Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ullsläke’

Plattan i augusti med sjöpungskolonier och Cryptosula pallasiana som inte hunnit bli så stora.

 Det var jättespännande att efter ca 2,5 månad komma ner till Tjärnö marina laboratoriet för att kolla på plattan, som jag hoppades skulle hänga kvar. Det var riktigt kallt! Rimfrosten täckte både marken och bryggan och det var kallt om händerna att lyfta upp plattan. Massor med tångräkor, som kanske satt och tog det lite lugnt uppe på plattan, hoppade av på vägen upp ur vattnet. Vad kan ha hänt med påväxten? Finns de kolonibildande sjöpungarna och de olika arterna av mossdjur kvar? Och kommer det att skilja sig mellan delarna som inte skrapats? Har några nya arter att ha dykt upp på plattan som inte fanns på den förut?

Det finns inga sjöpungar kvar. De orange mossdjurskolonierna av Cryptosula pallasiana har vuxit till. På den avskrapade ytan till vänster sitter flera små japanska jätteostron och vita trekantsmaskar. Största delen av ytan ser grå ut av mossdjurskolonier.

En fundering som jag fick är vad som kommer att hända om groddplantorna till Sargassosnärja (Sargassum muticum) överlever och växer till stora plantor nästa sommar. De kommer nog att täcka hela plattan och tynga ner den. Det växte minst tre arter av rödalger på plattan, ullsläke, Ceramium tenuicorne, någon art av Polysiphonia spp. och gaffeldun, Callithamnion corymbosum. Plattan börjar bli riktigt artrik med fyra arter av makroalger och sju ryggradslösa djurarter. Totalt 10 makroskopiska fastsittande arter och många, många fler mikroskopiska arter. Ett helt lite ekosystem.

Plattan åkte ner i vattnet igen. Och nu finns det nya delar som är tomma och lediga för arter att etablera sig på både på ovansidan och undersidan. Nästa koll blir antagligen efter nyår om inte det ligger tjock is i hamnen. 

Read Full Post »

Det har varit en varm sommar igen och den ser ut att fortsätta ett tag till. Det är fortfarande riktigt varmt i vattnet. Tog en simtur vid min brygga i Räfsnäs i helgen och vattentemperaturen var 15,2 0C. Helt okej att ligga i en stund och kolla på vad som växte på badstegen och bryggpelaren. Vattenståndet varier och denna vecka lovar SMHI högtryck och solsken. Passar fint för en sista studie av djurlivet i några blåstångsruskor. Många tångruskor ser alldeles lurviga ut. Det beror på att den fintrådiga brunalgen, smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus växer på grenarnaSmalskägg är en ettårig alg som kommer att vissna och ramla av senare under hösten. 

På stenar och i vattenlinjen håller grönslick (Cladophora glomerata)på att vissna och lossna. Även detta ett tydligt tecken på att hösten har startat också i havet. Samtidigt går det ganska lätt att hitta arter av tarmalg (Ulva intestinalis) som har en lite senare period av tillväxt, vilket gör att många stenar ser vacker gröna ut.

Många stenar som ligger grunt är täckta med snyggt gröna tarmalger.

Det har redan drivit iland ganska mycket blåstång och vattenväxter på stränderna. Lite olika artsammansättning beroende på vad som dominerar på botten utanför. Som på dessa två stränder som ligger nära varandra på Riddersholms naturreservat, Rådmansö i norra delen av Stockholms skärgård. 

Tångplantan var full med dammsnäckor, båtsnäckor och två små simpor som bara var 4-5 cm långa.

Vi hoppas få in många fler rapporter under de kommande veckorna. Blir det lugnt och soligt väder är en utflykt till stranden toppen. Känns det lite för kallt att bada så passa på att göra strandfynd istället. Känns det lite osäkert på vilka arter Du kan hitta är ett tips att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum.  Där finns det bilder och korta beskrivningar på vanliga alger, vattenväxter och många smådjur som kan driva in med tången till tångvallen.

Sensommarhälsningar från Algforskarsommar                                                                     

 Lena och Ellen

Read Full Post »

Som vanligt när jag strosar utmed en välbekant strand som nu på västkusten så kan jag inte låta bli att leta efter arter som ligger uppspolade på stranden.  Nu sist kom jag att tänka på att om tre månader är det den Biologiska mångfaldens dag och det kan vara dags att träna upp minnet på alla möjliga marina arter.

Efter en stund blir det mest samma arter som dyker upp och några nya. Kanske känner du igen de flesta? Om inte så står namnen längst ner i blogginlägget.

Här finns det mycket kul att leta runt i!

Sen hittade jag något som såg ganska konstigt ut lång upp på stranden. Första tanken var en äggsamling men sen var det klart att jag hade rätt – det var verkligen något skumt!

Torkat skum med stora bubblor som blåst upp på stranden.

Besök på samma strand år efter år gör också att jag kan följa både förändringar under olika årstider och mellan år.  Nu i februari efter flera stormar har stranden och tångvallen gröpts ur och smältvatten rinner av från våtmarken ovanför.

Blåstång blir man alltid glad av. Olika skal av musslor är också kul.

När det gäller skal av musslor, varför inte starta din egen skalsamling? Roligt att hitta nya arter och fylla på samlingen. Blir spännande att följa vad som händer till våren och sommaren när strandvegetationen växer upp igen.

Arter på bild 3: blåstångsplantor, ostronpest, vanliga ostronet och sandmussla.

Read Full Post »

Hösten är en spännande tid. Löven singlar ner från träden och driver med vattnet i det överfulla diket ut i den närmaste viken. Efter de senaste dagarnas stora regnmängder är markerna sprängfulla med vatten. Då finns det ingen annan väg för vattnet att ta vägen än ut till kusten. Varje dag när jag tömmer regnmätaren finns det minst 15 mm eller ännu mer. Som mest var det 32 mm en morgon.

Regnmätare en dimmig morgon

Vattnet i bäckar och diken är brunt och vattnet vid bryggan är utsötat och brunfärgat det med. I de innersta delarna av viken har salthalten sjunkit från 6,5 promille till 4 promille. Eftersom det inte blåser mycket just nu kommer det ta en stund att blanda om vattnet så salthalten höjs igen.

Kan vi se några effekter på alger och djur efter ett par dagar med låg salthalt? Hur ser t.ex. rödalgen ullsläke ut? Är havstulpanerna aktiva och filtrerar som vanligt? Hur ser det ut på din strand?

Read Full Post »

Sista dagen i november var det AW för lärare på Baltic Sea Science Centre, eller lite enklare uttryckt Östersjöns Hus på Skansen. Anna Björn hälsade välkommen i trappan ner till de stora akvarierna. Sen fick besökarna mingla runt och kolla i akvarierna där torskarna frodas och stimmet av strömming/sill glittrade för fullt. På olika platser i utställningen deltog forskare från SLU och Stockholms universitets Östersjöcentrum. Linda Kumblad från Östersjöcentrum tillsammans med Jens Olsson från SLU svarade på frågor vid akvarierna och själv höll jag till i laboratoriet på plan fem.  Det blev några intensiva timmar med en massa frågor från intresserade lärare som passerade förbi. Det var så mycket frågor och aktiviteter att jag helt tappade bort att fotografera det som jag tagit med och det undervisningsmaterial som förevisades som illustrationer på lektioner som går att boka om man vill ta dit sin klass.

Tursamt nog fotade Elisabeth Lundmark några av tångplantorna som jag tagit med.

På bilden från vänster syns; En tångplanta utan påväxt, trådslick som lossnat från blåstång och tofsar med ullsläke sittande på tång.

I fredags kom det en fråga från en elev om hur vågexponering påverkar påväxt av alger på blåstång till Tångbloggen och det visade sig att vi inte skrivit så mycket om detta ämne. Så här kommer svaret som Sara fått från oss.

Det är många faktorer som påverkar vilka arter som växer på blåstången och om de är stora så att de syns eller är mikroskopiskt små. De stora förekommer ofta på sommaren medan det mikroskopiska stadier är det som övervintrar. Dessa små stadier sitter på de äldre delarna och påverkar inte tången särskilt mycket. När ljuset och värmen kommer tillbaka på våren växer det ut och kan bli stora tofsar som skuggar tångplantorna. Tidiga vår- och sommar arter är t.ex. grönalgerna, som grönslick, Cladophora glomerata, eller tarmalger, Ulva spp. och brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis är också vanlig.

På bilden syns några plantor från ett av akvarierna med både trådslick och rödalgen ullsläke. Ullsläke, Ceramium tenuicorne, är en art som brukar dyka upp på blåstång på sensommar/höst och finns kvar till våren. Sen finns också tångludd, Elachista fucicola som nästan bara växer på blåstång. Den syns tydligt som små tofsar på tången på sommaren. Andra vanliga arter är brunalgerna molnslick, Ectocarpus siliculosus, sudare, Chorda filum och smalskägg, Dichtyosiphon foeniculaceus. Just smalskägg kan bli riktigt stora och täcka tångplantorna så de inte syns. Men de vissnar bort på hösten för att sedan växa ut igen nästa år. Så nu i november ser blåstången ren och fin ut utan epifyter.

Nu till frågan om skillnader i påväxt mellan en skyddad och en vågexponerad lokal.  I en studie på Åland (Rönneberg och Ruokolahti 1986) visade sig påväxten vara klart mycket större på den skyddade lokalen, ca 140 mg per g-1 blåstång (torr vikt), jämfört med ca 95 mg per g-1 blåstång på den vågexponerade lokalen. Det fanns också fler arter på den skyddade lokalen (13 st) jämfört med den vågexponerade (5 st.). En orsak till att biomassan av epifyter är högre och att det finns fler arter på den skyddade lokalen kan bero på att tillgången på näringsämnen som fosfor och kväve är större men också att fintrådiga alger inte slits loss lika lätt som på den vågexponerade lokalen. Så det är inte helt enkelt att svara på hur vågpåverkan påverkar sammansättningen av epifyter på blåstången. Det beror både på hur öppet lokalen ligger vilken årstid det är, hur stora själva arterna av påväxt är och dessutom på salthalt och tillgång på näringsämnen.

Read Full Post »

Gjorde en fantastiskt vacker promenad i solsken i slutet på oktober. De mesta löven har fallit av och täcker gångstigen så att den blir som ett gyllene band.

När solljuset blir mindre intensivt under hösten avstannar fotosyntesen och klorofyll, det pigment som ger bladen dess gröna färg, börjar brytas ner och försvinner ur löven. Innan bladen fälls har trädet tagit tillvara så mycket av energin som möjligt genom att klorofyllet och en del andra ämnen bryts ner och transporteras inåt i trädet till de övervintrande delarna. De gula och gulröda ämnena som ger löven sina härliga höstfärger finns hela tiden i löven, men syns inte då det gröna klorofyllet tar överhanden. Vissnar bladen på sommaren av torka blir de ju också gula eller bruna.

Härliga höstfärger som syns för att klorofyllet försvinner.

Men hur är det med färgen hos alger på hösten? Tappar blåstången också sin färg och blir gulbrun? Och vad händer med mängden klorofyll? Bryts klorofyllet ner när det blir kallare och mindre ljus i vattnet? Eller händer det omvända, att med mindre ljus så blir grenarna mörkare för att de nu innehåller ännu mer klorofyll för att klara övervintringen?

Resultatet av att hälla kokhett vatten på blåstång ser ni ovanför till höger. Bilderna visar att de ljusaste skotten, som antagligen suttit nära ytan och fått gott om solljus ända fram tills nu, blir ljust gröna. De mörkare skotten blir riktigt mörkt gröna för att de innehåller mer klorofyll. Nu gäller det nämligen för blåstången att övervintra. Det kan bli riktigt mörkt nere i vattnet om isen lägger sig och det dessutom blir snö ovanpå isen. Därför ökar mängden klorofyll i blåstång nu under hösten. Och till våren när ljuset kommer tillbaka är blåstången klar att dra igång tillväxten för fullt så snart vattentemperaturen når tio grader.

Död tång har tappat allt klorofyll. Därför är den brun.

Men vissa delar av tången vissnar och dör. De kommer att brytas ner i vattnet med tiden eller, om de driver i land, i tångvallen. De ser mer brunröda ut och kör man ett test med att koka en bit av dessa, ser vi ingen färgförändring.

Det låg också mycket fintrådiga brun och rödalger drivande i vattnet närmast stranden. Det är en par meter bred zon som är helt täckt med ett lager av flytande alger. De har lossnat från blåstången och klippbotten nu under hösten. Det mesta var de bruna fintrådiga algerna trådslick, Pylaiella littoralis och molnsklick, Ectocarpus siliculosus, och så lite av rödalgen ullsläke, Ceramium tenuicorne, som är en typisk höstart i Östersjön.

Både de fintrådiga brunalgerna och ullsläke innehåller klorofyll som kommer fram om man häller kokande vatten på dem. Det sker direkt med trådslick och molnslick men för att få fram klorofyllet, som inte är vattenlösligt, behöver ullsläke kokas ett litet tag. Kanske något att prova till helgen?

Read Full Post »

Det börjar bli lite svalare i vattnet. Vid min brygga i Räfsnäs, nära Kapellskär på Rådmansö var det drygt 16 0C i helgen. Vattenståndet kommer säkert att öka senare under hösten och vara som högst under vintern. Så nu är det nog snart sista chansen att kolla på djurlivet i blåstången om du inte vill bli blöt och frysa i det allt kallare vattnet. Men det är ett högtryck på gång över Östersjön, vilket innebär att det just nu och den kommande veckan kommer att vara lågt vattenstånd. Då blir det lättare att komma åt blåstångsplantorna. Med gå ändå så långt ut i vattnet att de är helt under ytan, för annars har många av kräftdjuren simmat sin väg. 

De grundast sittande tångplantorna får lite regndroppar på sig dessutom.

Proverna från tångruskorna vid min brygga är fulla med smådjur. Det ser ut att ha varit en bra rekrytering av tångmärlor, tånggråsuggor och även av både båtsnäckor och ovala dammsnäckor. Fjädermygglarver finns det också gott om och en och annan småspigg ramlade ur tången när jag skakade den. 

Blåstångsplantor kan ha ganska mycket påväxt på de äldre delarna av olika arter av alger, mossdjur och havstulpaner. Detta är delar som inte längre växer eller har ett skyddande slem för att minska etablering av sporer och larver. Så det skadar inte tångplantan nämnvärt. Däremot är årets nya skott, där huvuddelen av produktionen sker, fortfarande rena och utan påväxt. 

Den första arten som brukar dyka upp såhär på hösten är ullsläke, Ceramium tenuicorne, en rödalg. Den sätter sig gärna vid flytblåsorna som ju växte ut i maj för sådär 3 månader sedan. Tittar man riktigt noga går det att se att de ofta växer ut ifrån en gammal hårgrop, där håren försvunnit och det nu finns en perfekt lagom stor grop för en spor att fästa sig i.  

Den vanligaste frågan som vi fått in de senaste veckorna kommer från Stockholms skärgård och handlar om vad det beror på att det driver in så mycket tång till stränderna. Flera skriver att de aldrig sett så mycket tång tidigare. Och är det ett positivt eller negativt tecken på tillståndet i skärgården? 

Massor med tång har samlats utanför vassen. Det mesta är gamla grenar som håller på att brytas ner.

Orsaken är att det finns mer tång än tidigare och hänger ihop med att vintrarna inte är så långa och kalla längre. Det bildas inte lika mycket tjocka isar som skrapar bort den grunt växande blåstången när islossningen sker. Och dessutom har vår bättre rening av avloppsvatten gjort att vattnet blivit klarare och ljuset kan nå längre ner i vattenmassan. Ljuset räcker till för blåstången att växa ner till 6 – 8 meter i många områden. Nästan lika djupt som på 1940-50-talet, innan vi började släppa ut orenat avloppsvatten från alla vattenklosetter. 

Det är en naturlig process att de största och äldsta grenarna av blåstång som har många förökningstoppar delvis vissnar, lossnar och driver iväg till någon skyddad vik. Finns det inga större föroreningskällor som en båthamn eller utsläpp från en industri eller reningsverk i närheten är det bara att samla och kompostera. Utmärkt att gödsla potatisodlingen med nästa år.

Tillbaka till lågvattenperioden som kommer att vara i minst en vecka enligt prognosen. Den 3e september när fotot togs i Riddersholm var vattenståndet ca 10 cm under medelvattenstånd. Mycket av den grunt växande blåstången låg nästan helt torrlagd. Den 9e september anges i SMHI:s prognos att vattenståndet kommer att minska med ytterligare 10 cm, till -20 cm eller ännu mer. Fortsätter det att vara långa perioder med lågvatten kan det innebära att den riktigt grunt växande blåstången vissnar och dör. Vår blåstång i Östersjön är anpassad till ett liv under ytan och har tappat förmågan att tåla uttorkning på samma sätt som blåstången på västkusten. 

Den översta tången håller på att torka in. Sjunker vattenståndet ytterligare 10 cm och den blir liggande ovanför vattnet i en vecka kommer nog stora delar att dö. Och såhär ser det ut utmed stora delar av den svenska östersjökusten.

Så skulle det bli vanligare med långa perioder med högtryck och lågvatten i början av hösten och inte bara på våren kan det kanske minska bestånden av de allra grundast levande blåstångsplantorna. Resultatet kanske kommer att likna det som kalla vintrar gjorde förr, genom att skrapa bort de grunt levande plantorna. Men i framtiden kanske det istället är risken för uttorkning under lågvattenperioder som skadar den grunt växande blåstången. Framtiden får utvisa vad som händer.

Hursomhelst vi på Algforskarsommar hoppas på lite fler rapporter från våra tappra algforskare innan hösten gör sitt intåg och vi avslutar projektet för i år.

Read Full Post »

De första hösttecknen syns på land, såhär i mitten av september. På min promenad hittade jag både vackert röda asplöv och stiliga flugsvampar. För de tappra Algforskare som fortfarande åker ut till sina stugor och vågar ta sig ett dopp eller tar en tur till någon strand finns det också tydliga hösttecken att kolla efter. 

På land syns hösttecken som röda flugsvampar och gula vissnande blad.
Bladen som faller från träden vis stranden blandas med ilandspolad tång och fintrådiga alger.

I det grunda vattnet går det att hitta små, duniga rödrosa moln som driver runt. Det är violettslick, Polysiphonia fibrillosa, som varit månadens alg tidigare. Vill du veta med om den så läs på Tångbloggen. Det kan fortfarande vara lite tidigt men en annan rödalg börjar också dyka upp. Den sitter som små gaffelgrenade, svagt randiga plantor en liten bit ner på blåstången. Det är ullsläke, Ceramium tenuicorne, som kan bilda ett eget bälte på hösten och vintern när grönslicken vissnat och ramlat av från klipporna. De som andra fintrådiga alger kan också ha lossnat och ligga på botten ibland lösa grönalger. Riktigt färgglatt. 

Mellan sävstrån och gräs syns både tofsar av violettslick, ullsträfse och grönslick mot den sandiga botten.

Så för alla tappra Algforskare, fortsätt att leta efter höstförökande blåstång och undersök om det nu finns mycket mer av både tångmärlor och tånggråsuggor i ruskorna. Det är fortfarande så varmt i vattnet att de stannar kvar i tången ett tag till. När det blir riktigt kallt brukar de flytta ner lite djupare till rödalgbältet som i Östersjön består av flera långlivade arter som finns kvar hela vintern. Hit hör kräkel, Furcellaria lumbricaiisoch rödris Rhodomela confervoides men också ullsläke. 

Skulle Du hitta höstförökande blåstång finns det en chans att kolla på om det är hon- eller hanplantor. Metoden är den samma som för sommarförökande blåstång. Gör ett tunt snitt och se efter om det syns äggsamlingar eller spermiesamlingar. Kollade mina höstförökande plantor som jag har vid bryggan. Det finns oogon men de verkar inte vara mogna ännu. Har inte fått färg utan är nästan vita eller blekt gula.

Du kanske hittar någon liten fisk som jag gjorde nu i veckan. Det var en liten kantnål som följde med upp i baljan när jag skakade en tångruska för att kolla efter betare här vid min brygga. Den släppte jag ut direkt i vattnet igen. 

Det var mycket grums i ruskan. men det gömde sig också flera tångmärlor och en kantnål.

Ser fram emot att få ytterligare rapporter som vår svenska kust och skärgård till projektet Algforskarsommar! Kanske något extra fynd som Du hittar på stranden och undrar vad det kan vara. Ta ett foto så försöker vi besvara efterlysta förmåga.

Read Full Post »

Sista dagen i november och solen skiner för fullt. Fortfarande ganska lågt vattenstånd. I veckan hittade jag en massa döda spiggar ner vid bryggorna, både drivande i vattnet och inne ibland tången.

massor med döda spiggar20191127

Det vanliga är att många spiggar dör efter leken på sommaren när det är varmt i vattnet och de har en massa parasitangrepp och sjukdomar. Vad som är orsaken till att så många spiggar har dött nu är jag inte säker på utom i vissa fall där det är helt uppenbart.

tre döda spigg

Som den som inte har kvar någon mage eller dom som saknar huvét och där fåglarna som simmat runt nära stranden nog hjälpt till.

Efter den senaste blåsten har många ganska stora tångruskor hamnat på land. Ju större tångruskan är ju större sten kan den lyfta.

Nn när de ligger på stranden blir de extra vackert dekorerade med rimfrost i kanten på skotten. Liknar lite en fin vit spetskant som gör tångplantans form ännu tydligare.

blåstång med rimfrost 20191130

Vid lågvatten som det har varit ganska länge nu så torrläggs också de grunt växande algerna på klippan. Överst sitter lite mörkt gröna tarmalger, Ulva spp. och under dom ett bälte med ullsläke, Ceramium tenuicorne.

Torrlagd ullsläke 20191130

Den vackert röd- rosa intorkad ullsläken får mig att tänka på att det snart är första advent och dags att börja ta fram en adventsstake. Får fundera till imorgon hur den kan pyntas med lite Östersjötema?

Read Full Post »

Har spenderat tiden på västkusten sedan efter midsommar, men är nu tillbaka på ostkusten. Först på Rådmansö, i Norrtälje och sedan på Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Flera har hört av sig till oss på Tångbloggen med rapporter från Stockholms skärgård om att blåstången inte ser bra ut i år, med mycket påväxt. Det har ju annars glädjande  rapporterats om förbättrat tillstång för blåstången under flera års tid, med mer välutvecklade blåstångsbälten utmed många stränder i skärgården. Så vad kan vara orsaken till att de i år är mer påväxta?

En anledning kan vara den varma tidiga våren vi hade, tillsammans med en lång lågvattensperiod under våren och försommaren, som gjort att det växer ovanligt mycket grönalger och brunalger på tången i år. Just tidig värme gynnar snabbväxande fintrådiga alger, som grönslick (Cladophora glomerata) och trådslick (Pylaiella littoralis) Det har dels gjort att olika fintrådiga gröna och bruna alger gynnats och växt ut ifrån de nedre, äldre delarna på blåstången. Däremot växer de inte på de nya topparna ovanför flytblåsorna. Det gör att tången ser mer lurvig ut och inte speciellt ”frisk”.

I delar av skärgården har mycket av de stora buskarna av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus redan lossnat. Men lite sitter kvar. Också denna växer på fjolårsskotten. Den är grövre än trådslick och kan bilda en ansenlig stor buske där den sitter på blåstången.

4 blåstång med smalskägg

Blåstång med påväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus

Och så verkar förra sommaren 2018 varit ett år när mycket av blåstången förökade sig. Lite som på land när granen blommar och sätter många kottar, vilket brukar kallas för ”masting” , ett år med massförökning. Efter en sådan satsning dröjer det flera år innan nästa stora förökningstillfälle. Olika länge för olika arter, såklart. Efter det att blåstången har förökat sig vissnar de fertila grenarna och lossnar. Det kan ha gjort att mycket material från ett tångbälte lossnat och hamnar strandkanten utanför vassarna. Sen dröjer det något år innan nya grenar hinner växa till och bli stora nog för att föröka sig. Detta betyder också att det inte drev in lika mycket tång till stranden i år.

Det tredje är att när vattenståndet är så lågt att tångtopparna kan bli torrlagda, kommer det att bildas som ”häxtkvastar” i toppen på skottet, om det inte dör. Häxkvasten orsakas av skador på den lilla toppcellen, som är centrum för tillväxten. Det gör också att plantan ser konstig ut. Med tiden kommer plantan att få ett buskigt och lite risigt utseende.

Unga tångplantor, med häxkvastar (kopia)

Flera häxkvastar i skadade toppar och påväxt av trådslick på unga blåstångsplantor.

Vid Askölaboratoriet, Östersjöcentrums fältstation i Trosa skärgård,  där jag är just nu, ser tången fin ut. Där har de mesta av de stora smalskäggs-tofsarna, som kan klä in hela tångruskan i augusti, släppt. Här kan man, om med tittar noga, se att en rödalg koloniserat de nya årsskotten. Den heter ullsläke Ceramium tenuicorne. Att ullsläke kan etablera sig på blåstångens årsskott beror på att blåstångens slemproduktion minskar och också innehållet av antibakteriella substanser som annars hindrar andra arter att sätta sig fast på tång-ytan när skotten är nyproducerade.

5 ullsläke påväxt på tång

Ullsläke, Ceramium tenuicorne, sitter gärna på blåstång och är vanlig på hösten i Östersjön.

Ullsläke brukar dyka upp såhär års för att senare på hösten bilda ett grunt rött bälte utmed lite vågexponerade stränder när grönslick, Cladophora glomerata vissnat och lossnat. Ullsläke kan också kolonisera den nya tomma ytan när vattenståndet blir högre under hösten.

6 ullsläke bälte och tång oktober

Fotografiet är från oktober förra året. Klipporna var klädda med vackert höströd ullsläke ovanför blåstången.

Read Full Post »

Older Posts »