Turning Torso skymtar i bakgrunden. Tångvallen består främst av dött ålgräs blandat med lite tång och rödalger.
Under två intensiva dagar i Malmö kring temat havsmedvetenhet och pedagogik, fick vi möjlighet att hjälpa till med att plantera ålgräs i Södra Varvsbassängen. Men innan jag berättar mer om detta så lite om platsen där Naturum Öresund och Marint Kunskapscenter har drivit sin verksamhet under många år. Huset är specialbyggt och ligger jättefint längst bort på Ribersborgsstranden. I fjärran syns Malmö stadsprofil med det nu 20 år gamla och hela190 meter höga Turning Torso, som nästan försvinner i diset. På Naturum finns fina akvarier med tång där småfiskar kan gömma sig och det är även plats för oss att undersöka fynden från stranden.
Under den första dagen deltog vi i en workshop och arbetade med havsmedvetenhet genom att skapa berättelser, under ledning av Therese Carnemalm, havsambassadör inom projektet Bauhaus of the Seas Sails. Vi fick prova på att spela några spel som pedagogiska verktyg, både det välkända datorspelet Minecraft som dykt ned under ytan i ett samarbete med IOC Unesco och Stiftelsen Voice of the Ocean, ett nytt brädspel om Östersjön som tagits fram av HELCOM, Ecosfera Baltica och två inspirerande spel kallade Laxleken och Havsnejonögat presenterade av Claes Rosander, Kattegatts kustvattenråd.
Nästa dag startade med att medlemmar i nätverket presenterade några aktuella projekt. Micaela Lundell berättade om miljögifter och fiske, två nya delar i Lektionsbanken som finns på Östersjöcentrums hemsida, följd av Björn Källström, Göteborgs marinbiologiska laboratorium som presenterade det internationella projektet BiodivOcean, där deltagarna undersöker den biologiska mångfalden i sitt havsområde med hjälp av ett rack med plattor där djur och alger kan etablera sig.
Annika Rockström berättar om projektet.Vacker illustration av påväxt på plattan.
Konstnären Annika Rockström visar hur en grupp elever på Gullmarsgymnasiet i Lysekil tolkat påväxten på plattorna i akvareller. Jag har tidigare sett målningar från detta projekt utställda i entréhallen på Tjärnö marina laboratorium.
Under de bruna ålgräset finns levande gröna fina skott.I hinkarna ligger fina skott av ålgräs till planteringen.
Efter lunch var det dags att gå till Ribersborgsstranden och leta efter fina ålgräsplantor med rötter. Det gällde att gräva runt och lyfta fram de levande plantorna djupt nere i vallen. När vi var klara hade den bruna tångvallen med torkade ålgräs bökats om och blivit vackert grön i jakt på fina, levande ålgräs-skott till återplanteringen.
På bilden syns transeketer där ålgräs planterats.Erica Wik demonstrerar hur man knyter fast ålgräs. Michael Palmgren fixar lagom långa snören.
Sen bar det av till Södra Varvsbassängen. Där hjälptes vi alla åt att knyta fast ålgrässkotten på smala järnrör och släppa ner dom i vattnet med ett plums. Det kommer att bli spännande att höra till våren om planteringen lyckats och att det då kanske finns början till en ny ålgräsäng nära kajkanten.
Här släpps ålgräsplantor ner i vattnet. Foto S. PetersonSkall bli kul att höra ur plantorna klarar sig.Foto: S. Peterson
Till sist: Stort tack för två roliga, intressanta och givande dagars samvaro vid och om havet.
Stränderna i Danmark gömmer sig ofta bakom en sanddyn. Gör att man blir extra nyfiken på hur det kan se ut på andra sidan. På dynen vid Fredrikshamn växte strandråg (Leymus arenarius) och havtorn (Hippophaë rhamnoides).
Det finns något som drar mig till stränder för att där strosa runt och leta efter vad som drivit iland. Strandfynd kan berätta en massa om vad som finns på bottnarna utanför. Ligger det en massa skal på stranden som är från musslor som lever nedgrävda i sedimentet, så finns det stora arealer av grunda sandiga bottnar utanför. Är det istället stora tångvallar med alger, blåmusslor och kanske några strandkrabbor, då finns det stenar och klippor i viken utanför. Vad man hittar utmed stranden kan också variera utmed en lång sandig strand. Det kanske samlas mer ålgräs i ena ändan och mer tång i den andra delen, beroende på hur olika material driver iland. Också årstiden påverkar vilka fynd som ligger och väntar på oss i början av hösten.
I början av oktober fick jag möjligheten att resa runt i Danmark under en vecka tillsammans med min dotter. Färdmedlen var färja, tåg, lokala bussar och apostlahästarna. Vi hade planerat resan men när stormen Amy drog in över Danmark natten mellan den 5 och 6 oktober fick planen ändras lite. Mer om detta senare.
Rundturen startade i Fredrikshamn, Kattegatt och fortsatte till Thyborön på Nordsjökusten och vidare ner till Vadehavet . Den första delen av reseberättelsen kommer att handla om några av dessa stränder och vad vi samlade in. Under den andra delen gick resan vidare till Sönderborg som ligger nära gränsen mot Tyskland och Kiel bukten, vidare med färja till Söby på ön Aerö och sen med ytterligare en färja och buss till Nyborg, vid Stora bält. Resan avslutades i Helsingör med ett besök på stranden vid Drottningmölle.
Den första stranden vi besökte var Palmestranden nära Fredrikshamn. Precis som många andra stränder i Danmark ligger den gömd bakom en sanddyn viket gör att man blir extra nyfiken på vad man kommer att hitta. Det som gett stranden sitt namn, palmer, fanns inte kvar eftersom sommarsäsongen var över och stranden var helt tom. Varken palmer, solstolar eller parasoller som stranden ser ut på de reklambilder jag sett på nätet. Men det gjorde inget alls. Istället var det inget som störde vyn av en imponerade hög, gulvit skalbank. Har inte sett något liknande tidigare. Det måste tagit många, många år att bygga upp denna skalgrusbank även om området utanför nog kan producera många musslor.
Palmstranden var tom men det syntes mycket spår av människor som promenerat utmed vattnet.
En stilig skalbank utmed stranden i Fredrikshamn.Ett stort antal musslor och snäckor hittades på stranden.
För att minska stranderosionen finns det med jämna mellanrum större eller mindre stenpirar utmed stranden. Detta ger förutsättningar för alger, mussel- och snäckarter, som blåmusslor och strandsnäckor, som behöver ett fast substrat att leva på. Däremot fanns det ingen större tångvall eller ansamlingar av stora brunalger på stranden. Vanliga arter vid piren var karragenalg, Chondus crispus, vårtig rödalg, Mastocarpus stellatus och havssallat, Ulva fenestrata.
i skuggan av piren sitter en tät matta med blåmusslorKarragenalg och blåmusslaHavssallat och vårtig rödalg
Dagen efter fortsatte resan till Struer, där vi övernattade. Dagen därpå reste vi ut till stränderna vid Thyborön. Där gick vågorna höga redan innan stormen slagit till.
Här ligger stränderna helt öppna mot Nordsjön, och vågorna som kom in var kraftiga och vattnet skvätte högt vid piren. Närmast vattnet låg ett brett bälte med mindre stenar. Det mesta var flinta i många olika färger, från gråa, svarta, bruna till nästan vita. Danmark blev känt för sina stora tillgångar på flinta redan under stenåldern. Eftersom flinta var sällsynt i Sverige och Norge blev det en viktig exportvara för att tillverka pilspetsar, skrapor och yxor. Från 1600-talet och framåt användas flinta för att tända krut i flintlåsgevär och pistoler. En liten geologi-historia utvikning.
Längst bort från den stora konstgjorda piren låg det stora torra buntar med ålgräs (Zostera marina). Det ska ha använts som isolering i hus förr i tiden. Lite närmare piren och en bit högre upp på stranden hade det istället samlats buntar med fingertare, (Laminaria digitata). Det gillar vi!
Stora buntar med torrt ålgräs hade blåst högt upp på strandenNärmare piren låg det istället buntar med fingertare. I vattenbrynet syns en bred bård med flinta.
Andra strandfynd var ganska många ryggskjöldar av strandkrabbor, mer fingertare och någon alg som var helt överväxt av taggig tångbark (Electra pilosa) och ganska många blekta plantor av karragenalg (Chondrus crispus).
Fingertare , karragenalg och krabbskalTaggig tångbark och karragenalg er som delvis tappat färgen.Min dotter Camilla hämtar blåstång.
Det fanns såklart ingen blåstång på den öppna stranden. Där var vågornas kraft alldeles för stor för att de skulle kunna hålla sig fast. Utan vi hittade den istället på en skyddad del bakom piren, där det växte fina ruskor på stenar nära ytan. Det blev lite klättring (av min hjälpsamma dotter) för att samla in några plantor att pressa. Får bli ett eget inlägg senare i år om hur olika blåstångsplantorna såg ut på stränderna som vi besökte under resan.
Vårt tredje stopp var Ribe, Danmarks äldsta stad som ligger vid en liten å som rinner ut i Vadehavet. Efter en fika i det gamla packhuset som nu är omgjort till ett populärt café tog vi bussen ut till Vadehavscentret och stranden. Vi var de enda två passagerarna. Turistsäsongen är helt klart över och att väderprognosen utlovade en storm till kvällen och högt vattenstånd, kanske upp till 2,5 -3 meter över medelvattenstånd, kan ju ha spelat in.
På väg till VadehavetPasserat över stranddynen.Framme vid Vadehavet.
Vattnet hade redan hunnit stiga och det blåste ordentligt när vi kom fram till stranden. Det gick inte att gå ut på botten, möjligen vada en liten bit ut i vattnet. I gräset uppe på land växte några lite rödaktiga glasörtsplantor (Salicornia europaea), tillsammans med ilandspolad, vissen havssallat, som delvis tappat sin gröna färg, lite blåstång med förökningstoppar och skal av strandkrabba (Carcinus maenas).
Glasört, havssallat och lite gammal blåstång.Blåstång med förökningstoppar, ett krabbskal och vitgul havssallat.
Tyvärr kunde vi inte göra någon längre tur ut på Vadehavet eller stanna och följa hur högt vattnet steg. På Vadehavscentret fanns information om de största stormfloderna, bland annat Julstormfloden 1717 och Backafloden 1872 som mätte 3.5 meter över normalt vattenstånd. Under stormen Babet i november 2023 steg vattenståndet över 2 meter och orsakade stor förödelse på många platser. För oss blev det att ta bussen tillbaka till Ribe, fortfarande som de enda passagerarna. Där vi åt en god middag på kvällen och sov gott, även om vi kunde höra regnet piska mot taket och fönstren när stormen Amy passerade under natten.
Vy över fälten och Ribe kyrktorn kvällen den 5 oktoberMorgonen 6 oktober efter regnet när ån svämmat över
Fortsättningen följer. I ”Resan till danska stränder Del 2” åker vi över till östra sidan av Danmark och besöker stränder vid Lilla och Stora Bält och Öresund.
Alger finns överallt! Du kan hitta dem i många ekosystem på land, speciellt i fuktiga miljöer, men den största biologiska mångfalden förekommer i vattenmiljöer och är allra störst i havet. Alger kan vara mikroskopiskt små, då kallas de mikroalger eller växtplankton, och blir de riktigt många kan de färga vattnet grönt eller brunt i olika nyanser. På sommaren när vattnet blivit varmare i Östersjön kan även blomningar av cyanobakterier driva i land och färga vattnet blågrönt.
Blomningen påväg in vid badbryggan.Tjockt vid stranden av cyanobakterier.
På vintern kan grönalgen Clamydomonas nivalisfärga snön alldeles röd, ett fenomen som brukar kallas ”vattenmelonsnö”. Och på stenblock och betongväggar syns ibland en tunn rödbrun beläggning av den trådformiga violstensalgen, Trentepohlia lolitus, som fått sitt namn för att det ska ge en tydlig lukt av viol om man skrapar på den.
Makroskopiska alger är kanske de som vi på Tångbloggen skriver mest om. Många större fleråriga brunalger kallas något med tång och de största arterna av brunalger kallas för kelp eller tare. Den största är jättekelp, Macrocystis pyrifera, som lär kunna bli 60 meter lång. Den största brunalgen i Östersjön är blåstången. som bildar stora skogar och där en planta kan bli upp en meter hög. Blåstångsplantor i Östersjön kan också bli ovanligt gamla, kanske 20 – 30 år eller mer, jämfört med blåstång som lever i tidvattenszonen i andra hav och troligtvis sällan blir äldre än 5-10 år.
Makroalger varierar mycket i storlek, form och livscykler och färg. Beroende på vilka extra pigment de har utöver klorofyll a kan de skifta i grönt, gul, rosa, rött, violett, brunt och nästan svart. Extra vackra är karragenalg, Chondrus crispus, och klynnebändel Dictyota dichotoma som iriserar i blått i vattnet. I år var fynden av stora bestånd av just Dictyota dichotoma något vi vill fira lite extra!
Dichtyota dicotoma breder gärna ut sig där den trivsChondrus crispus växer gärna i skuggan under större alger
Såhär innan ALGERNAS DAG, som firas den 13e oktober, kan det vara läge att igen påpeka att alger sitter fastmed en fästskiva eller rhizoider på hårda ytor som stenar eller klippor. De har inte rötter.
Sågtång med fästskiva på en sten.Flera skräppetare med rhizoider som håller dom fast på stenen.
En sågtångsplanta kan sitta så hårt fast på en liten sten att stenen följer med upp ur vattnet.
Kärlväxter, som t.ex. ålgräs, Zostera marina och olika arter av vattenväxter, t.ex. borstnate, Stuckenia pectinata och axslinga, Myriophyllum spicatum har däremot rötter och växer på grunda sandiga eller leriga bottnar. Sjögräs har sin egen dag, World Seagrass Day som infaller den 1 mars varje år och får inte vara med när vi firar algernas dag.
Motiveringen tillWorld Algae Day är algernas många viktiga funktioner i det marina ekosystemet. De står för över 50 procent av världens syreproduktion och utan denna skulle livet på jorden inte kunna existera. Cyanobakterier, ofta felaktigt kallade blågröna alger, uppstod för 3,5 miljarder år sedan och var först med att via fotosyntesen producera det livsviktiga syret. Nästa stora grupp var grönalger som uppstod för 1 miljard år sedan. Den andra viktiga funktionen är att alger binder koldioxid och på så sätt bidrar till att minska uppvärmningen och klimatförändringar. Evolutionen och utvecklingen fortsatte under årmiljonerna och idag finns en stor biologisk mångfald av algarter i havet som utgör basen för ett rikt djurliv. Algernas evolutionära historia kan du höra mer om i Algpodden, som tar upp detta i avsnitt 2 och 3 av säsong 5.
På Tångbloggen finns många inlägg om artrikedomen utmed våra svenska kusten och det rika liv av smådjur som får mat och skydd i Östersjöns tångskogar. Vi vill passa på att tacka alla som bidragit med sina observationer och skickat in rapporter till Algforskarsommar. Det finns fortfarande tid att komma in med fler observationer om blåmusslornas färg, vilka smådjur som gömmer sig i en tångruska eller förekommer det höstförökande blåstång vid Din strand.
Tångbloggen vill såklart vara med och fira World Algae Day den 13 oktober. Vi hoppas att alla våra läsare tycker detsamma och firar. Kanske med ett dopp?
För oss är det Algernas Dag – alla dar hela året om!
Rödlistan, där alla i Sverige förekommande arter klassas, uppdateras vart femte år. Då går man igenom om det finns ny information som innebär att det ska göras en förändring i statusklassning av en art. Till exempel att det finns ny kunskap om att artens utbredning ökat eller minskat, att systematiska eftersökningar skett av förekomst på äldre lokaler eller att några större studier av makroalger gör att det nu finns tillräcklig kunskap för att flytta arten från kunskapsbrist (DD) till någon annan klassning. I år är det dags igen och den nya versionen för 2025 planeras att komma ut våren 2026.
Det tråkiga är att när det gäller algerna finns nästan inga förändringar på den nya rödlistan jämfört med för 5 år sedan, eller 10 år sedan. Huvudorsaken till detta är den stora kunskapsbristen om utbredningen av många arter, speciellt små fintrådiga och skopformiga alger där flertalet är med på rödlistan för att de är klassade som DD. Detta beror i sin tur på att de kan vara svåra att hitta och kräver mikroskopiska studier för att artbestämma. För dessa grupper baseras rödlistningen enbart på gamla inventeringar gjorda från 1940–50-talet eller möjligen 1960–70-talet. Många av dessa studier var gjorda av forskare som hade ett extra intresse för någon speciell grupp av alger.
Ett övergripande problem idag är att det saknas systematiska inventeringar av makroalgsflora med fokus på biologisk mångfald och över hela året. I samband med klimatförändringarna kommer det att bli ännu viktigare att genomföra studier vid olika årstider, då temperaturen påverkar många arters utbredning och förökning här i Skandinavien. Vi vet ytterst lite om hur våra vinter- och vårarter påverkas av mildare vintrar utan istäcke och tidigare vårar. I denna grupp av alger skulle arter kunna försvinna utan att någon lägger märke till det eftersom det inte förekommer några studier eller miljöövervakning under denna tid på året. Den nationella miljöövervakningen sker nämligen endast under sensommar och tidig höst. Det är också under sommarhalvåret, när växtligheten är som mest välutvecklad, som inventeringar generellt genomförs i samband med etablering av vindkraft, inför att inrätta ett naturvårdsområde eller utbyggnaden av en småbåtshamn.
Sudare (Chorda filum) är en art som kan variera mycket i förekomst mellan olika år
Här kommer tre exempel på arter från rödlistan som behöver följas upp för att en korrekt bedömning ska kunna göras:
Brunalgen taggtofs (Halopteris scoparia) är klassad DD kunskapsbrist. Här behövs återbesök av ett antal lokaler i ytterskärgården, utanför Gräsö, för att avgöra om den finns kvar eller ska betraktas som nationellt utdöd.
Rödalgen gaffelkrasing (Jania rubens) finns på grus- och skalbottnar på ett fåtal lokaler och är idag klassad som VU sårbar. För att slå fast om den skulle kunna flyttas till LC livskraftig krävs dykstudier på flera lokaler med liknande bottnar.
Brunalgen klynnebändel (Dictyota dichotoma) är klassad som VU sårbar på rödlistan, men ser ut att ha ett bra år i år på vissa lokaler. Förekomsten av klynnebändel och många andra makroalgsarter som har ett makroskopiskt och ett mikroskopiskt stadie kan tyckas variera mycket mellan olika år. Men de finns där och det är bara vissa år, när miljön är gynnsam för det makroskopiska stadiet, som arten hittas. Detta ställer till med problem att statusklassa arten om det inte genomförs regelbundna inventeringar som kan upptäcka och kartlägga dessa naturliga svängningar. En möjlighet för att följa upp dessa arter är regelbundna inventeringar på ett antal platser där de noterats då och då med många års mellanrum för att undersöka om det är möjligt att även hitta det mikroskopiska stadiet.
När den nya rödlistan publiceras i vår hoppas vi kunna söka pengar för att ge oss ut till några gamla lokaler och påbörja arbetet med att samla in ett underlag för att höja några av de DD-klassade arterna till en kunskapsbaserad klassning, vad den nu må vara.
Förstår du inte vad titeln på inlägget betyder? Det är du säkert inte ensam om. Vi börjar reda i det. Klynnebändel är det något knäviga svenska trivialnamnet på brunalgen Dictyota dicotoma, och den har jag äntligen fått se!
Jag var ute och dök med Dyk-Leif på Väderöarna i veckan. Strålande sol, svalkande vind och varmt i vattnet. Kan det bli bättre? Ja, det kunde det såklart! För så fort jag hoppade i vattnet på första dyket tjoade jag till högt av glädje. Klynnebändel!! Och inte bara en, utan en tät skog! Hundratals, ja tusentals tottar vajade på 7-8 meters djup, bland stortare, Laminaria hyperborea, ektång, Halidrys siliqulosus, och styvt kärringhår, Desmarestia aculeata. Oj vilken lycka!
Dictyota dichotomaDictyota dichotomaDe växer mest som epifyt, men även på klippan.Ett enormt fält av klynnebändel breder ut sig.
Klynnebändel är rödlistas som VU- sårbar. Men här ute verkar det inte vara något den bryr sig om. Kul närdet felar åt rätt håll för en gång skull. Givetvis samlade jag in några exemplar till mitt herbarium.
I vattnet innan pressning ser man hur snyggt dikotomt grenad algen är.
Det är alltid härligt att dyka ute på Väderöarna. Här finns fantastiska klippformationer under vattnet som är täckta av täta algskogar, havsnejlikor, svampdjur eller koralldjur av olika arter. Vi såg otroligt mycket av fisken blågylta. Både de klarblå hanarna och de orange honorna med sina svart-vita ränder längs ryggen simmade runt oss och letade efter mat bland algerna på bergväggen.
Den blåa hanen hos blågylta kallas blåstråleBranta väggar fyllda av livFrodiga skogar av stortareDen knivskarpa gränsen visar var ljuset tar slut. Där slutar rödalgerna och havsnejlikorna tar över.
Lunchen intogs på ett skär och gav möjlighet till lite mellan-dyken snorkling, där jag kunde beundra frodiga bestånd av blandade brunalger: Spiraltång, Fucus spiralis, blåstång, Fucus vesiculosus, knöltång, Ascophyllum nodosum, sågtång, Fucus serratus, skräppetare, Saccharina latissima, fingertare, Laminaria digitata, sudare, Chorda filum, och sargassosnärja, Sargassum muticum.
Hur många arter av brunalger kan DU se på bilden? Härlig snorkling!
Som avslutning på andra dyket fick vi oväntat besök på säkerhetsstoppet. Mitt bland ektången kom en plattmask dansande emot oss. Fram med kameran, filma och fotografera! Men vad var det för en plattmask? Jag gick förbryllat igenom de arter jag kan av plattmaskar (skamligt få) och kunde inte hitta något namn som passade. Otroligt irriternade!
Tur då att jag känner Sveriges bästa experter på nakensnäckor, som även kan en hel del om plattmaskar. Anders Salesjö, Klas Malmberg och Kennet Lundin hade nämligen också stött på plattmsken, som tydligen förekommit i större mängder ute kring Väderöarna. Med gemensamma insatser hade de kommit fram till att det med största sannorlikhet var Pseudoceros maximus. Arten har inget svenskt namn eftersom i år är första gången den setts i Sverige. Annars finns den registrerad i Medelhavet. Tjena! Snacka om coolcation. Vi får väl se om den överlever en svensk vinter… Men jättekul att få se den!
Plattmasken Pseudoceros maximus, ny art för Sverige i år, eller bara på tillfälligt besök?
Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag måste nog dyka på Väderöarna snart igen.
Det händer en massa saker under sommaren i tångskogen utmed vår långa kust. De flesta rapporter vi får in just nu kommer från flitiga delare i uppgiften Vilka är smådjuren som lever av tång? En fråga som dykt upp är: Hur skiljer sig artsammansättningen mellan ost- och västkusten i tångskogen? Några skillnader är att i Östersjön finns flera sötvattensarter som är vanliga, t.ex. båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och dammsnäckor, Lymnea, medan det är marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad mellan djurlivet i en tångplanta är att det är ganska få individer som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill du läsa lite mer om skillnaderna så titta gärna på detta inlägg: Vad kan en tångruska avslöja om Östersjöns miljö?
Nu i juli har blomningen av cyanobakterier, ofta felaktigt kallade blågröna alger, drivit in till kusten från norra Stockholms skärgård och Ålands hav hela vägen ner till Blekinge. Den brukar ofta starta runt Gotland lagom till Almedalen men kom igång lite senare i år. Antagligen för att det var en kall och delvis blåsig vår och försommar. Nu har vi haft två veckor med soligt och varmt väder och lite blåst. Perfekt för att cyanobakterierna startar sin snabba tillväxt. I media kommer många rapporter där t.ex. SMHI berättar om utbredningen av blomning och information om att vi skall se till att våra barn, hunden eller boskap inte skall få i sig en massa vatten fullt med dessa blågrönalger.
Nedersta steget syns knappt på badstegen för det är så mycket cyanobakterier i vattnetInne vid stranden syns inte botten alls.
Vattentemperaturen var ca 22 0C den 25 juli 2025. Men en aktuell fråga är: Hur påverkas livet i en tångruska när det ligger ett tjockt täcke av cyanobakterier och flyter i ytan och vattnet är alldeles grumligt av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae och katthårsalger, Nodularia spumigena? Ja, vad tror Du att tången tycker om att det blir skuggigt? Helt rätt, tång trivs bäst i klart vatten. Tur att de stora blomningarna sällan varar länge.
Kolla i skuggan eller i handen så kan du ser de olika arterna.Bäst syns de i en lupp eller mikroskop,
Knippvattenblom ser ut som smala, gröna barr och katthårsalgen liknar trassliga nystan av trådar.
Själv kommer jag att hålla koll framöver och följa hur länge blomningen blir kvar och om den verkar ge någon påverkan på blåstången efter flera dagar.
Nu är det dags att undersöka vad som gömmer sig i en tångruska, trots att den sitter i den gröna sörjan. Vad gör man inte för att stilla sin nyfikenhet om det så gäller ett plaska ut i det grumliga vattnet och plocka upp en ruska från botten.
Efter att ha skakat tångplantan noga och sållat bort lite sediment som hade lagt sig på plantan gick det lätt att se att det kryllade av små och stora tångmärlor, tånggråsuggor och många snäckor, både båtsnäckor och oval dammsnäcka. Det märktes ingen direkt effekt av cyanobakterieblomningen utan provet ser ut ungefär som det brukar såhär års vid min brygga på Rådmansö, Norrtälje kommun.
Lite ovanligt var det dock att jag hittade ganska många blåmusslor som satt fast på tången. En annan observation är att det igen ser ut att bli ett år för sudare, Chorda filum, som kan växa i stort antal på blåstång, precis som den gjorde sommaren 2021.
Blåmusslor kan ha både blå och bruna skal.Båtsnäckornas skal varierar i färg beroende på var de lever.Här var de flesta gul-brun randiga.
Så hur ser blåmusslorna och snäckorna ut på Din lokal? Är de väl kamouflerade så att t.ex. fiskar har svårt att hitta dem?
Nu hoppas vi att många av er vill bidra med studier av tång från olika delar av vår varierade kust under de kommande veckorna. Skicka med data om platsen var studien gjorts (detta finns beskrivet i uppgiftsinstruktionerna) och ta gärna med data på vattentemperatur också. All information vi kan få bidrar till att öka kunskapen om hur Östersjön förändras.
En fin tångplanta som satt på en liten sten. Enkel att lyfta upp och skaka ur i baljan.
I väntan på de första rapporterna om vad som gömmer sig i blåstången kommer här några bilder från min brygga i Räfsnäs, på Rådmansö i norra Stockholms skärgård. Det är alltid lika spännande att se vad som ramlar ur en tångruska och hur sammansättningen av olika arter ser ut i år jämfört med tidigare somrar. Nu fanns det bara några få stora tånggråsuggor (Idotea) och ännu färre tångmärlor (Gammarus) i ruskan. Det kan bero på att de små nyfödda tånggråsuggorna och tångmärlorna under den första perioden lever i det grunda, gröna bältet av grönslick (Cladophora glomerata) där det är varmare och finns gott om mat. Först om några veckor är de stora nog för att vandra in i tångbältet.
Snyggt mönstrade tånggråsuggor i olika färger och en massa snäckor.
Artsammansättningen dominerades istället helt av två snäckarter; båtsnäcka (Theodoxus fluviatilis) och oval dammsnäcka, som nu skall heta Ampullaceanabalthica (Linnaeus, 1758) enligt ArtDatabankens Artfakta. Under mina år som jag studerat marina arter hette den länge Lymnea balthica och sen bytte den till Radix balthica. Lagom till att jag lärt mig det nya namnet har den alltså bytt igen. Håhå, jaja!
Båtsnäckan (Theodoxus fluvuatilis) kan ha olika färg och varierande mönster, som dessa två individer visar. En liten mode-show i havet.
Båtsnäckan har också kallats för schackmönstrad snäcka just för att mönstret på skalet liknar ett schackbräde. Båda snäckarter är sötvattensarter som ändå klarar av att leva och föröka sig i brackvatten. Den stora mängden snäckor tyder på att de haft en lyckad förökning förra året och nu hunnit växa till. Vi hoppas få in fler rapporter för att kunna se om det är ett lyckat år för snäckor i Östersjöns blåstångsskogar generellt. Det är också dags att leta efter snäckornas äggsamlingar som de lägger på blåstångens grenar. Blir det många nya små snäckor som överlever kan 2025 verkligen bli ett snäckornas år!
Om Du hittar olika färgvarianter av båtsnäcka i blåstången, ta gärna ett fotografi och bifoga till rapporten om allt annat som du har hittat i din tångplanta!
Befinner Du dig på västkusten i sommar finns också möjligheten att delta i ”WinkleWatch” som är ett internationellt medborgarforskningsprojekt som undersöker varför skalen till vivipar strandsnäcka, Littorina saxatilis varierar så mycket i färg. Du kan bidra till projektet ”WinkleWatch” genom att fotografera snäckor Du hittar och ladda upp bilderna via appen iNaturalist.
Tre färgmorfer, gulbruna, ljusbruna och nästan svarta av Littorina saxatilis, plockade från stenar på en skyddad strand på Tjärnö i juli 2025. Foto: Lena Kautsky.
P.S. En liten utläggning om nya och gamla svenska namn, som Du lätt bara kan hoppa över. Då och då händer det att latinska namn förändras, ofta till följd av genetiska studier. Under arbetet med den nya Rödlistan, där vi sitter med i Svenska Algkommittén, upptäckte jag att en del svenska namn på just snäckor har ändrats. Nu anges vad som är det officiella, rekommenderade svenska namnet tillsammans med äldre namn som synonymer.
Så här kommer nu några exempel när det gäller marina snäckor som hör till släktet Littorina.
Enligt Artdatabanken är det officiella svenska namnet på Littorina saxatilis inte längre vivipar strandsnäcka utan ruvstrandsnäcka. De andra arterna inom släktet har också bytt namn; de två arterna som tidigare klumpades ihop under namnet trubbig strandsnäcka ska kallas för trubbstrandsnäcka (Littorina obtusata) och stubbstrandsnäcka, (Littorina fabalis). Fint att de fått varsitt eget svenskt namn, men nog känns det som att det gå lätt att snubbla på namnen och fortsätta att förväxla de två arterna. Vi får se hur det går.
Och sist men inte minst har vi den största av arterna Littorina littorea, vanlig strandsnäcka, som fått ge namn till ett av Östersjöns utvecklingsstadier, Littorina havet. Den rekommenderas nu att kallas vid sitt lokala namn ”kubbung”. För min del är det tur att det bara är rekommenderade namn och att de andra svenska namnen blir kvar som synonymer. Det är tillräckligt jobbigt att lära sig de nya latinska namnen. Och allra bäst är att man inte behöver veta vad de heter för att njuta av hur fina de är.
Under förra veckan var jag ute tillsammans med Sveriges Vattenekologer och Skärgårdsstiftelsen för lite trevlig dykning både norr och söder om Stockholm. Nya bojstenar hade placerats ut i Fjärdlång, som ligger i södra delen av Stockholms skärgård. De kom på plats dagen innan vi kom dit, så de var helt rena. Fjärdlång är en fin naturhamn och när man simmar under ytan ser man hur viktigt det är med ankringsbojar i ett sådant område. Botten är mjuk och vegetationen skulle ta otroligt mycket stryk om alla de båtar som lägger till där under sommaren ska kasta, och dra upp, ankare. Det är verkligen kalas att Skärgårdsstiftelsen sätter ut bojstenar så att det enkelt går att förtöja i dem istället.
Ankringsboj med bojsten. En hård yta där vi kan så in blåstång för att gynna djurlivet. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Vi samlade först ihop fertila grenar av blåstång i området. Ett stilla dyk med nätkasse som ganska snabbt fylldes eftersom det fanns mycket mogen tång. Dagen efter skulle det nämligen vara fullmåne, så det var verkligen rätt tid. När vi fyllt kassarna gick vi upp på bryggan. Efter lunch och bulle satte vi oss alla och knöt blåstångsbuketter, som vi lade ut prydligt så att vi kunde se att det blev tillräckligt många.
Prydliga buketter på brygganFertila blåstångstoppar i massor.Kontrollräkning en sista gång.Tångbukettsknyterskan Cicci från Skärgårdsstiftelsen
Sedan hoppade vi i sjön igen och knöt fast buketterna, tre på varje sten, så att de hängde strax ovanför stenens yta. Nu hoppas vi att det blev många små tångbebisar den natten som kan växa till sig och frodas på stenarna. Storspiggar var redan där och kollade in möjligheterna till framtida bostäder. De gillar ju att bygga sina bon i blåstång. Lite som att kika på lägenhet som ska byggas.
Tångbukett på plats över bojsten. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Vi var även upp i de norra delarna, vid Lidön utanför Kappellskär. Här sattes stenarna ut förra året, så nu skulle vi se om där fanns tånggroddar och i så fall hur många där var. Skyddade vikar är ju extra känsliga för övergödning i och med att vattenutbytet sällan är särskilt stort. Det kunde man se här, genom att det var ett ganska så tjockt lager sediment på varje sten. Det är mängder av växtplankton som dött och trillat ner. Jag simmade före och sopade bort det nästan centimetertjocka lagret, så att dimman hann lägga sig tills Sussi kom och räknade groddar samt fotograferade, i den mån det nu fanns något att plåta.
Och visst fanns det groddar. Inte på alla, men på flera av dem kunde jag se små bruna tånggroddar som nog tyckte livet blev lite bättre när jag sopade bort sedimentet. Det verkade synnerligen populärt att sitta på metallbågen där bojens rep fäster. Det beror säkert på att den är rund och inte täcks av sediment på samma sätt som den flata stenen. Det är otroligt ändå hur groddarna klarar av att bli så inbakade i sediment utan att helt kvävas.
Sedimentlager på bojsten. Kan du se några tånggroddar? Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Här har det också gjorts försök med att transplantera in ålgräs. Viken har en botten som verkligen passar för ålgräs, men det växer inget här. Troligtvis även här till följd av övergödning som gett försämrat siktdjup samt om många ankrat här så kan det snabbt slita upp ålgräsets rötter och förstöra en äng. Men med de nya bojstenarna på plats så ska det ju inte längre ankras, så det var av intresse att se om övergödningen minskat såpass att ålgräs på nytt kan överleva här. Således har Sveriges vattenekologer transplanterat in ålgräs intill en av bojstenarna. Det var spännande. Skulle det finnas några skott kvar?
Jodå, visst fanns det ålgräs! Och det var nu fler skott än vad som sattes in, så de har klarat av att etablera sig. Så roligt! Tänk vad glad man kan bli av lite ålgräs. Skotten hade planterats i en ruta och fått ett litet staket kring sig, så det var lätt att räkna, tackolov. Om alla båtägare fortsatt är noga med att använda båttoalett eller kissa i land samt att man inte ankrar utan använder ankringsbojarna så är det inte omöjligt att den här viken kan få en härlig, tät smaragdgrön ålgräsäng om några år. Det kommer nog många fiskar i området att uppskatta.
Ålgräsäng på gång! Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Jag hade i alla fall ett par härliga dagar, även om det var lite friskt i vattnet. Men nu kommer ju sommarvärmen och jag hoppas att alla våra läsare får en skön sommar och passar på att uppleva Sverige även under ytan. Där finns ju så mycket kul.
Skoj vid boj. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Sammanställning av när blåstången blir mogen och klar att föröka sig i Östersjön 2025.
En stor, fin grunt växande blåstångsplanta från Snickarhaken, Åhus. De blev mogna ovanligt tidigt i år och förökade sig redan den 13 april efter en tidig varm period. Foto S. Peterson.
Vattentemperaturen ökar successivt på våren. När vattentemperaturen har nått ungefär 8-12 grader har blåstången hunnit utveckla förökningstoppar med mogna ägg- och spermiesamlingar. Detta sker vid samma tid varje år i ett visst område utmed Östersjöns kust. Däremot kommer tidpunkten för de största utsläppen att variera beroende på när fullmånen respektive nymåne inträffar det aktuella året i förhållande till när tången blivit mogen.
Förloppet ser ut så att blåstången först blir mogen i Öresund, sedan i Södra Egentliga Östersjön och till sist i de norra delarna av Stockholms skärgård. Men det finns också stora lokala skillnader. I en grund skyddad vik, långt in i en skärgård blir tången mogen tidigare eftersom vattnet värms upp snabbare än utanför i mer öppet i vattnet.
En annan intressant skillnad är att jämföra den finska och svenska kusten. Vi har i år också haft deltagare från Finland där det sker lite senare beroende på att vattnet är kallare än på svenska kusten. Skillnaden syns tydligt på kartan med ytvattentemperaturer från maj 2009.
Några rapporter från Bottenhavet har inte kommit in ännu. Där bör den bli mogen till nymånen 25 juni eller kanske först till fullmånen den 10de juli. Skulle vara intressant att få några rapporter från Bottenhavet i år också.
Som vanligt har vi fått in fina bilder på mogna hon -och hanplantor från deltagare. SÅ roligt!
Tydliga samlingar av oogon i honplantan. Det är 8 st ägg per oogon.Vackert snitt med orange samlingar av antheridier fulla av spermier i hanplantan.
Det var fullmåne i natt och jag var på Askölaboratoriet i Trosa skärgård för att undersöka blåstångens förökning som så många gånger tidigare. För den riktigt intresserade kommer här några foton från nattens utsläpp som blev riktigt sent eller kanske bättre att kalla det tidigt. Men såhär års går ju solen upp tidigt.
I burkarna ligger avklippta toppar från hanplantor och i de flata petriskålarna toppar från honplantor. Båda precis täckta med brackvatten. Har man mycket förökningstoppar av honplantor funkar vanliga pajformar i glas fint. Sen när förberedelserna är klara startar väntan. När det syns små mörka prickar eller när vattnet blir färgat är det dags att filtrera bort allt annat än ägg och spermiesamlingar. Med ett bra mikroskop syns de fint rundade äggen och med lite tur går det att se små, små spermier simma runt och försöka hitta ett ägg.
Lika spännande och fascinerande varje gång jag får vara med om det.
Tack för all hjälp vi får från er alla och soliga hälsningar från Algforskarsommar
Det blev inte lätt att klara av och samla in plankton från vår brygga till månadens håvdrag. Ett måspar hade byggt bo precis längst ut på bryggan och attackerade mig när jag gick ut för att samla plankton och mäta vattentemperaturen. Det låg tre ägg i boet så det blev bara ett kort håvdrag.
I planktonprovet fanns ganska många små blåmussellarver och en del kiselalger, troligen tillhörande släktet Thalassiosira. Mussellarverna har tunna skal som blänker där de ligger på botten i provet. För två veckor sedan hade vi en varm period med soligt och lugnt väder och temperaturen steg till över 10 grader. Efter lite blåst och omblandning av vattenmassan har temperaturen minskat till ca 8 0C. När vattentemperaturen ligger runt ca 8-10 0C är det dags för blåmusslor i Östersjön att föröka sig. De släpper ut en massa ägg och spermier i vattnet där befruktningen sker och samtidigt tappar de en stor del av sin biomassa. Sedan tar det runt tre veckor innan mussellarverna har växt till och ändrar form, simmar ner mot botten och sätter sig fast på någon gren av en fintrådig alg. Det blir en utmaning att kolla i grönslick och andra alger om ett par veckor och leta efter årets nya små, små blåmusslor. Hoppas kunna få till något bra foto till Tångbloggen.
Måste få ta med några fynd ifrån vår artrika damm också. Det första är larver av gulbrämad dykarbagge, Dytiskus marginalis, som satt inne ibland lite vattenväxter. Dykarbaggens larver lever i vatten men behöver hämta syre från luften för att kunna andas. Syret tar den upp genom att hålla bakkroppens utskott ovanför vattenytan. Larverna är glupska rovdjur med stora kraftiga käkar och kan bli upp till 50 mm. De kan fånga in insekter, vattengråsuggor och grod- och salamanderyngel som de bedövar genom att spruta in vätska från sin matsmältningskanal. Vätskan löser upp bytesdjurets innehåll som dykarlarven sedan lätt kan suga i sig och kvar blir ett tomt skal. Undrar hur många yngel de kommer att äta upp? Vi vill ju gärna gynna groddjuren men samtidigt är det jätteroligt att hitta flera arter av skalbaggar och speciellt stora vackra dykare.
Hittade också en lite mindre larv till räfflad dykare, Acilius sulcatus, som bara blir ca 30 mm stor. Kroppen ser annorlunda ut genom att huvudet ser ut som att det sitter på en lång hals. På de sex benen sitter simborst som gör att de är snabba simmare och svåra att fånga med håven om man vill titta närmare på utseendet. Det är helt klart att ju längre som dammen finns så hittar fler och fler arter hit.
Tångbloggen 