Tångbloggen

Vår resa fortsatte vidare från de översvämmade markerna utanför staden Ribe, som grundades omkring år 705 – 710 e.Kr och är både Danmarks äldsta stad och faktiskt en av Nordens äldsta städer. Här finns en historia som sträcker sig över 1300 år tillbaka i tiden. Vår väg tog oss till Sönderborg, som ligger vid Flensburgfjorden på ostkusten av Danmark. Staden Sönderborg växte fram runt slottet som låg på plasen under 1100-talet. På stranden nedanför husen och slottet i Sönderborg fanns det stora mängder ålgräs på delar av stranden, men även blåstång och blåmusslor på andra delar.  Som ofta är fallet ligger det stenpirar som avdelar stranden och antagligen påverkar vad som växer och såklart driver iland. På den del av den långa stranden där blåstång; Fucus vesiculosus och blåmusslor, Mytilus edulis, dominerade på botten vid lågvatten var botten mer stenig. 

En tydlig skillnad mellan materialet på stränderna som vi besökte på Nordsjökusten och denna strand var att stora delar av ålgräset var fräscht och grönt och antagligen ryckts upp i samband med att stormen Amy nyss passerat. Mycket av ålgräset hade fortfarande färska vita rötter och bruna rotstockar där de låg på stranden. Tidpunkten för maximalt lågvatten inträffade på morgonen och sen kväll, så när vi kom ner till stranden var tidvattnet på väg in, men blåstång och blåmusslor låg fortfarande torrlagda. Det fanns många små döda strandkrabbor och lite kräkel, Furcellaria lumbricalis, tillsammans med en massa små flintstenar. Hittade också flera valnötsskal på stranden som kanske har kommit från något valnötsträd i närheten, för valnöt skall klara sig i skyddade lägen i Danmark. 

Resan gick vidare med buss och färja till en strand vid Söby, som ligger på en liten ö mellan Augustenborg och Faaborg i Lilla bält.  På stranden i Söby låg en tjock gammal tångvall med mycket tång, medan nere i vattenlinjen fanns en rad med stora sågtångsplantor, Fucus serratus, där många tagit med sig stenen de satt på när de spolats upp. Ett tydligt tecken på stormen Amy’s framfart, även här på den andra sidan av Danmark långt inne i Flensburgsfjorden.

Efter en timme åkte vi vidare med färjan Ellen till Faaborg för att sluta dagen i Nyborg. Från tågstationen på väg till hotellet passerade vi förbi ”Borgmestarens skov”. Träden var helt inklädda i murgröna Hedera felix. Jag har aldrig sett både trädstammar och marken täckta av så praktfullt blommande murgröna. Hemma i Räfsnäs blommar den sällan, för den trivs bäst i lite varmare klimat. Är det tillräckligt varmt bildas små svarta frukter som vanligtvis innehåller ett eller ett par frön. På väg över bron var träden utmed bilvägen och en lyktstolpe helt täckta av överblommad skogsklematis, Clematis vitalba. Tjusigt!

Det måste se fantastiskt ut när träden är klädda av massor med små vita blommor på sommaren. Nu syntes istället de stora klungorna med mogna frön färdiga att spridas långa vägar med vinden. 

Både murgröna och skogsklematis kan klättar högt upp i träd och genom sin täta vegetation skugga och skada tillväxten. Båda säljs som krukväxter och gynnas av ett varmare klimat. Så hur ser vi på dessa två arter med liknande påverkan på träden och växter på marken som de kan täcka över?  Murgröna, som har sitt ursprung i Europa, Asien och Nordafrika, är Gotlands landskapsblomma och fredad enligt allemansrätten! Men när den spritt sig till andra länder som t.ex. USA ses den som en invasiv art eftersom den där kan konkurrera ut inhemska arter. 

Skogsklematis har ett liknade ursprungligt utbredningsområde som murgröna. Den finns inte på EU:s officiella lista över invasiva främmande arter men har klassificerats som en invasiv art i Danmark med motivering att den kan kväva skogsträd där den etablerat sig. Den har också klassats som en invasiv art av lokala myndigheter som t.ex. Malmö stad. En viktig skillnad mellan arterna är mängden av frön som produceras och hur lätt de sprids. Detta är en av orsakerna till att skogsklematis sprids snabbare och kan bli invasiv jämfört med murgröna som lättast förökas med vegetativa skott ännu så länge. När klimatet i Sydsverige blir lite varmare i framtiden kommer vi kanske också att se annorlunda på både skogsklematis och murgröna. 

Detta blev en lång utläggning om de två lianerna som klättrar i ”Borgmestarens skov” – men nu är det dags att berätta om stranden i Nyborg som ligger med utsikt mot Stora bältbron.

Närmast Stora bältbron dominerades stranden av blåstång, blåmusslor och några plantor av fingertare, Laminaria digitata. På flera av bladen syns mörkare fläckar, sorus, som innehåller sporer, en fas i fingertarens livscykel. Tittar du noga ligger en lösryckt basdel med förgrenade rhizoider på sanden mellan fingertarebladen. Den ser lite ut som en stubbe.

Vår resa närmar sig sitt slut. En lång tappa leder ner till stranden nära det lilla samhället Drottningmölle som liggen en kort resa från Helsingör. När vi kom fram duggregnande det och som på de flesta platserna var vi ensamma på den långs stranden. Där låg en stor gammal tångvall med mycket blåstång och en del ålräs. 

Andra fynd var en gren av ektång, Halidrys siliculosus, lite blåstång och sågtång och en massa av kräkel, Furcellaria lumbricalis som skiftade i allt från rött, svart till blekta delar i grönt och vitt. Inne ibland tången låg det också havsris, Anhfletia plicata, ribbeblad, Delesseria sanguinea och lite tarmalg, Ulva intestinalis. Den artrika rödalgsfloran tyder på att det måste finnas gott om lite djupare hårda bottnar i närheten utanför stranden.

Det märkligast fyndet hittade jag högst upp på stranden. Inblandat med lite tång och ålgräs låg nämligen två sötvattensarter, vattenpest, Elodea canadensis, som är en främmande art i Sverige som lätt kan bli invasiv, och andmat, Lemna minor.  Hur hade de hamnat i den översta tångvallen längst bort från vattnet? 

Den enda möjliga förklaringen skulle kunna vara att med de kraftiga regnen att den lilla sjön i närheten eller något annat näringsrikt vattendrag svämmat över, växterna spolats ut i havet och drivit iland vid högvattnet. När vattnet drog sig tillbaka blev de liggande kvar. Igen, spår av ovädret som följt oss under resan. Tackolov utan att påverka oss speciellt mycket. 

Innan hemresan hann vi med ett besök på Öresundsakvariet i Helsingör som hör till Köpenhamns universitet. Öresundsakvariet visar mycket av det rika fisklivet i Öresund och att Öresundsbron skyddar livet under ytan från trålning. 

På onsdag den 8 oktober tog vi färjan till Helsingborg och fick höra om hur de kraftiga sydliga vindarna i samband med stormen Amy på lördagen den 4 oktober fick vattnet att sjunka med 92 cm i Öresund och i hamnen i Helsingborg. I Malmö sjönk det med 78 cm från normalvattenståndet. Resultatet var dramatiska scener, där mindre båtar hängde i sina tampar vid bryggan när vattnet försvann. Men nu var det som vanligt igen, solen sken och färjan Hamlet körde oss över sundet på 30 minuter. För den som vill hinna handla taxfree gäller det att passa på under 10 minuter när man befinner sig på internationellt vatten. 

Hoppas på fler resor till spännande stränder nästa sommar.  Lena

Read Full Post »