mars 29, 2020 av lenakautsky
I veckannär vattnet var lugnt och stilla i Räfsnäs hamn på Rådmansö var det läge för en fin promenad mellan gamla båthus och bryggor. Mellan några bryggor längre in i hamnen låg tyvärr en hinna av bensin på ytan efter någon båt som spillt, inte mycket men ändå. Synd. Och mellan nästa brygga flöt en död råtta i ytan på den regnbågsfärgade hinnan av bensin. Den trivsamma promenaden blev mindre njutbar.
Det är lätt hänt att vi kan ställa till det även på liten skala genom att även genom en olyckshändelse spilla ut bensin i vattnet. Men råttan måste ha hittat mat någonstans innan den av oklar anledning hamnade i vattnet.
Kanske hade den ätit sig mätt på matrester ur de många plastkassar som hamnat utanför på marken vid sophämtningsstationen?
Det ser inte bara skräpigt ut. Problemet är att det både sprids plast och annat skräp, matrester, papper runt i hamnen och ner i vattnet. Soptunnorna kommer inte att öppna förrän om ca 6 veckor. Det syns både på skylten och på att nedkastet är stängt! Plastpåsen är ju lättare nu när mat och dryck är konsumerad, så det borde vara enkelt att ta med i bilen hem och slänga i tunnan där.
Fortsätter min promenad och blir glad av att se en härlig tuva tussilago och lite längre ut i vattnet mellan några bryggor var det fullt med spigg i vattnet. Detta är fjolårets ungar av storspigg som till stor del stannar kvar nära stranden under vintern.
De vuxna individerna av storspigg drar ut på den öppna fjärden ganska tidigt redan i juli och stannar där tills nästa är när värmen kommer tillbaka. Under perioden när spiggen är ute i den närmaste fjärden kan många bli mat åt öring. När det blir varmare i vattnet kommer de stora spiggarna komma tillbaka i större stim. Nu är det fortfarande för kallt i vattnet bara ca 4 C. Så vi får vänta ett tag till tills de dyker upp. Något att se fram emot.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt öring, bensin, bryggor, fjärdar, höst, kallt vatten, matrester, Norrtälje, plastpåsar, Räfsnäs hamn, Rådmansö, råtta, skräp, sommar, sophämtning, sopnedkast, stim, storspigg, Tussilago, Vatten, vår, vinter | Leave a Comment »
mars 26, 2020 av lenakautsky
På den närmaste lilla sandstranden vid sjöängen hittade jag en vassbuk eller skarpsill (Sprattus sprattus) uppspolad på land under promenaden igår. Skarpsill är en marin art som så många andra marina arter anpassat sig till Östersjöns låga salthalter. Vassbuk liknar strömming men är mindre, bara ca 10 – 19 cm. Den har fått sitt namn genom sina skarpa och taggkantiga bukfjäll. Dra fingret försiktigt längs buken från stjärtfenan och framåt så känner du dem. Skarpsillen äter mest hopp- och hinnkräftor och små fisklarver. Den leker leker främst i norra Östersjön under juni, ute i det öppna havet. När salthalten sjunker under 5-6 promille kan rommen inte sväva i vattenmassan utan sjunker till botten och kommer inte att kunna utvecklas.
Skarpsill fiskas i stora mängder. Det mesta som fiskas i Östersjön blir djurfoder, men det som fångas i Västerhavet säljs som svensk ”ansjovis”. Det är en fet fisk och den passar bra till olika inläggningar.
Här ligger en död vassbuk uppe på stranden inne ibland torrlagda fintrådiga alger och strutsallat.
Ner i vattnet mellan vasstråna fanns det gott om fina blekgröna tunna blad av strutsallat, Monostroma grevillei. Ett typiskt vårtecken!
Vårgrön Monostroma hälsar strandflanören välkommen. Blir du inte badsugen? Eller kanske samla lite till en exklusiv sallad?
Andra vårtecken är att efter mycket lång tid av högvatten har det nu blivit lågvatten. Nu kan vi beskåda det vanliga vår-fenomenet att stenar och klippor ser kritvita ut av kiselalger med lite strimmor av intorkade gröna trådalger.
På stenen syns också några små vita klickar av fågelskit. Den kommer att bidra till att göda algerna när vattnet stiger igen. De gröna intorkade trådarna är troligen olika arter av trådformiga arter som t.ex. fransalg, Urospora penicilliformis eller skvalpalg, Ulothrix zonata. Skall se om det går att skrapa av lite alger från stenar i strandzonen och göra en djupdykning i vad som går att hitta för arter där såhär års. Det är tydligt att våren är på gång i havet precis som på land! Fler vårtecken kommer.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt fågelskit, grönalger, hinnkräftor, hoppkräftor, inläggningar av skarpsill, kiselalger, lågvatten, Monostroma grevillei, romkron, Skarpsill, Skarpsills lek, Sprattus sprattus, strandfynd, strömming, strutsallat, trådalger, vass, Vassbuk, vårtecken | 1 Comment »
mars 21, 2020 av lenakautsky
Äntligen är den klar!
Vi lanserade handboken för restaurering av blåstång på konferensen ”Restaurering i marin miljö” som hölls den 11-12 mars arrangerad av Länsstyrelsen i Stockholm.
Dessutom blev den klar i god tid så att de som är intresserade av att använda handboken i ett restaureringsprojekt redan i år har tid att göra den första planeringen och genomföra de första testerna. Hur kan vi säga att det finns tid för planering och texter? Jo, för när jag var nere vid stranden och undersökte hur långt blåstången kommit med att bilda anlagen till nya receptakler hittade jag en del plantor där anlagen syntes tydligt. De är platta och kommer att ta ytterligare ca två månader att mogna. Efter den varma vintern kan de däremot vara bra att starta lite tidigare eftersom tången kan ha mogna receptakler redan i slutet av maj i norra Egentliga Östersjön.
Det viktiga att undersöka under det första året är hur betestrycket ser ut i det/de områden som efter en första genomgång av tänkbara områden där blåstången minskat eller försvunnit.
Andra moment är att studera faktorer som salthalt och testa om den sexuella förökningen fungerar.
Konferensen filmades och en länk till presentationen där Ellen Schagerström berättar om manualen finns här.
Är du intresserad av att på ett tryckt exemplar hör av dig till oss. Vill du ladda ner handboken som pdf så finns en länk på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. Vi vill också tacka stiftelsen BalticSea2020 för finansiellt stöd.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt BalticSea2020, betare, blåstångsbälte, blåstångsmanual, blåstångssamhället, Egentliga Östersjön, förökning, Handbok för restaurering, konferens, Länsstyrelsen i Stockholm, receptakler, restaurering, sexuell förökning | 8 Comments »
mars 16, 2020 av lenakautsky
I år har avrinningen, vatten som rinner från land ut i havet, blivit jättestor. Det beror på att det knappt legat någon snö men regnat en massa. Det finns många nya rekord där det kommit stora mängder regn på kort tid. Vid kusten har det också varit extremt högt vattenstånd. Detta har lett till översvämningar av bland annat gräsmattor, som har blivit till dammar för svanarna att simma runt i.
Svansjön, lokal uppsättning
Bryggor har blivit översvämmande och det gäller att båtarna har lagts upp ordentligt långt upp på land. I annat fall ligger de uppochner i vattnet.
Det var nog inte såhär de tänkte sig när de la upp båten i höstas
Den sista av de två fina trästolarna räddades in från bryggan för att inte blåsa i sjön. Den andra försvann i stormen Alfrida för drygt ett år sedan.
Hemmabryggan vid högt vattenstånd
Vid Räfsnäs skedde en muddring för ett tag sedan och här är risken stor att delar av muddermassorna kan rinna tillbaka i sjön i samband med högvattnet.
Muddermassorna (brun jord till höger) ligger nu i strandkanten istället för en bra bit upp på land. Snopet om de åker tillbaks i havet.
Allt regnande har även resulterat i översvämningar av åkermark. När mycket regn faller under kort tid hinner vattnet inte sjunka ner i jorden. Regnar det kraftigt täpps de små porerna i jorden igen av vattnets kraft och vattnet rinner då på ytan istället för att leta sig ner till grundvattnet. När vattnet far fram över marken tar det med sig jord och slam från omgivande marker, speciellt åkermark utan växtlighet, som annars hade kunnat bromsa vattnets fart och verkan. Vattnet samlas i diken och förs vidare till närmaste å och därifrån vidare ner till kusten. Det hinner samlas ganska mycket material i vattnet på vägen ut till havet. Har fått ett par bilder från en kollega i Finland, Seppo Knuuttila. Vid Gammelstadsforsen, vid mynningen av floden Vantaanjoki i Helsingfors, föll det under 24 timmar 33,9 mm. Det är ett rekord värde! Så mycket har det inte regnat i Helsingfors i februari sedan 1845.
Allt regnande gör att det tillförs massor med fosfor, sand och humus till kusten. I den lilla skalan rinner det ut brunfärgat humusrikt vatten som kommer att kräva en del syre för att brytas ner.
Humusrikt vatten innehåller organiska syror från döda växter. Det krävs syre för att de ska brytas ned. Det bruna vattnet skuggar växtligheten på grunda bottnar där det rinner ut.
En uppskattning är att det förs 2 ton fosfor till kustvattnen i Östersjön dagligen. Att det har stor påverkan är klart när man ser på bilden av det grumliga vattnet utmed kusterna men också i de många sjöarna inne i landet.
Det är nästan svårt att se var land slutar och hav börjar vid den finska kusten när det varit kraftig nederbörd. Det är tydligt att en flod rinner ut vid staden Pori (Björneborg) för där är det extra grumligt. Notera hur långt ut i havet avrinningen når.
När man ser på satellitbilder hur avrinningen från land når långt ut i havet, så förstår man verkligen hur det vi gör på land har en enorm påverkan på havet. Särskilt ett innanhav som Östersjön.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt båtar, bryggor, Finland, fosfor, Gammelstadsforsen, gräsmattor, grumligt vatten, högvatten, Helsingfors, Humus, jord, Kustvatten, muddermassor, mynning av floden, regn, regnrekord, sjöar, svarar, syre, vass | Leave a Comment »
mars 4, 2020 av lenakautsky
Under hösten 2019 och de två första månaderna 2020 har vattenståndet varit ovanligt högt i Östersjön. Vid vår brygga spolade vattnet över bryggan, när det var som högst för två dagar sedan. Det var 99 cm över normalvattenståndet.
När vattenståndet sänktes lite lämnades en hel del tång, ålgräs och vassbitar kvar på bryggan. En del hade t.o.m. blåst längst in i badhytten. Tursamt nog låg badtofflorna kvar.
När det sedan blev lugnt och kallt väder igen bildades vackra isdroppar runt vasstråna. Genom vågrörelserna fryser vattnet till en bit upp på vassen och glänser i solen.
Nere i vattnet börjar det bildas en massa brunalger både på vassen och stenarna och även på badstegen till badhytten. Eftersom det bara är ett par plusgrader i vattnet har jag inte undersökt exakt vad det är men troligtvis är det en blandning av kiselalger och trådslick, Pylaiella littoralis.
Hur som helst växer det redan på för fullt i vattnet nu när ljuset börjar komma tillbaka. Det blir säkert en tidig vår, inte bara på land där vintergäck, snödroppar och tibast redan blommar, utan också i havet. Nu gäller det att hålla ögonen öppna och leta vårtecken!
För den som är intresserad av att hålla koll på vattenståndet och kanske jämföra med egna bryggan, finns dessa uppgifter på SMHIs hemsida.
Det kommer att dröja ett tag till tills det är dags att sjösätta båten. Så om det kommer fler perioder med högvatten kan det vara klokt att lägga upp båten ordentligt.
I nästa Tångbloggsinlägg kommer jag att berätta lite om vilka effekter det kan få i vattnet utanför bryggan.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt östersjön, översvämningar, badhytt, badtofflor, blomma, brygga, högvatten, höst, is, lägga upp båten, Pylaiella littoralis, skräp, SMHI, snödroppar, stran, Tångbloggen, tibast, trådslick, vass, vattenstånd, vår, vårtecken, vinter, vintergäck | Leave a Comment »
mars 1, 2020 av lenakautsky
Mars månads alg är fingertuta, (Asperococcus bullosus) en ljust brun, ihålig alg. Det svenska namnet fingertuta är mycket passande då det går att stoppa in ett helt stort finger i den uppblåsta algen som kan bli cirka 5-30 lång och 2-3 cm bred. Bullosus är latin och betyder uppblåst. Bilden är ifrån juni 2019 på en strand vid Tjärnö.
På ytan syns mörka prickar av sori, dvs samlingar av runda unilokulära sporangier och hår som ligger spridda över bålen. Fingertutan står upp i vattnet med sin uppblåsta tarmliknande bål och är fäst med en kort smal stjälk på botten. Flera plantor växer i små grupper tillsammans.
Det är en ettårig sommaralg som är vanlig på skyddade lokaler. Fingertutan växer som påväxt eller på stenar och skal. Den hittas ofta ilandspolad på skyddade stränder. På vintern överlever sporer från algen som sedan växer ut under sommaren. Algen är en marin art och hittas ofta i tångvallen utmed västkusten. Enstaka fynd har gjorts ända ner till Kullen.
Sommaren 2019 var ett bra år för fingertuta. Här ses den växa ymnigt tillsammans med sudare på 4-5 meters djup vid Släggö i Lysekil.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Alg, Asperococcus bullosus, bål, brunalg, ettårig, Kullen, marin algart, Månadens alg, sommaralg, sori, sporangier, Strömstad, tångvallar, Tjärnö marinbiologiska station, västkusten | Leave a Comment »
februari 7, 2020 av lenakautsky
I ett nytt forskningsprojekt undersöker Fredrik Åkerman och Leo Wezelius, om det går att minsks kors metangasutsläpp genom att blanda in torkade rödalger i kraftfodret. Arbetet sker i det nystartade företaget Volta Greentech, som vi berättat om tidigare på Tångbloggen.
Ett pressat exemplar av en gametofyt av Asparagopsis taxiformis
Precis som hos många rödalger har Asparagopsis taxiformis en komplicerad livscykel med två helt olika stadier. Tetrasporofyt stadiet ser så annorlunda ut att det var en egen art som länge gick under ett annat namn, nämligen Falkenbergia hillebrandii. Detta stadium bildar små, ca 2 cm ljust röda tofsar med få förgreningar.
Bilden på han-och honfametofyten är från Teneriffa där den växer ganska grunt på klipporna.
De två stadierna hos Asparagopsis taxiformis, gametofyt och tetrasporofyt kräver olika dygnslängd och optimala temperaturer för sin produktion och tillväxt. Forskning har också visat att olika stammar (material från olika havsområden) har skilda temperatur och dygnslängder).
De pågående provodlingarna av rödalgen sker i en källarlokal vid Norr Mälarstrand i Stockholm. Projektet sker i samverkan med Värtaverket, som producerar koldioxid, som kommer att tillsättas i odlingskolvarna för att öka tillväxten hos Asparogopsis taxiformis och binda in koldioxiden.
Odling i kolv av tetrasporofyt stadiet som sedan skördas och frystorkas till ett pulver.
Den aktiva föreningen är bromoform, som Asparagopsis taxiformis visat sig producera i stora mängder. Studier i Australien har visat att kor som får frystorkade alger som innehåller bromoform släpper ut mindre metan. Men det behövs mer studier på hur bromoform påverkar kornas matsmältning, dvs deras tarm- och magbakterieflora. En annan fråga är att eftersom bromoform i höga halter är cancerogent och att tidigare undersökningar visat att små mängder kan hittas i mjölk, så kommer ytterligare studier att krävas för att undersöka detta närmare. Asparagopsis, som många andra rödalger innehåller också andra polybromerade och polyklorerade föreningar och dessutom höga halter jod. När det gäller jod finns gränsvärden satta för kor och dessa får inte överstigas.
Ytterligare frågor gäller hur länge t.ex. effekten av att tillsätta torkade Asparagopsis i kraftfodret fungerar. Kors magar har ett mycket rikt mikroorganismsamhälle, med en massa bakterier som med tiden kan anpassa sig så att metangas produktionen inte längre begränsas.
1983 publicerade Forskningsrådsnämnden en större utredning för att ta rätt på förutsättningar för algodling i svenska havsområden och på land. Sedan dess har de ekonomiska och tekniska förutsättningar förändrats medan de naturliga förutsättningarna knappast förändrats.
Att odla Asparagopsis taxiformis, en främmande art för svenska havsområden, på land t.ex. någon stans på västkusten ställer till ett antal extra problem när odlingen skall skalas upp. Att gå från odling i små kolvar med bubbling av koldioxid och där det mesta kan kontrolleras till stora bassänger där havsvatten tillförs och näring och temperatur varierar under året är inte enkelt. Algodlingen kommer att kräva tillförsel av ljus, värme och salter för att optimera tillväxten. Genom att ta in naturligt havsvatten finns risken att andra alger kommer in och tar över i odlingen. Eftersom Asparagopsis är en främmande, introducerad art, både i Medelhavet, på Kanarieöarna (bland annat Teneriffa) och utmed den Irländska kusten och har bedömts som en invasiv art, kommer det troligtvis krävas speciella åtgärder för att rena vattnet innan det släpps ut. Tångbloggen kommer att följa projektet med stort intresse och rapportera vad som händer till våra läsare.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt algodling, Asparagopsis taxiformis, bakterieflora, bromoform, Canarie öarna, canerogent, dygnslängd, ekonomi, Falkenbergia hillebrandii, föroreningar, forskningsprojekt, Forskningsrådsnämnden, främmande art, frystorka, introducerad art, Irland, komage, kor, kossor, KRAFTFODER, livscykel, ljus, matsmältning, Medelhavet, metangas, metangas produktion, mikroorganismsamhälle, näringsämnen, odling av alger, polybromerade, teknik, temperatur, Teneriffa, tropisk rödalg | 4 Comments »
februari 1, 2020 av lenakautsky
Februari månads alg, bergborsting, Cladophora rupestris. Rupes är latin och betyder klippa/ berg och klados är grekiska och betyder gren. Den är en vintergrön, flerårig art som bildar ganska styva, mörkt gröna tofsar. De blir ca 20 cm höga och rikt förgrenade.
Bilden visar en liten algbok som gjordes på de vanligaste algerna hittade på Tjärnö under kursen 1999 för över 20 år sedan.
Cellerna har tjocka väggar och är 2-10 gånger längre än breda. Detta är den enda av Cladophora arterna som går att bestämma utan att titta i mikroskop. För de andra arterna krävs mikroskop och kännetecken är hur de förgrenar sig och cellernas storlek och form. Men de här cellerna kan man tydligt se redan under lupp.
Sidogrenen startar vid övre änden på cellen. Cellväggarna består av cellulosa
Bergborsting växer på stenar och klippor ofta på lite skuggiga platser från ca 1 m ner till ca 9 meters djup. Det är en vanlig art tillsammans med olika rödalger och ishavstofs i mellan och ytterskärgården. På västkusten hittar man bergborsting ofta som vegetation under sågtång (Fucus serratus). Den förekommer utmed hela den svenska kusten från Västerhavets höga salthalt till Holmöarna nära Umeå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Makroalger används inte bara som mat och i hygienprodukter utan används på allt flera olika sätt. Cellulosa extraherad ur Cladophora har flera andra speciella egenskaper och nanostruktur skiljer sig också från cellulosan landväxter, och fungerar bra som konsistensgivare i livsmedel och förtjockningsmedel i läkemedel. Grönslicks arter är vanligt förekommande i Östersjön på sommaren och det är lätt att samla in stora mängder t.ex. för framställning av biogas.
Ett nytt användningsområde är att försöka använda Cladophora cellulosa för att tillverka riktigt lätta batterier. Forskare vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet upptäckte att just alger ur släktet Cladophora, med sina tjocka cellväggar producerar en unik typ av cellulosa, med en mycket stor yta. De har visat att cellulosan fungerar bra som substrat när den beläggs med ett tunt lager av en ledande polymer. De har lyckats med att göra ett batteri! Fördelar med Cladophora-batterier är att de när väl tekniken är färdigutvecklad blir billiga att tillverka, kan laddas snabbt och knappt väger något alls. Genom att de fungerar med vatten som ledande material mellan elektroderna blir de också miljövänliga. Men det återstår en hel del forskning.
Det är helt klart att det kommer att finnas mer användningsområden av alger och marina organismer i havet i framtiden. Och att det som vi ofta ser som ett problem t.ex. drivande algmattor i strandzonen på sommaren, eller vassarna som breder ut sig, kan ge oss nya material, mat eller användas vid energiproduktion.
Många möjligheter till nya upptäckter återstår.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt algflora, Ångströmlaboratoriet, batteri, bergborsting, biogas, cellulosa, cellväggar, Cladophora rupestris, drivande alger, elektroder, fältstation, förtjockningsmedel, flerårig, forskare, Fucus serratus, Holmöarna, hygienprodukter, konsistensgivare, kurser, läkemedel, mat, Månadens alg, mikroskop, miljövänligt material, salthalt, sågtång, teknik, Tjärnö, Tjärnö marinbiologiska station, Umeå, Uppsala universitet, upptäckter, vassbälten, västkusten, vintergrön, ytterskärgård | 1 Comment »
januari 25, 2020 av lenakautsky
Det är viktigt att försöka ta rätt på hur skräpet hamnar på en strand i Bohuslän och vad som skiljer det ifrån t.ex. en nedskräpad strand på Djurgården, i Stockholm. För beroende på varifrån skräpet kommer, om det dumpas ute till havs från fartyg och förs med strömmarna till speciellt kusten i Bohuslän till exempel, så kommer det att krävas helt andra insatser än om vi vill minska nedskräpningen som jag såg drivande inne bland kaveldunet på Djurgården nära Skansen i Stockholm för någon vecka sen.
Utanför ett dagvattensrör på Djurgården ligger massor med skräp och flyter vid strandkanten.
Nedskräpning är helt klart ett aktuellt ämne som togs upp i programmet ”Go kväll” av Frida Söderlund, journalist på Aftonbladet. Hon berättade att hon fått följa med strandstädare ut till en ö vid Hamburgsund på västkusten. Här kommer stora mängder skräp och mycket plast in till stränderna varje år.
Det som hittades på stränderna är till stor del dumpat från fartyg till havs och förs med strömmar in till Bohuslänska kusten.
Såhär går strömmarna längs Svenska kusten som transporterar skräpet från en plats till en annan.
Varje år görs stora insatser att städa stränderna. För att minska mängderna gäller det dels att förändra beteendet hos besökare. Det ska vara självklart att inte lämna sitt skräp kvar på stranden efter ett besök utan ta med plastpåsen, plastflaskan eller engångsgrillen till anvisad papperskorg eller hem. Men vi måste även få till internationella överenskommelser om förbud att dumpa skräp till havs.
Det är lättare att samla in en plastflaska innan den har fragmenterat sönder som ytterskiktet på denna flaska.
Sen sker det ju alltid också olyckshändelser som när vi tappar något över bord av misstag eller något blåser i sjön som t.ex. badboll, en kepa eller en gummihandske.
Är vänsterhänta fiskare mer benägna att tappa vanten?
När vintern är över börjar planerna på strandstädning under sommaren. För den som vill veta lite mer, varför inte besöka Båtmässan i Göteborg den 5 februari om ”Skräp på stränder och i våra vatten” eller bidra på annat sätt. Kolla in Renkust.se. Där finns en strandstädningskarta och annan information för den som vill göra en insats.
Tångbloggen har också skrivit flera gånger om plast och mikroplast på stränderna i norra Bohuslän. Ibland ur en helt annan synvinkel är nedskräpning. Större plastbackar och plastföremål som driver länge ute till havs kan ha främmande passagerare som kommer långt bortifrån. De kan avslöja både hur länge föremålen legat i vattnet och varifrån den kommit drivande med de stora strömmarna. Som marinbiolog kan jag inte hjälpa att jag tycker det gör det extra spännande att se vad som dykt upp på stranden sen sist.
Man vet ju aldrig vad som kan ha dykt upp, Kanske en back med långhalsar.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Atlantströmmen, Båtmässan, Bohuslän, dagvatten, Djurgården, dumpa avfall, fartyg, Fragmenterande, främmande arter, Göteborg, Go kväll på Tv, gummihandskar, havet, Jutska strömmen, keps, långhalsar, marinbiolog, mikroplaster, nedskräpning, Norska kuststömmen, plast Hamburgsund, plastflaska, Renkust, Skansen, Stockholms, strandfynd, strandsstädningskarta, strandstädning, tappa saker av misstag | 1 Comment »
januari 22, 2020 av lenakautsky
Den 15 januari hölls ytterligare ett seminarium i Baltic Breakfast serien. På seminariet presenterades en ny policy brief om framtida förändringar av pH i Egentliga Östersjön, Rigabukten och Bottenviken kopplat till utsläpp av koldioxid och klimatförändringar.
De stora pH förändringarna under olika årstider i Östersjön liknar mer förändringarna i våra sjöar än i de salta haven. Näringsrika sjöar på leriga jordar i södra och mellersta Sverige, omgivna av jordbruksmark, har högre pH värden på sommaren när produktionen hos rotade vattenväxter och algblomningar är stora. Under hösten när det organiska materialet långsamt bryts ner sjunker pH igen i sjön. De näringsfattiga sjöarna, i t.ex. norra Sverige, omgivna av skogsmarker som tillför mycket humusrikt vatten, har låga pH värden runt 5.6- 6.0. Här är produktionen av växter och alger liten och varierar mer beroende på tillrinnande vatten från omgivande marker. Arter i sjöar som slås ut vid låga pH-värden är flodkräftan, som behöver ett pH-värde på över 6.0 och samma sak för många av våra sötvattenssnäckor, som behöver kalk för att bygga sina skal.
Detta är motsatsen till Nordatlanten, där buffringskapaciteten är hög och pH ligger runt ca 8.2. I denna stabila salta miljö har många arter av växtplankton med kalkskal haft årmiljoner på sig för att utvecklas. Men när mer och mer koldioxid löser sig i havsvattnet sjunker pH långsamt även i dessa vatten. Och även om vi tycker att vattnet är salt i Kattegatt, så avslöjar pH variationen på mellan 8.06-8.42 att redan här finns en påverkan av mer produktion och större variation under året.
Så vad händer i Egentliga Östersjöns och de andra stora bassängerna med pH? I det öppna havet varierar pH t.ex. utanför Gotland mellan ca 7.9 – 8.6 under året. I Rigabukten, som inte bara påverkas av en mer lättvittrad berggrund utan minst lika mycket av tillförseln av mycket fosfor och kväve från omgivande marker, varierar pH mellan 8 – 8,7 under året. Orsaken till ökningen under sommaren beror på hög produktion av alger och bottenvegetation som höjer pH, och när biomassan sedan bryts ner förbrukar den syre, koldioxid frigörs och pH sjunker igen. I en grund vik med mycket alger eller i ett tätt blåstångsbälte kan pH bli ännu högre (9-10) under en solig, lugn dag. Under kvällen och natten sjunker pH igen till ca. 8. Så dramatiska förändringar sker inte bara under olika årstider utan även under dygnet.
Det betyder att alla de små djur med kalkskal som sitter på tången, t.ex. havstulpaner, blåmusslor och många snäckor som inte kan simma sin väg klarar av att överleva och tillväxa här. Den arten som inte kan leva i tångruskan inne i Egentliga Östersjön är strandsnäckan (Littorina littoralis) men det beror igen på att salthalten är för låg.
I figuren till vänster finns strandsnäckan till vänster under tångräkan och två arter av trubbig strandsnäcka som inte heller överlever i Egentliga Östersjöns låga salthalt. I figuren till höger finns sötvattensarterna av snäckor, och de marina arterna blåmusslor och havstulpaner.
Det havsområde som mest liknar våra sjöar är Bottenviken. Här varierar pH mellan ca 7.75-8 på sommaren. Vattnet från de stora älvarna är relativt fattigt på närsalter men kan periodvis vara rikt på humusämnen. Bottenvikens vatten är ganska näringsfattigt och produktionen därför låg, utom möjligen i någon lokalt påverkad vik med högre närsaltstillförsel. Så hur är det med arter som behöver kalk till sina skal här? I Bottenviken är salthalten för låg för många av de marina arterna, t.ex. blåmusslor, östersjömussla och havstulpaner. Däremot finns sötvattenssnäckorna kvar, som båtsnäcka och dammsnäckor. De växer t.o.m. bättre eftersom de är sötvattensarter som blir stressade av att leva vid högre salthalter. Vill du veta mer lyssna på de inspelade presentationerna av Monika Winder, från institutionen för ekologi, miljö och botanik och Erik Gustafsson, Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Östersjöcentrum, älvar, årstidsvariation, östersjön, Baltic Breakfast, Baltic Eye, bergrund, biomassa, blåsmusslor, Bottenviken, buffertkapacitet, Erik Gustafsson, försurning, fosfor, Gneijs, Granit, humusämnen, Institutionen för ekologi miljö och botanik, kalkskal, kalksten, Kattegatt, klimatförändring, koldioxid, kväve, Monika Winder, musslor, Nordatlanten, oceanografi, pH, Policy brief, primärproduktion, Rigabukten, salta miljöer, sandsten, sötvattensarter, snäckor, Stockholms universitet, Stockholms universitets Östersjöcentrum, tillväxt, vinterhalvår | 2 Comments »
« Newer Posts - Older Posts »
Tångbloggen 