Plattan i augusti med sjöpungskolonier och Cryptosula pallasiana som inte hunnit bli så stora.
Det var jättespännande att efter ca 2,5 månad komma ner till Tjärnö marina laboratoriet för att kolla på plattan, som jag hoppades skulle hänga kvar. Det var riktigt kallt! Rimfrosten täckte både marken och bryggan och det var kallt om händerna att lyfta upp plattan. Massor med tångräkor, som kanske satt och tog det lite lugnt uppe på plattan, hoppade av på vägen upp ur vattnet. Vad kan ha hänt med påväxten? Finns de kolonibildande sjöpungarna och de olika arterna av mossdjur kvar? Och kommer det att skilja sig mellan delarna som inte skrapats? Har några nya arter att ha dykt upp på plattan som inte fanns på den förut?
Det finns inga sjöpungar kvar. De orange mossdjurskolonierna av Cryptosula pallasiana har vuxit till. På den avskrapade ytan till vänster sitter flera små japanska jätteostron och vita trekantsmaskar. Största delen av ytan ser grå ut av mossdjurskolonier.På snöret sitter små groddplantor av sargssosnärjaPå översidan av plattan växer det många arter av rödalger. Hälften är renskrapad så att nya arter kan etablera sig.
En fundering som jag fick är vad som kommer att hända om groddplantorna till Sargassosnärja (Sargassum muticum) överlever och växer till stora plantor nästa sommar. De kommer nog att täcka hela plattan och tynga ner den. Det växte minst tre arter av rödalger på plattan, ullsläke, Ceramium tenuicorne, någon art av Polysiphonia spp. och gaffeldun, Callithamnion corymbosum. Plattan börjar bli riktigt artrik med fyra arter av makroalger och sju ryggradslösa djurarter. Totalt 10 makroskopiska fastsittande arter och många, många fler mikroskopiska arter. Ett helt lite ekosystem.
Plattan åkte ner i vattnet igen. Och nu finns det nya delar som är tomma och lediga för arter att etablera sig på både på ovansidan och undersidan. Nästa koll blir antagligen efter nyår om inte det ligger tjock is i hamnen.
Det har varit en varm sommar igen och den ser ut att fortsätta ett tag till. Det är fortfarande riktigt varmt i vattnet. Tog en simtur vid min brygga i Räfsnäs i helgen och vattentemperaturen var 15,2 0C. Helt okej att ligga i en stund och kolla på vad som växte på badstegen och bryggpelaren. Vattenståndet varier och denna vecka lovar SMHI högtryck och solsken. Passar fint för en sista studie av djurlivet i några blåstångsruskor. Många tångruskor ser alldeles lurviga ut. Det beror på att den fintrådiga brunalgen, smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceusväxer på grenarna. Smalskägg är en ettårig alg som kommer att vissna och ramla av senare under hösten.
På nedersta stegen växer det stora tångplantorTångplantor täckta med smalskägg.
På stenar och i vattenlinjen håller grönslick (Cladophoraglomerata)på att vissna och lossna. Även detta ett tydligt tecken på att hösten har startat också i havet. Samtidigt går det ganska lätt att hitta arter av tarmalg (Ulvaintestinalis) som har en lite senare period av tillväxt, vilket gör att många stenar ser vacker gröna ut.
Många stenar som ligger grunt är täckta med snyggt gröna tarmalger.
Det har redan drivit iland ganska mycket blåstång och vattenväxter på stränderna. Lite olika artsammansättning beroende på vad som dominerar på botten utanför. Som på dessa två stränder som ligger nära varandra på Riddersholms naturreservat, Rådmansö i norra delen av Stockholms skärgård.
Det har redan kommit iland stora mängder av blåstång i tångvallarna på RiddersholmVackra tofsar av ullsläke Ceramiumtenuicorne ligger i tångvallen.Vallen här domineras istället av vattenväxterMycket slingor, gäddnate och ålgräs Tångplantan var full med dammsnäckor, båtsnäckor och två små simpor som bara var 4-5 cm långa.
Vi hoppas få in många fler rapporter under de kommande veckorna. Blir det lugnt och soligt väder är en utflykt till stranden toppen. Känns det lite för kallt att bada så passa på att göra strandfynd istället. Känns det lite osäkert på vilka arter Du kan hitta är ett tips att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum. Där finns det bilder och korta beskrivningar på vanliga alger, vattenväxter och många smådjur som kan driva in med tången till tångvallen.
Det är alltid lika roligt att stanna till ute på udden i Riddersholms naturreservat under en promenad. Vad kan det finnas att upptäcka idag? På långt håll syns det gröna stenar som sticker upp ur vattnet. Solen skiner och det är lågvatten. Stannar till och tittar ner mellan stenarna. Vad är det för vita, runda små kulor och är det skal från östersjömusslor också? Ja, visst ligger det många frigolitkulor mellan stenarna och ett musselskal.
Tänk så mycket det går att hitta på en liten yta bara du står still och tittar en stund. Som det gjorde innan jag fick syn på de torrlagda bladen av strutsallat, Monostroma grevillei. Ett tydligt vårtecken!
Flera blad av strutsallat och lite trådsklick som sitter på ett grässtrå.
Strutsallat är en riktigt tidig vårart. Den startar när det är mörkt och kallt i vattnet i december och januari. Den växer på små stenar eller som påväxt på gamla strån som sticker upp ur botten. Den har två olika stadier, sporofyten är encellig medan gametofyten går lätt att hitta med sitt tunna ljusgröna blad. Det finns inget annat såhär tidigt på våren att förväxla den med. På stråna sitter det också någon liten fintrådig brunalg som visade sig vara svår att artbestämma.
Det är antingen trådskick, Pylaiella littoralis, på fotot. De sitter som små bruna tofsar, klara för att starta tillväxten lite senare nu på våren. Nu är de helt överväxta med kiselalger som gör att de ser taggiga ut i förstoringen i mikroskopet.
Det kommer att hända mycket nu när solljuset är tillbaka och dagarna blir allt längre. Vattnet värms upp och tillväxten startar för fullt. Ett tecken att det redan är full fart var att mycket av strutsallaten redan lossnat och låg och drev inne ibland stenarna. Om ett par veckor kommer den att vara försvunnen och överleva sommaren med sitt encelliga stadium till nästa år.
Fortsätt häng med oss på Tångbloggen under spännande vårveckor. Vi kommer att berätta både vad som händer med vårblomningen i öppet hav och strandfynd.
Kartan visar var Trälhavet ligger och den viktiga lokalen Lerviks udde är markerad med en röd prick i del C.
Vi har tidigare berättat om försök att plantera in blåstång både i områden där den försvunnit och för att snabba på etableringen av tång på konstgjorda stenrev. Nu vill vi passa på att berätta om vår studie i Trälhavet i Stockholms skärgård. Där har förbättrad avloppsrening resulterat i klarare och renare vatten, större siktdjup och möjligheter för blåstång att vandra in naturligt. Det har tagit lite tid, både för blåstången att komma tillbaka och för oss att kunna få artikeln publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Studien baseras på två äldre insamlingar av herbariematerial av blåstångsplantor med sin naturliga påväxt och ett antal nya insamlingar från samma lokaler. Lite av ett detektivarbete som nu är publicerat. De äldsta insamlingarna förvaras på Evolutionsmuseet i Uppsala och övrigt material förvaras av mig på institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Genom undersökningar av herbarierna kunde vi visa att övergödningen från Stockholm, där orenat avloppsvatten spridits ut i skärgården under lång tid, resulterade i att den innersta gränsen för blåstång flyttade längre och längre ut. Under 1970- och 80-talet gjordes stora insatser för att rena vattnet och vid återbesök 2020 är nu tången tillbaka långt in i Trälhavet. Våra resultat visar att när vi gör åtgärder som minskar tillförseln av näring i ett skärgårdsområde kan blåstången komma tillbaka av sig själv.
En nyckellokal för studien av herbariematerialet är Lerviks udde (markerad med en röd prick på kartan) där vi hittat pressade tångplantor från 1885, 1968, 1990, 2001 och 2020. Varje herbarieark kan berätta mycket om hur miljön var både vid insamlingsdatumet och hur tillståndet i miljön har varit flera år bakåt i tiden. En intressant observation av plantorna från 2020 är att de är klart mycket större och äldre än de mindre plantorna som fanns på samma plats 1968 och 1990. Det betyder att förhållandena nu är mer gynnsamma för tångens tillväxt och överlevnad än under 1970 – 1990-talet.
Den förbättrade vattenkvalitén med minskande näringshalt och ökat siktdjup avspeglar sig i att mängden påväxt minskar, men också i att artsammansättningen förändras beroende på miljöförhållanden. Vi ser även introduktioner av nya arter.
Efter att ha undersökt täckningsgraden på detta stora material från gamla och nyare herbarier inser jag att det finns så mycket spännande att hitta i våra museer. Och att det är jätteviktigt att göra nya insamlingar på samma platser. Även om detta sker med större mellanrum kommer de att kunna användas i framtiden som arkiv över miljögifter som vi inte kände till med metoder som inte var utvecklade idag. Visst är det en fascinerande tanke!
På väg genom skogen ner till stranden på Saltö, nära Tjärnö marina laboratorium. Sedan förra gången jag var här har det varit två stormar, Jakob den 1 november och Florian den 7 januari. Båda kan ha spolat iland några spännande strandfynd. Kanske det ligger någon fin back med mycket spännande påväxt!
Det första som syns är en ganska stor hög med trävirke som drivit iland och som några flitiga strandstädare har samlat ihop. Ingen plast? Jodå, den låg på andra sidan, ut mot havet.
Ganska stor hög av virke och plastbackar på stranden av Ängklåvbukten.
Det första som drog till sig min uppmärksamhet var ett par skyddshjälmar. Den vita måste ha tillhört någon person som kallades för Jess och jobbade med svetsning åt företaget CRC Evans. Kanske i Norge, där det närmaste CRC Evans företaget ligger? Eller i England där det finns flera företag?
Påväxten på i första hand insidan av hjälmen liknade lite ett blont hår och bestod av hydroider. Den andra hjälmen var jättetrasig. Hoppas det inte skedde när någon hade den på huvudet. Där var påväxten lite mer variabel, med havstulpaner, trekantmask, (Spirobranchus triqueter) och kolonier av mossdjur, som ser ut som ett rutnät med sina tomma små hus. Det roligaste fyndet är skalet av ett sadelostron (Anomia simplex) som är ungefär lika stort som de två havstulpanerna det sitter bredvid.
I en vit back fylld med sand och täckt av barr låg några tofflor av olika modeller. En sliten skinntoffla, en typisk plasttoffla och en lila foppatoffla, gjord av Cryoslite. Det är ett patenterat material som också gett namnet Crock på denna typ av toffla. Det fanns inte någon speciellt kul påväxt utan bara lite iskristaller precis som på flaskorna med olika sorters iste. Inget jag längtade efter, även om det var en solig och vacker dag och bara några grader minus. Andra spår från sommaren var en liten grön kratta och en liten men tom necessär. Handsken har säkert någon tappat från båten när hen var ute och fiskade.
Annars var det mest mycket gröna och grå tampar och snören i högen. Dags att gå hem och värma sig inför att undersöka några andra stränder och hur de påverkats av hösten och vinterns stora stormar.
Denna andra rapport från Algforskarsommar kommer att handla om sommartecken i tångskogen och på stranden. Efter en lång period av riktigt varmt vatten i maj och lågvatten började juni lite mer normalt med svalare väder, lite regn och högre vattenstånd. Temperaturen i vattnet under de riktigt varma veckorna i maj hann bli ca 16 0C, klart badbart men har sjunkit till 12,6 0C efter blåsten och regnet.
Tångvallen såhär års ser lite kleggig ut med en blandning av blåstång och trådskick.
Det finns en mängd sommartecken för den som tar en promenad utmed stranden.
Ett tydligt tecken är att det ligger en massa fintrådiga brunalger lösa i vattnet och uppspolade i tångvallen. Tittar man noga så finns består det mesta av gamla bitar av blåstång helt täckta av trådslick, Pylaiella littoralis. Trådsklick övervintrar på blåstångens äldre delar. Där sitter den som små mikroskopiska trådar, färdig att växa till på våren när ljuset kommer tillbaka. Nu är den stor och sitter som långa tofsar på blåstången och mycket har börjat vissna, lossnar och driver iland. Så senare på sommaren kommer blåstångsplantorna att inte vara lika överväxta med trådslick.
Blåstången är helt täckt av vackra plantor av trådslick.
Under våren startar blåstången sin nya tillväxt och de nya delarna är helt fria från påväxt av alger, mossdjur eller havstulpaner. Detta beror på att de nya skotten och flytblåsorna är täckta med ett tunt lager av slem som innehåller antibakteriella substanser som hindrar etablering av bakterier, algsporer och larver av mossdjur och havstulpaner. Senare på året minskar produktionen av slem och vävnaden kommer att få mer och mer påväxt. Men det spelar ingen direkt roll för tångplantans överlevnad eftersom tillväxtzonen sitter i toppen på alla grenar.
Nya delarna av blåstång är kala utan påväxt och vackert gröna där de sticker ut ur de påväxta luddiga delarna. Vattnet är fullt av pollen som gör att det ser grumligt ut.
Ett annat sommartecken är att det nu finns ett vackert grönslicksbälte strax ovanför blåstången. Det är i grönslicksbältet som många av de nya små tångmärlorna håller hus under den första tiden innan de lite senare när de vuxit till flyttar ner i tången.
Grönslick fungerar som barnkammare för tångmärlor och tånggråsuggor. Tittar man noga på bilden så syns det att de översta tångplantorna är bruna och har dött under den långa perioden av lågvatten.
Höll på att missa nattsländelarven som byggt sitt hus av bitar av vass och höll sig fast i tången. Det var en Phrygania grandis, som hör till familjen broknattsländor den största av nattsländor och som är ganska vanligt förekommande där det växer vass.
Det är lätt både för mig och en fisk som simmar förbi att missa ett väl kamouflerat hus av Phryganis grandis gjort av små vassbitar.
Nu är det dags att starta undersökningen av djurlivet i blåstången vid Din strand eller när Du är ute och reser i sommar. Det finns en massa spännande arter som gömmer sig i tången! Här kommer några exempel på vad jag hittade sist när jag tog upp en planta och skakade den i en vit balja. Massor med tångmärlor, lite snäckor, en liten spigg och en stor stilig gulbrämad dykare, Dytiscus marginalis.
Några fynd efter att ha skakat ur en tångruska. Massor med små tångmärlor och en praktfull gulbrämad dykare som gör skäl för sitt namn.
Så passa på att vara med om att upptäcka arter och hjälp oss att få veta mer om vad som döljer sig i Östersjöns tångskogar. Ta gärna något foto, ange platsen och räkna antal av de olika arterna du hittar och skicka till algforskarsommar@su.se.
Juli månads alg är grovslemming, Mesogloia vermiculata, en brunalg. Namnet avslöjar hur den ser ut – ganska grovt förgrenad med olika tjocka grenar. Den har en tydlig huvudgren med förgrenade sidogrenar. Det latinska namnet vermiculata betyder mask och det passar också utseendet på grenarna.
Grovslemming, med lite påväxt av en Sphacelaria sp en annan brunalg. Fotot från Tjärnö sommaren 2021.
Algen blir ca 30 cm hög. Konsistensen är geléaktig och lite slemmig. Grenarna är mycket oregelbundna och olika tjocka.
Grovslemming är uppbyggd av centrala större celler och trådarna är sammanhållna i en geléaktig struktur som gör att de glider ifrån varandra vid ett lätt tryck. Från de yttersta cellerna som är runda växer det ut en eller flera assimilationstrådar.
Närbild på en topp av en gren (skottspets) med centrala celler som det växer ut en massa assimilationstrådar från. Foto från Danmarks Havsalger.
De sitter ganska tätt och är lite krumma. Det är dessa trådar som täcker algens yta och gör att den ser brun ut. För att se strukturen behövs ett mikroskop annars uppfattar man algen som en förgrenad alg med slät yta.
Uppslaget med grovslemming, Mesogloiavermiculata från den utmärkta algfloran – Danmarks Havsalger.
Den växer på sten och som påväxt på andra alger som t.ex. tång och större rödalger. Grovslemming är vanlig på ganska grunt vatten. Den förekommer med sina enrummiga sporangier i juni – oktober enligt Danmarks Havalger del 2. Så nu känns det som det är en bra tid att gå ut och leta efter grovslemming utmed stränderna på västkusten. När jag tittade på Artportalen finns inte speciellt många rapporter om förekomst utmed kusten och hur långt söderut som den förekommer. Enligt Artfakta-kartan, är den sydligaste förekomsten på Stora Amundö, Billdal strax söder om Göteborg.
Så ut och kolla efter grovslemming och andra arter och rapportera det du hittar till Artportalen. Speciellt förekomst av grovslemming från Onsala och vidare söderut.
Mesogloia vermiculata på 3 merers djup vid Släggö, Lysekil.
En liten sammanställning av fynd i blåstångsamhället finns att läsa på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida för den intresserade. Om du scrollar dig nedåt på sidan så kommer du till titeln ”Rapporter från Algforskarsommar 2023”. Där kan du klicka på valfri rapport i pdf- format och läsa om sommarens fynd och funderingar.
I Algforskarsommar 2023 rapport 4, vecka 33 berättar vi om Frida Ahnström som seglat runt Åland och undersökt påväxt och djurliv i tången, Himmerfjärdens Naturvårdsförening (HNF) som gjorde sommarutflykt till Fifång, Sörviken och Södertälje båtklubbs klubbhamn och samlade och undersökte blåstång på båtresan hem.
Snygg blåmussla och tångbark. Foto Ann-Mari Norrman.
Nu hoppas vi på många fler undersökningar under de närmaste veckorna från hela vår långa och varierade kust. Speciellt intressant är att få bilder på om blåstången är överväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceuseller mycket grönalger.
Blåstången har fått en peruk av smalskägg!
Efter att stormen Hans dragit fram över nästan hela landet kan det ligga lite uppspolade spännande alger i tångvallen. Det som också hänt, i alla fall här på Rådmansö, är att det kommit upp riktigt kallt bottenvatten. Vid min brygga i Räfsnäs var det bara 14,2 0C i dag. Det är ovanligt kallt såhär års och allt regnvatten som rinner ut till kusten gör att vattnet ser lite brunt ut. Det beror kanske på att humusämnen från skog och mark kommer med vattnet och rinner ut i havet. Har inte mätt salthalten men den är antagligen också lägre än vanligt.
Det blir spännande att följa hur djur- och algsamhället utvecklas nu under hösten när det både är kallare och kanske lite mer utsötat vatten än vanligt.
Sista dagen i november var det AW för lärare på Baltic Sea Science Centre, eller lite enklare uttryckt Östersjöns Hus på Skansen. Anna Björn hälsade välkommen i trappan ner till de stora akvarierna. Sen fick besökarna mingla runt och kolla i akvarierna där torskarna frodas och stimmet av strömming/sill glittrade för fullt. På olika platser i utställningen deltog forskare från SLU och Stockholms universitets Östersjöcentrum. Linda Kumblad från Östersjöcentrum tillsammans med Jens Olsson från SLU svarade på frågor vid akvarierna och själv höll jag till i laboratoriet på plan fem. Det blev några intensiva timmar med en massa frågor från intresserade lärare som passerade förbi. Det var så mycket frågor och aktiviteter att jag helt tappade bort att fotografera det som jag tagit med och det undervisningsmaterial som förevisades som illustrationer på lektioner som går att boka om man vill ta dit sin klass.
Tursamt nog fotade Elisabeth Lundmark några av tångplantorna som jag tagit med.
På bilden från vänster syns; En tångplanta utan påväxt, trådslick som lossnat från blåstång och tofsar med ullsläke sittande på tång.
I fredags kom det en fråga från en elev om hur vågexponering påverkar påväxt av alger på blåstång till Tångbloggen och det visade sig att vi inte skrivit så mycket om detta ämne. Så här kommer svaret som Sara fått från oss.
Det är många faktorer som påverkar vilka arter som växer på blåstången och om de är stora så att de syns eller är mikroskopiskt små. De stora förekommer ofta på sommaren medan det mikroskopiska stadier är det som övervintrar. Dessa små stadier sitter på de äldre delarna och påverkar inte tången särskilt mycket. När ljuset och värmen kommer tillbaka på våren växer det ut och kan bli stora tofsar som skuggar tångplantorna. Tidiga vår- och sommar arter är t.ex. grönalgerna, som grönslick, Cladophora glomerata, eller tarmalger, Ulva spp. och brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis är också vanlig.
Nu till frågan om skillnader i påväxt mellan en skyddad och en vågexponerad lokal. I en studie på Åland (Rönneberg och Ruokolahti 1986) visade sig påväxten vara klart mycket större på den skyddade lokalen, ca 140 mg per g-1 blåstång (torr vikt), jämfört med ca 95 mg per g-1 blåstång på den vågexponerade lokalen. Det fanns också fler arter på den skyddade lokalen (13 st) jämfört med den vågexponerade (5 st.). En orsak till att biomassan av epifyter är högre och att det finns fler arter på den skyddade lokalen kan bero på att tillgången på näringsämnen som fosfor och kväve är större men också att fintrådiga alger inte slits loss lika lätt som på den vågexponerade lokalen. Så det är inte helt enkelt att svara på hur vågpåverkan påverkar sammansättningen av epifyter på blåstången. Det beror både på hur öppet lokalen ligger vilken årstid det är, hur stora själva arterna av påväxt är och dessutom på salthalt och tillgång på näringsämnen.
I morse på lokla nyheterna kunde västkustborna höra att havsspya hittats på Koster. Det var Annette Hellberg, som arbetar på naturum Kosterhavet som fann den på ett ostronskal när hon var ute och snorklade.
Det är en kolonibildande sjöpung, Didemnum vexillum, filtsjöpung, som fått det något otrevliga smeknamnet, baserat på dess utseende. Djuret har troligen sitt ursprung i havet utanför Japan, och som många andra arter därifrån har den tagit sig vidare runt i världshaven. Den har ett invasivt beteende, vilket innebär att den trängt undan annat växt- och djurliv där den etablerar sig. Detta har ställt till problem för ekosystem runtom i hela världen, i olika grad. Särskilt hårt drabbade sägs vara den nederländska provinsen Zeeland, där sjöpungen uppskattas täcka upp till 95 procent av havsbotten. Där har man även sett hur både sjöborrar och ormstjärnor minskat i antal efter att arten etablerat sig. Sjöpungar är filtrerande djur, som hämtar sin mat ur vattenmassan. Så utöver att de rent fysiskt inte lämnar plats till andra arter, konkurrerar de även om maten med bland annat musslor och ostron.
Sjöpungen tycker om att sitta på hårda substrat, som stenar, klippor och grus, men förekommer även ibland på ålgräs. Där den orsakat mest ekonomiska problem är bland annat på skal av ostron och musslor i odlingar och andra strukturer som vi människor sätter ut i havet, som kylvattenintag till exempel.
Det var inte helt oväntat att den skulle dyka upp här. 2020 hittades arten i Norge, i Stavangers hamn. Men visst är det intressant att fundera på hur den tagit sig hit så snabbt. Är det havsströmmar eller båttrafik som ligger bakom dess snabba framfart? Det får vi nog aldrig reda på. Det ska bli intressant att följa hur svenska myndigheter väljer att hantera en art som nog kommer klassas som hög risk för problem. Frågor kring marin hygien börjar bli allt vanligare känns det som.
I Wales har man fått problem med havsspya. Se hur arten identifieras och hör hur deras handlingsplan ser ut för den här marina invasiva arten.
Tångbloggen 