts i vattnet, befruktas och bildar en zygot. Den gror sedan ut och producerar det diploida bladet hos havssallat.
Havssallat är rik på järn och kalcium och används lokalt i Skottland i soppor och till sallader. Nu testas den och andra arter av släktet Ulva i olika rätter av kända kockar, t.ex. är det gott att torka eller fritera rörhinna, Ulva intestinalis.
Ibland kan den nästan se ut som om havssallat är en knallgrön plastpåse som fastnat bland tången.
Igår hittade jag de första ansamlingarna med cyanobakterier i ytan inne i viken vid badhytten. I morse var de försvunna och vattnet låg spegelblankt och varken grönslicken eller tången rörde sig. Några timmar senare kl. 11.00 hade det dykt upp stora tydliga ansamlingar av cyanobakterier nere mellan de två bryggorna.
färgen hos cyanobakterierna är gröngul. De driver in tillsammans med lite lösa grönalger.
I den svaga vinden syns det hur det driver in mer och mer cyanobakterier. Med det varma vattnet så är det klart att cyanobakterierna är på gång. De trivs ju precis som vi när vattnet blir varmt.
När det är en tät blomning behöver man inte dra planktonhåven lång innan den är full med cyanobakterier.De långsmala knippena heter knippvattenblom och de små nystans katthårsalg.
Nu är det dags för den andra rapporten från Algforskarsommar!
För två veckor sen var det ett extremt lågvatten. Nu är det mer normalt igen. Och de torrlagda områdena med grönslick har delvis återhämtat sig.
Den allra översta delen av bältet med grönslick kan vara helt dött, men lite djupare ner finns fin grönslick att samla in.
Så det finns gott om grönslick att undersöka för uppgift 3! Det som kan vara lite klurigt är att det också finns fintrådiga och klart gröna finförgrenade alger som hör till släktet Ulva, tidigare kallade Enteromorpha. På svenska kallas de för rörhinna eller tarmalger.
Tarmalger till höger, grönslick till vänster.
Fotot visar flera stenar med grönslick och en med tarmalger till höger. Tarmalgerna har ofta en klargrön färg och de kan vara fint förgrenade men ser inte så luddiga ut som grönslick. Grönslickens färgskala är i mildare gröna nyanser.
Vattentemperaturen vid min brygga har ökat ordentligt och är nu ca 16-17 0C. Det är en temperatur som innebär att blåstången är färdig att föröka sig. Det är också ”supermåne” på onsdag den 24 juni. Så då, eller någon dag efter om det skulle blåsa mycket på fullmånekvällen, kommer blåstången i Östersjön ha ett av sina större förökningstillfällen.
Hur vet man att den är mogen? Och hur kan Du kolla om det är en honplanta eller hanplanta? Detta ingår ju inte i någon av uppgifterna men kan ju vara spännande att undersöka. Har Du dessutom något ställe i närheten där det skulle vara fint att få mer tång att växa är det läge att prova.
Ta några av de platta förökningstopparna från ett antal olika plantor så hittar Du troligtvis både hon- och hanplantor.
En vass kniv, rakblad eller skalpell behövs
Snitta förökningstoppen tvärs över och skär ut en tunn skiva.
Gör ett snitt som fotot visar. Det går bra med ett rakblad eller en riktigt vass kniv. Det var en hanplanta som har ett kompakt orange innehåll. Det är spermier som ligger tätt packade med 64 spermier per paket. Honplantor är lättast att känna igen för de innehåller paket som kallas för oogon, med åtta ägg/paket. De syns som små olivgröna prickar i en genomskuren förökningstopp.
Kika på de tunna skivorna mot en ljus bakgrund för att se om den innehåller orange spermier eller mörka oogon. Skivan uppe till höger visar en hane och de fyra nere till vänster visar fyra snitt av honor med tydliga ”gryn” av oogon.
Fotot visar fem snitt av förökningstoppar med resultatet fyra snitt av honplanta till vänster och ett snitt av en hanplanta till höger. Berätta gärna för oss hur Du lyckas med att kolla på skillnaden mellan hon-och hanplantor!
Vill Du prova att så tång, så hämta några rena stenar utan påväxt av fintrådiga alger t.ex. från stranden i närheten eller prova med några tegelstenar som Du lägger i vattnet. Placera sedan några blåstångsplantor fastsittande på stenar runt omkring de utplacerade stenarna. Sen är det bara att vänta och se om det kommer att växa nya små groddplantor på stenarna. Det gäller att ha tålamod för det tar nog ca 2 månader innan de går att se för blotta ögat. Jag har just startat min lilla odling för i år.
Hör gärna av Dig om det är något som behöver förklaras eller om du hittar något annat spännande som Du undrar över! Mer information om Algforskarsommar och uppgifterna hittar Du på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida.
Vi har precis gjort tre jättekorta filmer om de tre uppgifterna i algforskarsommar! Titta gärna:
Det är fortfarande lite kallt i vattnet för att ligga i någon längre stund. Istället fungerar det väl att gå i vattnet utmed stranden och se vad som vuxit till eller göra små fynd.
En av de närmaste sandstränderna på Räfsnäs är sjöängen, där jag tog en promenad igår.
Det första som fångade mitt öga var de tjocka rotstockarna av vass som håller på att växa ut från kanten. Ryckte upp en med några små nya skott.
Längre in i vassen är det tydligt hur mycket tjocka rotstockar som binder sedimentet och lagrar in kol för lång tid framåt.
Bilden visar vassens ytliga rottrådar
I ytterkanten har vassen tydliga ytliga rötter som hjälper till så att vågorna inte eroderar bort sanden utan håller den kvar. På lite öppnare delar av stranden stack det upp korta vasstrån inklädda i knallgröna tarmalger. Under dom gömde sig sandstubb, men de var alldeles för snabba att fotografera.
Hittade en sudare som satt sig fast på ett skal av en hjärtmussla. Snäckor betar fintrådiga alger men om sporerna fäster sig på det egna skalets topp kan ju inte snäckan äta upp dom. Det kan bli riktigt besvärligt som för de här båda dammsnäckorna.
Blir de fintrådiga algerna tillräckligt stora så kommer det bli svårt för snäckan att hålla sig kvar på botten. Den stora tofsen kommer att lyfta iväg snäckorna. Det finns så mycket att kolla på bara under en kort promenad.
PS. Vill du lära dig mer om Östersjöns alger och vattenväxter? Varför inte söka till en kurs som hålls dels på Askölaboratoriet, i Trosa skärgård och dels på Tovetorps forskningsstation under perioden 12-18 september. Den riktar sig till doktorander, masterstudenter, postdocs men även forskare, konsulter och andra som har behov av kunskap om Östersjöns kärlväxter och alger i sitt arbete är välkomna. Mer information om kursen och hur man ansöker hittas här: https://www.forbio.uio.no/events/courses/2021/Macrophytes.html
Tångbloggen 