En panoramabild över den närmaste viken vid Askölaboratoriet. Tvättstugans gavel syns över vassen till vänster.
Fick två fina dagar på Askölaboratoriet, i södra Stockholms skärgård, när jag var ute för att analysera lite alg-prover.
Grönslick (Cladophora glomerata) hade samlats in från två närsaltsgradienter, från Trosa hamn till Vrångskär och från Himmerfjärden, nära Södertälje ut till opåverkad miljö.
Grönslickstofsar som indikatorer på näringsbelastning i Trosa gradienten
Grönslicken har samlats in under olika årstider och håller nu på att analyseras. Varför då? Jo, målsättningen är att ta fram underlaget till ett medborgarforsknings-projekt, så kallad Citizen Science. Grönslickstofsar blir nämligen kortväxta och mörkt gröna när de växer i vatten med hög närsaltshalt. En bit bort från utsläppspunkten ökar tillväxten och de blir längre, mn också blekare i färgen ju längre bort från utsläppspunkten de växer.
Analysen av klorofyll a. Provrör 1-5 motsvarar grönslick från Trosa hamn ut till Vrångskär nära Askö.
Vi hann med att göra de analyser av klorofyll a i grönslicken som planerat. Efter att analyserna var klara blev det en tur runt närmaste stranden. Vassbältet skiftar i olika gulbruna nyanser. Mycket av landväxterna håller på att gå i vintervila.
Olika nivåer av vattenståndet syns som ränder på stenarna.
Produktionen i vattnet minskar också men det är fortsatt vackert grönt på klipporna av två vanliga grönalger, tarmalger och grönslick. Så här års, sent på hösten och lågvatten var klippan vid badberget täckt med lysande gröna intorkade alger som visade sig vara tarmalger, Ulva spp. troligen U. prolifera (till vänster på fotot). Lite närmare vattnet satt det mörkare gröna fint förgrenade tofsar av grönslick, Cladophora glomerata (syns till höger på fotot).
Överst torrlagd sitter tarmalger och i skuggan närmare blåstången grönslick.
De är troligen den tredje generationen av grönslick för året, som delvis kommer att övervintra om de inte skrapas bort av isen.
Knipan ligger kvar vid snorkelleden. Lite kallt för att ta mig ett dopp!
En bit bort ligger en av vättarna som markerar Askös snorkelled. Den har inte använts så mycket i år eftersom det varit relativt få kurser ute på fältstationen under hösten, på grund av Covid-19. Kommer man närmare ser man att det är en knipa, en hane med sin typiska vita fläck på kinden. I det klara vattnet syns repet som håller den på plats. Det är täckt med fintrådiga alger och blåmusslor. Knipor äter gärna musslor, snäckor och insektslarver. Det är snart dags för knipan att flytta söderut eller, när det gäller vättar, tas upp ur vattnet och bo inne i båthuset tills nästa vår.
Ända tills isen lägger sig kan du hitta många växter och alger vattnet.
Inne vid stranden till laboratoriet syns skott av ålnate, Potamogeton perfoliatus på botten och inne i ett hörn flyter några skott av höstförökande blåstång med sina gulbruna förökningstoppar. Plockade upp en gren på stranden och hittade en stor dammsnäcka, Lymnea stagnalis. Den var mycket slö och rörde knappt på sig i det kalla vattnet.
Vacker höstförökande blåstång med en stor dammsnäcka. Limanda påväg hem
Efter vår strandpromenad såg vi R/V Limanda komma tillbaka. Dags att packa ihop och åka hem för denna gång. Kunde inte låta bli att avsluta med en solnedgångsbild från kvällen innan när vi satt i tornrummet med en fantastisk vy över skärgården.
Det finns en massa spännande fiskar både i tångbältet och utanför i vattnet. För att hålla koll på hur sammansättningen av fiskar förändras görs det provfisken. Senast gjordes ett provfiske i Mysingen, utanför Nynäshamn i Stockholms södra skärgård. Nu finns ett antal korta videofilmer som visar vad man kan fånga i sitt nät. En art som fanns med i fångsten var gärs (Gymnocephalus cernuus), även kallad snorgärs, snorpäls eller snorluv . De många namnen med snor i sig hänger ihop med att gärsen har slemfyllda gropar bakom huvudet.
Gärsen har också vassa taggar som är lätta att göra sig illa på när man tar den ur nätet.
Tånglaken är stationär och en bra indikator på miljögifter. Den är också rödlistad.
En relativt ny introducerad art i Östersjön är svartmunnad smörbult, Neogobius melanostomus. Den hittades första gången utanför Muskö för 7 år sedan, 2013 i samband med ett provfiske. Nu vid provfisket på hösten var den en vanlig art i nätet.
Den svartmunnade smörbulten äter allt möjligt av småkryp, andra fiskars rom och musslor. En risk, eller möjlighet, beroende på hur utvecklingen blir om svartmunnad smörbult kommer in i Mälaren, är att den kommer att påverka förekomsten av vandrarmusslan (Dreissena polymorpha), ibland även kallad zebramusslan. Vandrarmusslan kom troligen hit med barlastvatten eller sittande på något fartygsskrov. De första fynden är från Mälaren runt 1926, för snart hundra år sedan. Där är den idag välspridd och bidrar till en klarare vattenmiljö genom att den filtrerar plankton och små partiklar ur vattnet. En testodling med vandrarmussla utfördes för något år sedan med målsättningen att rena vattnet och kunna samla in fosfor och kväve. Så vad kommer att hända när svartmunnad smörbult sprider sig i Mälaren? Kommer den att äta upp så mycket av vandrarmusslan så att vattnet blir grumligare och siktdjupet minskar? Att svartmunnad smörbult kommer att ta sig in i Mälaren är säkert, frågan är nog mest hur länge det dröjer.
I väntan på att fiska svartmunnad smörbult kan det vara spännande att prova vår inhemska art, braxen (Abramis brama), som fortfarande har en betydelse som matfisk, speciellt i Skåne. För 30-60 år sen var den dock en viktig matfisk i hela landet. Den fångas med nät, ryssjor eller bottengarn och har en kommersiell betydelse i vårt grannland Finland. En kort video visar fisket efter braxen med ryssja i Lumparen på Åland, ett Baltic Fish projekt.
Braxens mun är anpassad för att samla mat från botten. Den är en riktig Östersjöfisk och finns inte utmed kusten i västerhavet.
Ett hållbart fiske av arter i Östersjön kommer att vara av betydelse för hur de grunda kustmiljöerna utvecklas, både för sammansättningen av fiskarter, tångsamhället alla de mindre kräftdjur, snäckor och musslor som lever där. Här kan braxen vara en art som är väl värd att prova att fiska och äta. Eller kanske testa en braxenburgare? Har du inte smakat braxen tycker jag du ska göra det. Mums! Men, som med all verksamhet, gäller det att fiska just med insikten om att bibehålla balansen i fisksamhället och inte i framtiden överfiska, varken braxen eller kanske en ny introducerad art som den svartmunnade smörbulten.
Tiden går fort och nu är andra veckan av oktober över. Idag är en strålande höstdag och en tur runt hamnen i Räfsnäs, på Rådmansö i Norrtälje gav några fina bilder på livet vid bryggorna. Nyligen placerades en stor vågbrytande flytbrygga ut ytterst i hamnen. Resultat att det går att ta fina bilder från sjön över Räfsnäs hamn.
Nu går det att ta fina bilder över hamnen från den nya flytbryggan.Räfsnäs hamn. Stora sjöräddningsbåten ute på uppdrag?
I helgen har många av de mindre båtarna tagits upp och vattnet ligger klart mellan bryggorna. Det finns gott om tångruskor på botten närmast bryggkanten och det driver många höstfärgade blad från de olika träden i närheten. Mellan några av bryggorna står ett stort stim med löjor.
Fin tång och löjstim inne mellan bryggorna i Räfsnäs hamn
Mellan de vackra drivande höstlöven är det ganska glest mellan skräpet på botten, en plastplatta från en båtdurk och en ölburk. Skulle ju vara ännu bättre om det var helt rent från skräp så klart.
Höstlöv och skräp i hamnen
Vattenväxter, i det här fallet olika arter av slingor, Myriophyllum förbereder sig för att övervintra. De långa slingorna som producerats under sommaren börjar vissna och driver in till stranden i stora trassliga massor. Men tittar man noga så ser man att det kommer ut nya rötter från grenarna.
Massor med långa skott av slingor ligger vid strandkanten. Skotten har nya rötter och övervintringsskott, turioner.
Det gäller bara att de ligger kvar i vattnet så kan de rota sig till våren på en ny plats. En ännu bättre spridningsmetod är de speciella övervintringsskotten, turioner, som två av våra fyra arter av slingor bildar. Kransslinga, Myriophyllum verticellatum och knoppslinga, Myriophyllum sibiricum, har båda denna form av spridningsorgan. De två andra arterna, dvs axslinga, Myriophyllum spicatum och hårslinga, Myriophyllum alterniflorum bildar inga speciella övervintringsskott.
Idag finns den i dammar och går att köpa i akvariehandeln. Det gäller att inte sprida den i naturen! Det som är en inhemsk art i en region kan bli en introducerad, invasiv, främmande art på en annan plats.
Vår inhemska art axslinga spreds till Nordamerika på 1940-talet och blev där en invasiv främmande art som ställer till med problem i sjöar och floder. I de Stora sjöarna har den spritts över stora delar. Det finns bra beskrivningar av vilka problem denna art ställer till med och har ställt till med i många vatten där den introducerats. På denna länk finns motsvarande information om Myriophyllum spicatum som problematisk introducerad art.
Turioner, övervintringsskott hos kransslinga. Varje planta bildar massor av turioner som kan spridas och bilda nya plantor nästa år.
Vädret växlar fort i skärgården såhär i början av oktober. Dimman kan driva in snabbt och svepa in allt i grått. Men bara en timme tidigare sken solen. Vassbältet utmed stranden är gulbrun och har samlat in näringen i rotstockarna till nästa år. Vattnet är klart och ganska svalt , ca 13 grader. På land håller träden på att förbereda sig för vintern.
Dags att stänga badhytten för året?
Det blåste ordentligt igår så jag gick ner till stranden för att se vad som drivit iland. Det ligger massor med löv, mest från den stora asken står helt nära stranden, inblandat med olika vattenväxter, som borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och ålgräs (Zostera marina) i tångvallen.
Ligger kvar lite skum i vattnet efter blåsten.Fotspår i sanden.
Det låga vattenståndet syns på att borsnateskotten ligger och flyter i ytan. Tillsammans med speglingar av vass och blad från asken bildar det ett vackert mönster.
Vattenväxterna tappar inte färgen och vissnar inte som växter och buskar och träd på land.
Närmast bryggan är stenarna torrlagda. På stenarna ligger häftigt gröna tofsar av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Ett lösryckt skott av ålnate har hamnat ovanpå stenen och på många stenar syns små mörka kulor av en cyanobakterie.
Grönslick och tarmalger till vänster, ålnate skott, och borstnate skott uppe tillhöger nere i vattnet. Alla i olika gröna nyanser.
Det finns ingen anledning för vattenväxter att tappa färgen på hösten som växterna på land. Det som händer istället med flera undervattensväxter är att de blir mörkare gröna, får mer klorofyll eftersom mängden ljus som når ner i vattnet minskar.
När jag tittar närmare – kanske två arter av cyanobakterier. Framtiden får utvisa vad det är för några.
När jag tittar närmare på cyanobakterie kulorna så ser det ut att vara lite olika storlek och några verkar se lite lösare ut och andra små och hårda. Får samla in lite material och posta till Roland Bengtsson som är med i algkommittén och be honom artbestämma dem åt oss. Får jag svar så lovar jag att berätta om det i nästa vykort.
Nu försvann den närmaste ön igen i diset och det blev snabbt dags att gå in. Hälsningar från Räfsnäs, Norrtälje.
Ektofsen kan ibland nästan helt täcka ektången som den växer på.
Ektofs, Sphacelaria cirrosa, är en liten ljusbrun alg med 1 – 3 cm höga, täta, nästa helt runda tofsar. Släktet Sphacelaria känner man igen på att de har en stor toppcell och att de har toppcellstillväxt. När toppcellen delat sig bildas lika höga segment vilket ger den ett randigt utseende. Huvudskotten är oregelbundet fjäderförgrenad. Ektofs saknar barkceller, d.v.s. rhizoidal bark.
Propaguler är relativt vanliga och har ett hår.
Propaguler, (groddar) är vanligt förekommande och består av en kort stjälk med tre lika långa grenar. Vanligtvis sitter ett hår vid basen på de tre grenarna. Ektofs är fertil på sommar och höst. Enrummiga sporangier på en kort stjälk är ovanliga.
Enrummiga sporangier förekommer ibland men är inte så vanliga.
Sphacelaria bipinnata betraktas som synonym till ektofs (Sphacelaria cirrosa). Det är ofta som man måste kolla på Algaebase vad som gäller enligt den senaste forskningen. Och tittar du i olika floror så har den också fått flera olika namn på svenska, t.ex. ektofsing och liten brunfjäder. Det av Algkommittén och ArtDataBanken antagna svenska namnet är ektofs och det har den fått för att den ofta växer som täta tofsar på ektång, Halidrys silicuosa.
Ibland går tankarna till köttbullar och spaghetti…
Den förekommer under hela året mellan 4 -20 meters djup. Den är vanligt förekommande utmed svenska västkusten till Kullen och en bit in i Öresund. Det finns också enstaka rapporter om att den hittats inne i Egentliga Östersjön, t.ex. utmed Skånes kust.
Massor med lösa bruna ektofsar tillsammans med röda alg tofsar.
På sensommaren lossnar tofsarna och kan driva in till stranden i stora mängder. På bilden syns den tillsammans med olika tofsar av rödalger, t.ex. japantofs, Bonnemaisonia hamifera, en av flera främmande arter som kom hit omkring 1900 och pudervippa Spermothamnion repens.
Sälen Noriko, på äventyr i tångskogen som vi skrev om för ett tag sedan, sätter sig gärna och vilar under en ektång full med små luddiga ektofsar efter att ha varit ute på något av sina äventyr.
Bryggor hamnar ofta i grunda miljöer med känslig vegetation.
Ett exempel kommer från Nåttarö, och togs upp av Peter Karlsson, Svenska Båtunionen under mötet. På land finns det massor med information om vad som finns att se och göra på Nåttarö, som i huvudsak förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. Här beskrivs var sandstränderna ligger med utmärkta badplatser och var bryggor och ankringsplatser finns samt mycket, mycket, mer men inget om hur det ser ut under ytan.
En av de finaste grunda vikarna på Nåttarö är Östermarsfladen, som ligger i nordändan av ön. Det är också en populär hamn för fritidsbåtar. Tittar man på sjökortet får man veta att det är grunt och att viken är riktigt skyddad för blåst. Den information som saknas är hur det ser ut under ytan och vad som växer på botten.
Massor med båtar lägger till i Östermarsfladen på sommaren.
Ett förslag som framfördes av Svenska Båtunionen under webbinariet var att göra informativa kartor över hur det ser ut under ytan genom att lägga ihop informationen om bottenvegetation av ålgräs, Zostera marina och andra vattenväxter (betecknade i kartan med ljust blått och prickar = fanerogamer eller kärlväxter) med det vanliga sjökortet.
Marin naturinventering av Nåttarö visar vilka artsamhällen som finns under ytan.
Östra och västra sidan på Nåttarö skiljer sig tydligt under ytan.
Det syns tydliga skillnader mellan de olika sidorna av ön. På den västra delen av ön finns det tät vegetation av olika samhällen av vattenväxter (markerat i blått, ju mörkare färg dessto tätare bestånd), tillsammans med Fucusvesiculosus, blåstång (i mörkbrunt) där det är mer klippbottnar. På lite blandade bottnar med stenar och mjukt sediment är ängar av Chordafilum , sudare vanliga markerat i gulbrunt.
På öns östra sida är kusten brantare med fler klippstränder där det växer Fucus/blåstång och ännu djupare olika rödalger. Här kan det löna sig att snorkla och se hur rikt djurlivet är på en klippbotten i Östersjön. I den nordöstra delen av ön dominerar blandade bottnar med stenar och en rik vegetation av sudare /Chorda.
Allt eftersom tiden går och tekniken utvecklas kommer det att finnas mer och mer information om hur undervattensmiljöerna ser ut. En sådan ny teknik är att fotografera med drönare. Även om det är svårt att avgöra vilka alger och vattenväxter som förekommer på lite större djup. Andra metoder är att använda drop- video. Med denna kunskap blir det lättare att genomföra olika skyddsåtgärder som t.ex. sker just nu i Östermarsfladen där ett större antal bojstenar placerades ut i våras för att minska ankringsskador på ålgräsängen. Samtidigt testades att så blåstång på bojstenarna. Tångbloggen återkommer snart med den första rapporten om det blivit någon lyckad sådd av blåstångsgroddplantor.
I Vetenskapens Värld igår gavs en bred översikt över tänkbara produkter att äta i framtiden. Detta satte igång lite funderingar hos mig. Somliga har konsumerats sedan århundraden tillbaka i andra delar av världen och somliga är helt nya produkter som t.ex. att ta hand om rester vid framställningen av rapsolja eller göra en proteinprodukt av hampa som kan fungera som ersättning för animaliskt kött. Programmet i sin helhet går att hitta fram till i mars 2021.
Här kommer det att handla om tankar och funderingar kring vad vi kan komma att skörda eller odla i svenska vatten på västkusten.
Det som finns att skörda är bland annat det japanska jätteostronet som spritt sig utmed kusten och går att hitta grunt utmed många stränder. Sen kan man för sitt eget nöje prova med att samla och äta olika alger, små tångräkor, ett par strandkrabbor, eller några strandsnäckor. Det är lätt att samla blåmusslor till en musselsoppa men att gräva upp hjärtmusslor eller sandmusslor kräver betydligt mer jobb.
Det som är aktuellt nu är odling är brunalgen, skräppe-tare även tidigare kallad sockertång, Saccharina latissima. I samband med odlingen av denna alg startat lanseras den under namnet sockertare, kanske för det låter godare än skräppe-tare som är det korrekta namnet – se ArtDataBanken och DynTaxa. Det finns flera andra svenska synonymer på denna vanliga alg som bildar livskraftiga bestånd utmed svenska kusten. Läs mer om den här.
Odlingar av skräppe-tare planeras att placeras relativt långt ut havet. Miljöpåverkan antas bli ganska begränsad och kan t.om. vara positiva genom att när algerna skördas transporteras näring bort ur havet, enligt gjorda studier i en försöksodling.
Däremot var odlingen placeras är centralt för att den skall fungera och ge en hög produktion. Enligt en doktorsavhandling som publicerades 2019 av Wouter Visch minskar mängden påväxt av oönskade arter på mer vågexponerade lokaler men samtidigt minskar också skräppetarens tillväxthastighet, d.v.s. hur mycket biomassa som produceras under tillväxtperioden. De lokala förutsättningarna är otroligt viktiga för en lyckad odling.
Här kommer några bilder på hur de olika stadierna av en odling ser ut. De nya repen med små unga plantor placeras ut i havet i september- oktober.
Till vänster visar en illustration hur han- och hon-gametofyter släpps från en moderplanta och sätter sig på små rep. På den högra bilden har sporofyterna vuxit ut. Repet är klart att sätta ut i sjön.
De små plantorna får tillväxa under senhöst till april –maj när de skördas året därpå. Då har de hunnit bli ca 2 m långa.
Här måste en avvägning göras och att det lönar sig att skörda dem efter första året även om bladet är mindre och tunnare än efter ytterligare ett år. Då kan bladen blivit grövre och längre, upp till 3 meter långa.
Repen med skräppe-tare färdiga att tas upp och transporteras iland.Sen skall algerna torkas och tas om hand.
Att anlägga en odling kräver en omfattande ansökan. Som med alla verksamheter i vatten kan olika intressen kollidera, t.ex. mellan sjöfart, trålning efter fisk och placeringen av en algodling med bojar och långlinor som täcker flera hektar. Placeringen kan också kanske påverka turismen på sommaren, men då odlingen sker under perioden september – maj blir denna påverkan kanske inte så stor. Fast det kan ju såklart vara intressant för nyfikna att få besöka en odling. Det är vackert att snorkla runt bland de vajande bladen, och ofta finns det mycket fisk och spännande djur, som spökräkor, kring odlingen. Så det är kanske inte bara är negativt. Dock är det kanske lite kallt i maj för att lansera självplock av alger.
Försöksodlingen ligger vid Kosteröarna – ganska skyddat i sundet mellan nord och syd Koster.
Lite längre söderut, mellan Grebbestad och Hamburgsund finns ett antal områden som bedömts som lämpliga för odling av alger. Men det gäller att söka och få tillstånd för att placera ut odlingen.
Det som kan påverka om en ansökan om att få odla alger här godkänns, är att fyra av de fem föreslagna odlingsområdena ligger i skyddade marina områden. Dagens odling på två hektar ligger mellan ön Vedskär och Kyrkosund på Sydkoster i Kosterhavets Nationalpark. Kosters Nationalpark är avsatt för att både skydda naturmiljöer, men samtidigt göra det möjligt att bedriva ett hållbart fiske. I denna lilla försöksodling räknar man med att potentiellt kunna skörda uppemot 50 ton våtvikt av skräppe-tare per odlingssäsong, dvs ca 8-9 månader. De nya områdena omfattar mellan 20 till 30 hektar och uppskattas ge en biomassa-produktion på mellan 500 -750 ton våtvikt skräppe-tare per säsong.
Så till vad kommer all denna biomassa att användas? Mat, gödselmedel, kosttillskott, kosmetika eller till fisk- och djurfoder? Substanser i skräppe-tare används i medicin. Och den kan också användas för att producera biobränsle eller göras till små plastmuggar hos tandläkaren alternativt små sugrör till drinken? Torkade chips av skräppetare är i alla fall perfekt till drinken.
Det finns många produkter av alger på marknaden. Här förevisas en flaska med Tång Rom. Blir det Vegoburgare eller chips gjorda av skräppe-tare?
Hur kan våra svenska odlingar konkurrera med länder som Korea, Chile, Japan, Kina och många flera länder? Här finns en mycket lång tradition och många olika arter av alger odlas över stora arealer. I Korea, som vi skrev om tidigare på Tångbloggen, produceras idag ca 500 000 ton av den närbesläktade Saccharina japonica.
Saccharina japonica är bara en av många arter som odlas i Korea.
Mängden odlad Saccharina japonica är 1000 gånger mer än vad som planeras att försöka starta utmed Västkusten. Den används i första hand som mat till abalone, en öronsnäcka, som också kallas för havsöron. De är vackert pärlemorfärgade på insidan av skalet. Havsöron odlas och äts antingen råa eller tillagade i olika maträtter. De är jättegoda.
Skal av abalone, havsöron.
Så vad kommer algproduktionen i Sverige att användas till? Och vad blir mest lönsamt? Kommer det att dyka upp några idag okända problem som det gjorde för musselodlingen?
Det kommer att bli mycket spännande att följa hur odlingen av skräppe-tare utvecklas under kommande år och vilka vegetariska alg-baserade produkter vi kommer att hitta i butiken i framtiden.
Det börjar bli höst och risk för att det börjar blåsa och storma. Då är det dags för den sista turen ut till en liten ö med en fika korg. Ön heter Tärnskär, som många andra i Stockholms skärgård. Denna gången satt inga tärnor på ön men däremot gjorde vi som vanligt ett fynd.
Ett skelett av en strandskata låg kvar på en klippa. Nu pryder bokhyllan tillsammans med andra fynd.
Det är också klart att hösten är här när man tittar ner i vattnet. Den typiska algzoneringen i Östersjön med ett smalt bälte av grönslick, Cladophora glomerata och tarmalg, Ulva spp. följt av ullsläke, Ceramium tenuicorne och längst ner syns blåstången, Fucus vesiculosus. Det var frestande att ta sig ett dopp men dimmorna höll på att rulla in utifrån havet.
Häftigt grön grönslick och vackert röd ullsläke. Blåstången skymtar längst ner i vattnet.
Efter regnen i förra veckan hade hällkaren fyllts med nytt vatten. Det ena har hunnit bli vackert grönt av någon mikroskopisk alg och den andra som ligger lite högre upp från vattenlinjen hade fått en rödare algblomning. På klipporna runt vattensamlingarna växer vägglav, Xanthoria parietina i lysande orangegula fläckar. De blir ännu vackrare i dimman.
Olika algblomningar i hällkaren på Tärnskär. På klippan växer vägglav och färgar den lysande organegul,
Sen var det definitivt dags att åka tillbaka innan dimmorna driver in ute från öppet hav. Väl tillbaka vid bryggan var det dags att ta upp båten för vinterförvaring. Att dra upp båten är alltid lika spännande för den är ganska tung och det är lätt hänt att den sjunker ner i blåleran som finns strax under sanden. Blir det för djup är det lätt hänt att hjulen fastnar. Denna gång gick det fint.
Spår ifrån där båten höll på att köra fast i blåleran. Här kan man hämta lera att göra skålar av i höst.
Nästa steg var att undersöka hur mycket påväxt som fanns på skrovet i år. Förra året la vi inte i båten förrän i början av augusti och då slapp vi havstulpaner nästan helt. I år hade det blivit ganska mycket havstulpaner på skuggsidan av båten som legat in mot bryggan medan utsidan mest hade grönslick och grov tarmalg som påväxt.
Sidan som legat ljust full med grönalger och små pickar av svartkula medan skuggsidan fått många havstulpaner.
Samma skillnad syntes på våra grannars båtskrov som de tog upp idag. Tittar men noga på sidan som fått mer solljus så syns också många små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra.
”Är köttbiffar av raps och hampa det vi lägger på grillen i framtiden? Ska vi börja odla alger i åkrar under vattnet? Kan växtodlingar förläggas hemma i garaget där gödslet kommer från bassänger med fisk? Allt fler försöker äta mer hälsosamt och miljövänligt – och forskarvärlden arbetar intensivt med nya råvaror.”
Med höstens intåg kommer skördetid i trädgården och svampsäsong i skogen. Kanske inte så underligt att hösten alltid väcker matintresset hos mig. Dags att koka mustiga grytor, torka svamp och ugnsbaka pumpor. Enligt vad jag läser i media verkar allt fler få upp ögonen för det närproducerade och förstå att framställning av livsmedel bör företas med ett långsiktigt perspektiv kring hållbarhet. Även inom den marina forskningen har detta fått uppmärksamhet, och därmed ökade möjligheter till finansiering, under senare år. De flesta har nog hört att vissa typer av fiskodlingar skräpar ner en hel del i närmiljön, släpper ut stora mängder näring, använder antibiotika och annat trist. Men det finns ju så mycket mer än fisk att odla och äta från havet. Och om man skapar odlingssystem som liknar naturens egna ekosystem kan man minska den negativa påverkan en odling har på sin närmiljö. Men vad är det för arter man kan odla och hur lagar man till dem? På måndag kväll klockan 20:00 kan du bänka dig bekvämt framför Tv’n och se programmet Vetenskapens värld i SVT. De besöker försöksodlingar och låter professionella kockar tillaga maten därifrån. Medverkar gör bland annat Kristina Snuttan Sundell från SWEMARC, nationellt centra för marin vattenbruksforskning vid Göteborgs universitet och Fredrik Gröndahl från KTH som driver projektet SEAFARM.
Vill du veta mer om marina råvaror, vattenbruk och den forskning som bedrivs inom SWEMARC? Då tipsar vi om att lyssna på någon av föreläsningarna under Vetenskapsfestivalen 28 september -4 oktober. Evenemanget brukar hållas på våren i Göteborg, men under rådande omständigheter blev den i år flyttad till hösten och hålls virtuellt. Så nu kan hela Sverige ta del av allt det roliga utan att behöva knö i Nordstan eller på spårvagnarna. Den andra oktober kommer fem av SWEMARCs forskare hålla korta föreläsningar om forskning kring miljösmart sjömat. Missa inte det.
Alger är gott att äta, både i ren form eller som konsistensgivare i en smarrig fruktpudding
Odling av alger har pågått länge i många länder i Asien. För någon vecka sedan lyssnade jag på en presentation av Jeong Ha Kim från Department of Biological Sciences, Sungkyunkwan University, Korea under konferensen ”Seaweed for health Conference”.
Stor och bred användning av alger i Korea och många andra länder
Föredraget visade på den stora odlingen av flera olika arter av makroalger. Här presenteras två av de många arter som odlas i vattnen utanför kusten i Korea.
Den första heter Undaria pinnatifida och är en storväxt brunalg som har en mängd olika användningsområden.
Tittar du noga på bilden ser du några som står vid repen där plantorna hänger.
Den har länge använts i matlagningen, bland annat som en god soppa, den bidrar till att minska kolesterol i blodet och görs också en speciell maträtt vid födelsedagar.
Skall vara bra för mammor med nyfödda barn.
På bilden visas ett diagram över produktionen i världen. Där Korea står för den största produktionen, Japan producerar också en del. Frankrike syns knappt på skalan.
Stor produktion i våtvikt av Undaria i ett antal länder.
Undaria innehåller också mycket vitaminer och spårämnen.
Stora blad av Saccharina japonica.
Nästa art är en nära släkting till skräppetare Saccharina latissima), en brunalg som vi har börjat odla i Sverige. Mer om detta projekt kommer senare. Arten som odlas i Korea är Saccharina japonica. Den är en hotad art i vattnen runt Korea och därför både odlas den och försök att restaurera bestånd pågår samtidig.
Macroalgsmode på internationell konferens!
Detta är också en storväxt alg med breda långa vackra blad/kallas för bål hos makroalger och ett fäste, som likar rötter eller rhizoider. Saccharina japonica är en populär ingrediens i maträtter.
Till den internationella konferensen som hölls i Jeju, Korea gjordes en klänning av Saccharia japonica!
Tångbloggen 